Utan Dig

Minnena

Det har gått några veckor sedan begravningen och jag har fortfarande en kan v i hjärtat.
Hon var ju min själsfrände.

Men en bit av henne har jag ju iallafall kvar,  minnen.
Den första kyssen, skratten och första gången var pratade vid skåpet.

Det är minnen jag alltid kommer ha, och det känns skönt att inte glömma.
Mina vänner, de som inte hade nåt emot att jag var ihop med henne, har sagt att jag ska glömma. Att sorgen går över fortare då. Men jag vill sörja. Jag vill inte glömma henne.

För hon var min flickvän. Men just hon hade otur och dog. Det går inte göra något åt, jag kommer aldrig få tillbaka henne,  men jag kommer alltid kunna minnas henne.

★Dag- Chloe's pappas perspektiv★
Begravningen var för ett tag sedan och det kom inte så jätte många. Jag märker att Anton saknar henne väldigt mycket.
Men han måste även förstå att det inte var hans fel. För alla kan vilja dra sig undan ibland.

Idag ska jag umgås lite med honom och vi ska skriva ut lite bilder på honom och Chloe.
Jag står utanför foto-butiken och Anton kommer.
Vi går in och väljer foton, som dem båda är med på.

Jag sneglar på Anton och ser i ögonvrån att det tar hårt på honom att se bilderna på henne.
-Är du okej?frågar jag.
-Ja, antar väl det.svarar han.
Vi fortsätter och det slutar med att vi skrivit ut 211 bilder.

Men då har Anton något att pyssla med, istället för att må dåligt.

★kväll- Antons perspektiv★

Jag ligger i sängen och tänker på Chloe. Undrar hur hon har det, hur hon mår. På golvet ligger fotoalbumet där jag klistrade in alla utom en bild. Den bilden ramade jag in och ställde på nattduksbordet. Det är jag och Chloe som kramar varandra.
Det var första veckan vi var ihop.

Dag efter dag förvandlas mer och mer sorg till glädje. För istället för att var ledsen över att hon är död, så kan jag vara glad över att det var hon och jag. Men lite ledsen kommer jag ju alltid vara. Dels för att vi hade sagt att det alltid skulle vara vi. Och vi har inte gjort Slut vi är fortfarande ihop, bara ett distans förhållande på väldigt länge. Men det kvittar hur länge det dröjer förens jag får träffa henne, för en dag kommer jag få göra det.

Det är jag säker på. Det är vi mot världen!
------------------------------------------------------
Hej! Det här är sista kapitlet i boken :(
Hoppas ni gillade boken kommentera gärna vad ni tycket och om ni har förslag på andra böcker jag ska skriva!
Ha det bra, kram på er!