Nej.

39 4 0
                                    

Jeff. Jeff. Jeff. Jeff.
Ally försökte intala sig själv att det var Jeff. Det gick inte. Hon tänkte igen:
Jeff. Jeff. Jeff. Jeff. Jeff är min tvillingbror. Jeff är min tvillingbror.
-Mamma? 
-Mm, det var frukost och hon läste tidningen.
-Varför sa inte Jeff något om det?
-Han visste lika lite som du.
-Jag går upp på mitt rum, Ally behövde vila efter allt som hänt.
Hon staplade upp för trappan, och in i rummet till vänster.

-Ally? Ally? Ally? Jeffs röst var avlägsen och tyst.
-Mmmhrfhmhh...
Du väckte mig.
Jeff kom in i rummet.
-Kom, så går vi ut, sa han.
-O-okej.
Jeff är min tvillingbror.
Dom tog brandstegen utanför Allys fönster.

Nu var dom långt ute på ängen, som deras hus låg på.
Jeff är min tvillingbror. Allt är så overkligt.
-tycker du också att allt det här är overkligt, sa Jeff trevande.
-Jo. Tänkte precis på det.
-Vad är det som luktar?
-Det luktar som... Rök.
Dom vände sig om. Hela deras hus brann.
Mamma.
-Vi måste rädda mamma!! Skrek Jeff.
Dom sprang.
-Aquamenti!Aquamenti!Aquamenti!
Det hjälpte inte.
-Mamma!? Mammaaaaaa??!!!
Mamma.
-Jag springer in, jag hittar inte mamma!
-Jeff, NEJ!
Då öppnades dörren. Allys mamma kastade sig ut genom dörren och landade på marken, hostande. Jeff och Ally bar henne med sig var det som i en action-film, hela huset sprängdes, i slow motion. Allys riktiga och enda hem.
Nej. Nej, nej, nej. Först Jeff och nu det här.
Ally andades hostande och hon hade rök i lungorna.
Hon slöt ögonen.

I'm A real Rawenclaw //Pausad//Where stories live. Discover now