Utan Dig

...

Jag bestämmer mig för att inte svara. Jag menar tänk om han visar sina vänner? Även om jag inte tror det så vill jag vara säker.

Samtidigt som jag låtsas säker rycker det i händerna. Klart jag ska svara.
"Ärligt talat förvånade du mig, med ditt sms. Jag känner samma sak och trodde aldrig det skulle finnas kemi mellan oss. Bli tsm? " skriver jag. Efter ca 2 minuter har han sett det. Men han svarar inte. Varför svarar han inte?!

Men såsmåningen om gör han det. Äntligen!
"Det samma tänkte jag, vill gärna bli tsm! Antar att vi är pojk/flick-vän nu, eller?"

"Ja, det tror jag. Ses vi imorgon?"

"Ja♥"

Det är det sista vi skriver innan jag lägger ifrån mig mobilen och lägger mig. Hela konversationen snurrar i huvudet. Tänk, skolans populäraste är min pojkvän. Helt otroligt! Jag hoppas bara inte det tar slut...

Morgonen där på är solig och jag blir tvungen att kisa nära jag drar bort gardinerna. Jag tittar på klockan, 10:13. Anton kan komma när som helst så jag klär på mig ett par shorts och ett vitt linne. Simpelt, men snyggt.

En liten stund senare knackar det på dörren, jag öppnar och där står Anton. Han ger mig en kyss och kommer in.

-Du, jag måste erkänna att jag blev glad för ditt svar igår.Jag menar det verkligen.säger jag sittandes på sängen och han i soffan mittemot.

-Ja, det var ganska förvånande att du frågade eftersom du typ aldrig blir kär.svarar han.

Vi sitter och pratar om allt möjligt en lång stund. Allt från vänner till vad vi vet och inte vet om varandra.

-Vad är det du gillar med mig egentligen?frågar jag.
-Allt, men framförallt att du är som du vill.svarar han.
Det svaret tog en stund att förstå, men när jag gjort det så tog jag det som en komplimang.
-Durå?frågar han mig.
Jag tittar på honom oförstående som att han mimat orden.
-Ja, alltså vad gillar du med mig? Upprepar han.
-Att du är annorlunda, och inte bryr dig om att folk tycker du är konstig som gillar en opopulär tjej.svarar jag och sätter mig bredvid honom.
Vi sitter tysta och tittar åt varsitt håll. Antar att det här är "pinsam tystnad-tystnaden"?
Tillslut tar Anton fram sin guldiga Iphone 6s och trycker fram selfie kameran. Jag flyttar mig åt sidan för att inte vara i vägen, men Anton drar mig intill sig igen.
-Båda ska va med.säger han glatt och ger mig en puss på kinden samtidigt som han fotar.
Det blev faktiskt finare med två på bilden...Han lägger ut bilden på instagram, taggar mig, och kommenterar "love you ❤"

På bara några minuter får vi 46 likes och även flera kommentarer. De flesta schysta, men några taskiga oxå.
"Världens sötaste ni två!"
"Så söta!"
"Hon är ju den mest opopulära på skolan hur kan du va ihop med henne?!"
"Säger samma"
"Hade jag varit du hade jag dumpat för ett bra tag sedan"
"Låt dem va! Det spelar ingen roll om hon är populär eller inte. De är världens sötaste par, det är fakta! "
"Aww, bry er inte om de elaka, ni ska vara ihop, det är ni det ska vara ❤"
"Så cutie's ni är! ❤"

Man blev riktigt glad av att läsa.
-Du? Vad tänker du på? Bry dig inte om de som inte gillar oss som ett par.säger Anton och kramar om mig.
-Det är bara det att de som skrev den negativa delen är dina vänner. Vill du verkligen förlora dem bara för att du är ihop med mig?frågar jag med skuldkänslor.
-Var mina vänner.rättar han.
Jag ler och vi sätter på en film. Men fortfarande kan jag inte förstå varför de bryr sig om, jag är poppis eller inte. Är det deras problem eller?