Jag springer fram till mobilen och rycker tag i den. På displayen står de "okänt nummer" jag blir besviken.
Jag trodde verkligen att de var Sarah som ringde. Aja jag svarar på samtalet och hör en hulkandes röst.
Jag blir rädd, de känns obehagligt att höra snyftningarna och jag känner igen dom.
"Hallå?" Frågar jag förvirrat
"Sarah behöver dig hör jag Sarahs mamma nästan viska fram"
"Vad har hänt?"
Jag får en obehaglig rysning längs med ryggen. Sarahs mamma har nästan aldrig kontaktat mig förut.
"Sarah ligger på sjukhuset....
Hon var med i en motorcykel olycka"
"Jag kommer på direkten"
Så fort jag lagt på känner jag skuldkänslorna komma. Man ska aldrig lämna sin bästa vän.. Och ändå gjorde jag de.
Jag sätter på mig skorna och rusar ut med min jacka.
Fan jag glömde bilnycklarna, jag springer tillbaka in och möter Joe.
"Behöver du skjuts frågar han samtidigt som han viftar med bilnycklarna framför mig"
Jag nickar ivrigt och vi springer till bilen. Jag berättar vägbeskrivningen och vi åker iväg. Jag springer in i sjukhuset flåsandes och frågar var Sarahs rum är. En tant berättar att hon inte får ha besök just nu. Jag stirrar på henne och ryter nästan "JAG VILL TRÄFFA HENNE NU!!!"
Hon kollar förskräckt på mig och visar mig till ett rum. Jag ska precis öppna dörren när jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig om och ser Joe bakom mig. Jag kramar honom hårt och känner att jag helst skulle vilja lägga mig ner på marken och gråta som en bebis. Men jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren. Där inne ligger Sarah helt blåslagen med massa slangar som går från armar till mun och sedan till maskiner.
Jag sjunker ner på golvet och börjar grina jag menar seriöst jag börjar tjuta som en bebis. Joe drar upp mig och kramar om mig. Jag står där som förlamad i säkert tjugo minuter innan jag backar undan. Joe går och hämtar varm choklad, och jag tittar mig i spegeln. Mina ögon är helt röd sprängda och mascaran rinner.
Jag torkar bort mascaran och går fram till Sarah. Jag stryker bort en hårslinga från hennes ansikte och kramar henne försiktigt. Jag viskar i hennes öra
förlåt. Hon rycker till och jag tror ett tag att hon håller på att vakna innan alla maskiner börjar pipa. Jag blir rädd och ropar efter hjälp. Sjuksköterskor kommer in och ber mig gå ut.
Jag backar ut och sätter mig på en stol i väntrummet. Kan den här dagen bli värre nu? Joe kommer med en kopp varm choklad och jag njuter av den varma koppen mot mina frusna händer. Jag vet inte varför men mina händer blir alltid iskalla när jag är nervös. De går några minuter och jag kollar lite på Joe medans jag dricker lite. Joe sneglar lite på mig och frågar om de är okej om vi kan snacka.
Jag nickar och kollar på honom.
"Ehm jo jag vet vad du och Caspar gjorde i morse"
Jag blir stel men nickar bara till svar.
"Eh jo alltså jag gillar verkligen dig, alltså jätte mycket"
Jag nickar men ler lite.
"Ehmm jag undrar vad du känner eftersom du låg med min kompis så vill jag ju veta vad du känner.
För jag undrar om du typ vill gå på en dejt med mig?"
Jag tänker lite och säger sen "förlåt för de som hände i morse. Men jag skulle gärna vilja gå på dejt med dig"
Han skiner upp och kramar om mig och ger mig en puss på kinden.
Jag blir helt varm inombords.
Sen stelnar jag till när jag kollar upp..
Tack alla som läser<3
Förlåt för ett väldigt sent kapitel!
Kommentera gärna så är ni bäst!
Hoppas ni haft en bra dag
Xoxo
أنت تقرأ
It is all about you<3
أدب الهواةJag känner hur han smeker mig över hela kroppen jag vet att de är fel. Jag borde egentligen knuffa bort honom och gå därifrån. Men jag ligger där nästan förlamad. De är skönt,spännande och fel. Då hör jag ytterdörren öppnas o gå igen. Jag får panik...
