Long Way Home | Luke Hemmings bok 3

:)

" Luke, varför har du inte sagt att jag blivit fet för? " jag stod i mjukis shorts och bh och betraktade den runda magen.

" Det här med gravid kvinna i samma rum kommer ta livet av mig " En tung suck lämna hand läppar.
" och vem fan gjorde mig gravid tro? "
Han omslöt sina armar runt om min midja och kysste mig i nacken, "babe du är underbar och den vackraste kvinnan på jorden, å den där magen är vår framtid "

Han kanske hade lite rätt med att det är våran nya framtid, vi ska ta hand om ett barn i hela vårt liv, den må flytta frampå vid 18-20 års ålder men 20 år är typ halva mitt liv.

" Jag vill att barnet ska ha det bättre än vad jag haft det "
" Hur menar du nu? " Luke kollade på mig med sina ögon riktade mot mina. " Mitt liv har varit upp och ner med allt, jag har förlorat så många, hamnar i dåliga situationer, vart nära döden flera gånger, förlora nästan det bästa jag har, jag vill barnet ska ha det bättre än vad jag haft iallafall "

" Barnet kommer få det bäst " viska han .
" Jag hoppas det "

Med tanke på att killarna har fullt upp på dagarna så får jag klara mig själv. Mag plågorna kom och gick och i mellan åt kunde man känna små sparkningar. Det var ett glädjande tecken på att ungen levde. Killarna tyckte att vi skulle ta reda på om det blir en tjej eller kille, men jag och Luke var inte direkt inne på samma tanke som Ashton och Calum. Ashton hade tyckt att en mini Mikey skulle sitta fint, dock kan ingen ta platsen Michael hade, han var speciell på alla möjliga sätt och vis. Jag saknar Michael nått så enormt mycket, han var som en broder men ändå en livs kärlek. Önskar ibland att det var jag som dog inte Michael. Tanken på Michael får mig att må illa, illa av sorg och skuldkänslor, fast egentligen var det han som lämnade mig. Han lovade att aldrig lämna mig här ensam, det gjorde han inte, det var som om att han ville att det skulle vara jag och Luke.  Jag saknar dig Michael, snälla kom tillbaka.. livet är inte 100 helt utan dig, jag älskar dig, glöm aldrig det din galna hård rockare.

Vinden slår kallt emot min bara hud när jag ställer mig på altanen och kollar ut över utsikten av staden. Ibland när jag ser ett stjärnfall brukar jag blunda och hoppas på att Michael ska stå bakom mig och sedan kan jag falla i hans famn och krama om honom utan att släppa taget, kyssa han en sista gång.. dumma tankar... dumma dumma tankar. Min bleka hud började färga sig blå lila aktig av kylan, men inte ens det stoppade mig att slå mig ner på den kalla stål stolen. Jag tog upp mig gömda cigarett paket och tog upp en cigg, jag vira den runt med fingrarna och tände den.  Jag kastade lika fort bort den som jag tände den. Jag kan inte röka, jag vill inte förstöra barnet. Med  händerna för ansiktet och armbågarna stödande mot bordet lämna jag en ynka tår, och en till, fler tårar lämnade mina ögon, rinnandes ner för mina kinder. Min andning blev genast tyngre när tårarna vällde över och nästan dränkte mig. Varför skulle livet vara så mycket hela tiden för?

Bebisen gjorde små sparkanden så magen rörde sig.

" Hoppas du aldrig behöver känna så här och sitta gråtandes pga något dåligt eller illa som hänt samt  något du ångrar min älskade bebis "

Jag sköt sakta in stolen och gick in igen, jag tog en varm dusch innan jag satte mig ner på sängen, hittade ett gammalt fotografi på mig och Michael, jag la snabbt ner det i lådan igen. Jag saknade han så mycket. Jag gick snabbt bort från sovrummet och satte på tvn, Mean Girls kanske? Klart!

Slog på Mean Girls och satte mig en påse godis och telefonen.

" Älskar dig så mycket älskling, kommer hem snart så kan vi fixa mat och mysa om det lockar damen? ❤️" - Luke -

" låter underbart, älskar dig ❤️ " - Jag -

Jag undrar ibland hur livet skulle varit om jag aldrig träffade Luke Hemmings, Min livs största och första kärlek. Jag hade aldrig varit förlovad och aldrig burit runt på hans barn. Han är pappan till mitt barn och mannen i mitt liv, jag älskar han mer än vad han eller någon någonsin kan föreställa. Hade jag aldrig träffat Luke så hade jag förmodligen aldrig träffat Michael, Calum eller Ashton, och hade dem inte träffat mig hade dem sluppit allt trubbel och Michael skulle fortfarande kunnat hoppa runt som en galning på scen, men det kan han inte längre, det var som att bandet tappat all energi när michael dog. fast kan inte mer än att hålla med dem, jag är liksom ner stämd, död, deprimerad, allt.

Jag är oerhört tacksam till att jag  träffade Luke den dagen, min bästa vän. Han är världens bästa vän samt pojkvän, sambo, man allt vet inte exakt mer vad jag kan säga men, såklart Michael, Emma, Ashton och Camĺum med men Luke är ärligt allt det där jag nämnde förut. Min älskade Luke.