Long Way Home | Luke Hemmings bok 3

Älska dig föralltid

::Milli::

Lukten av vattnet som gått och de kraftiga smärtorna och ljudet av sirener ekade runt i mitt huvud.

Snart är du i min famn kära älskade unge! Fort öppnades ambulans dörrarna och jag på båren ut flygandes mot sjukhuset entré. Läkare springandes emot mig för att ta emot båren och in på ett rum. Läkare samlades runt omkring mig och började sticka in nålar och sätta i dropp. Lugnande mediciner, bedövning och stressade doktorer in springandes. Av med mina kläder och på med sjukhus kläder och inga underkläder. Luke in flygandes i rummet och ned på knä framför mig och höll om min hand och pussa den lätt medans han mumla att det kommer bli bra och att han är stolt över mig.

Det hade börjat lugna sig och allt var stabilt, tills den hemska natten kom. Värsta värken jag haft, så mycket folk och tror aldrig min vagina vart så öm som nu. Smärta som fått en skrika och en väldigt orolig och rädd Luke släppte inte min hand på dem 17h. Värsta timmarna i min livs historia förutom timmarna, dagarna och de då jag blev kidnappad och dödsförklarad. Luke var mitt största stöd då jag varken hade mamma, pappa eller någon annan i släkten kvar. Efter det sista timmar kom våran älskade son till världen. Min älskade son Mika Hemmings. Det rann tårar från Luke's kinder, Lycko tårar antar jag. Han skulle bli en underbar pappa det vet jag. Jag var sjukt öm i underlivet men det var det minsta bekymret, jag var mamma.

Luke la ner Mika på min bröstkorg så jag kunde granska min son. Anledningen till namnet Mika är att det påminner om Michael, Mike är för likt Michael och vi kallade honom det imellan åt så Mika passade bättre.

- Bra jobbat, Lucas. sa jag och log mot Luke.

- Detsamma, Millimina.

Sjukhus maten var inte direkt någon höjdare och det var eller kändes iallafall sjukt stressigt när sjuksköterskor sprang fram och tillbaka ur rummet. Man fick knappt träffa människor på detta jävla sjukhus! Killarna skulle komma hit vid 12 tiden då besöks tiden öppnade. Jag vet man inte ska låta massa folk träffa Mika för hans bästa men det är hans farbröder, på ett ungefär. Imorgon skulle Luke's mamma och resten av familjen komma.

- Guess who's here! en skrikande och glad Ashton Irwin kommer in i rummet och jag ger iväg mig ett hyssande då Mika sover.

- Sorry! en viskning lämna hans läppar.

- Så vart är ungen? Calum kollade sig runt om i rummet.

Luke kom in i rummet med Mika i famnen.

- Ungen är ju underbar! Ashton sken till och lyfte upp Mika.

- Är ju min unge, Ashton! Vad hade du förväntat dig?

- tja, Luke är fadern så.. nej skoja ni är underbara föräldrar! Ashton log sarkastiskt mot Luke innan han gav över Mika till Calum som efter kort gav han till mig.

Vi hade snackat med killarna ett tag innan de begav sig hemåt. Luke hade packat ner alla våra saker och vi kunde äntligen åka hem efter att ha hyrt en baby bilstol av sjukhuset. När jag öppnade dörren till vårt hem tände jag alla lampor och la ner Mike i baby vaggan innan jag och luke la oss ner till sängs. Vi låg länge och diskuterade hur det kommer bli i framtiden och om våran älskade son. A gift from god, or a gift from some Michael Clifford.?