Allt tack vare mapparna

31 1 0
                                    

Okej...det har gått flera veckor, månader. Det var ju han och jag, det skulle ju alltid vara vi två.

Förlåt, jag ska ta allt från början. Till att börja med heter jag Chloe, allt började med att jag var grymt kär. Jag hade en crush. Okej, allt började för bara ett år sen. Men iallafall jag är 14 år, och ja. Vad kan man mer säga? Knallblåa ögon, blond, och inte så lång.

Chloe's perspektiv (från början)
Det är en vanlig ganska solig vinterdag. Jag är påväg till skolan, det är väl kul. Jag tänker.
Tänker på min crush. På honom jag gillat ett bra tag. Det ska ju vara han och jag! Tillslut blir jag upprörd av mina egna tankar och sparkar till en snödriva.

När jag kommer in på skolan lämnar jag sakerna i skåpet. Precis när jag tar upp dem röda mapparna ur väskan, känner jag en duns i ryggen. En lätt, men tillräckligt för att tappa mapparna. Jag vänder mig om med surt ansiktet, men växlar snabbt till ett blygt leende. Anton...
-oj, förlåt. Det var verkligen inte meningen.säger han och ser i mina ögon.
Han plockar varsamt upp mapparna och ger mig dem.
-Det är ingen fara, tack.svarar jag med blicken fast.
Vi ser djupt in i varandras ögon. Om det ändå gick att pausa tiden! Det ringer in och vi går skilda vägar...

Utan DigWhere stories live. Discover now