Jag tackade tjejerna för samtalet och var direkt påväg till Justin. Jag kunde inte förlora en enda sekund. Jag visste att Justin aldrig skulle Kunna göra något sådant här med vilja, dock så sa han väldigt mycket igår om Varför han inte berättade. Fast det var en vit lögn kan jag få se det som, eftersom han gjorde allt för att respektera Courtneys önskan om att Justin inte skulle nämna något om det och då ville Justin antagligen visa sin lojalitet till Courtney genom att inte ens berätta att det var hennes idé. Detta respekterar jag enormt.
Utan att knacka på dörren stormade jag in till det rum han sov i. Han satt på sin dator och höll på. Han vände sig direkt om mot dörren när han hörde den öppnas. Han såg en aning överraskad ut över att se mig stå där vid dörrkarmen. Mina ögon glittrade av lycka, dock kan jag inte säga desamma om Justins. Hans ögon var fortfarande helt röda och han såg likblek ut i ansiktet. Det gjorde ont i mig att se honom så. Det såg ut som om att han inte fått någon sömn alls. Om jag känner Justin så har han nog inte ens försökt att få någon sömn. Jag ville inte slösa mer tid genom tystnad utan bar tvungen att säga något, säga det som fört mig hit. Som fått mig att fatta det beslut jag kommer fatta. "Jag vet allt, allt Justin" sa jag. Justin visade inte en endaste min. "Justin jag vet att du inte fick berätta av courtney, jag vet att det du sa till mig igår inte var hela sanningen" min röst lät pigg och glad och energisk när jag pratade till honom. Hans mörka ögonbryn lyftes upp. "Jag vet och visste att du hade berättat för mig annars Justin, jag vet att du inte vill såra mig på det sättet" sa jag. Jag var tyst nu. Nu hade jag pratat klart. Nu var det hans tur.
"Förlåt för att jag inte sa något, men jag kunde inte bara göra henne besviken på mig igen Ashley... " erkände Justin. Jag nickade i förståelse, jag förstod honom helt och hållet. Han ville inte svika henne som han svek Henne första gången, han ville inte konstant ljuga för henne. Ännu en person som mognat till Sig. Samtidigt som jag fortfarande var besviken på de båda kunde jag inte hålla tillbaks min stolthet över hur mycket de Båda har mognat.
" det som hände ändrar inte mina känslor för dig Justin"
Han lös nu upp i ett hoppfullt leende.
"Och mina känslor för dig kommer aldrig ändras" fortsatte jag.
"Jag vill inte att detta ska komma emellan oss, vi ser framåt, vi lämnar det bakom oss" avslutade jag och sträckte ut min hand för honom att ta. Justin iakttog min hand någorlunda tills han utan tvekan slöt sin hand med min. Han drog mig in till sin famn och pressade sina läppar mot mina. Jag hade saknat hans läppar, de hade inte rört mina en alldeles för lång tid.
"Men Justin en sak bara; kom ihåg att jag alltid värdesätter vårt förhållande över allt annat och jag vill att även du ska göra det. Så att vi sitter på samma båt i framtiden, om du förstår vad jag menar?" Förklarade jag för Justin.
"Jo jag vet, min hemlighet är din hemlighet från hädan efter" lovade han. Och det Justin lovar, jo det håller han. " och juste en sista sak" sa jag innan han försökte pussa på mig.
" du är skyldig mig en FET FET FET tjänst så att det inte bara går" informerande jag honom. Det var inte mer än rätt kände jag. Han skrattade.
", glöm det där med tjänst, Jag gör allt för dig min prinsessa oavsett vad"
Jag smälte i hans armar, det var så sött. "Älskar dig" sa han. Jag log. Jag kommer nog aldrig tröttna på de tre finaste orden jag någonsin kommer få höra. Dessutom var det ömsesidig så det glädjer mig.
"Jag fattar inte att du tänkte lämna mig igår bara sådär " tog jag upp när vi log på sängen tillsammans och bara myste. Han höll på med mitt hår, något jag älskade när folk gjorde. Det var en sådan skön känsla.
"Jag ville inte, tro mig. Men jag trodde att du ville det" sa Justin. Jag skakade snabbt på huvudet.
"Nej nej nej absolut inte. Jag må vara hur arg som helst men är det något jag inte vill är det att du ska lämna mig" förklarade jag satte mig upp på sängen istället för att ligga ner. Justin följde min gest och satte sig upp.
"Vad sin din mamma och hela din familj?" Frågade Justin nervöst. Jag bet på min underläpp. Jag undrade också det. Jag hade inte pratat med någon sen igår, de enda jag pratat med idag var Court, ad och Justin.
"Jag har inte pratat med någon, den enda jag vet som vet är Addie vilket betyder att även Kyle kommer veta. Men jag hoppas att resten inte får reda på detta" erkände jag. Det sista jag ville var att allt skulle tas upp igen, det skulle bara bli för jobbigt. Sedan skulle min familj säkert döma justins beteende med courntey och jag ville verkligen inte det. Därför hoppas jag att även courtney håller detta hemligt från de. " men tror du inte att dina föräldrar kommer få reda på det? " undrade Justin. Helt ärligt så tror jag inte det så jag skakade bara på huvudet till svars. "Dessutom skulle det suga för dig om de fick reda på det eftersom att Mason skulle döööööda dig" jag var noga med att dra ut på ö:ET. Jag tror nog Mason skulle överdrivit en aning med hans reaktion om han fick reda på detta. Han som är så överbeskyddande när det kommer till mig och Courtney.
Apropå courtney så skulle jag helst vilja att hon och Justin snackar nu hellre än senare så att alla bara kan stänga detta kapitel en gång för alla.
Jag tog upp min iPhone för att smsa Court om det men innan jag skickade iväg ett sms var jag tvungen att höra med Justin.
"Babe vad säger du om att prata med Courtney?" Frågade jag lugnt, Jag vill inte pressa honom till det.
Han ryckte bara på axlarna till svar vilket jag tog som ett ja.
Till Courtney;
Court. Justin. prata. Verandan. Nu.
Från Courtney;
I'll be there... Om 5 min lol.
Jag lade undan telefonen och sa till Justin att vi borde röra oss mot verandan för att snart möta upp Courtney. När vi kom ut hade solen börjat ta sig ner från den blå lila himlen. Utsikten var så otroligt vacker. Fem minuter senare efter att jag och Justin stått och beundrat den underbara utsikten utöver oss kom courtney. Man hörde henne komma med hennes stilettos. Jag och Justin satte oss ner då på en lagom stor soffa för tre. Courtney satte sig på en enskild soffa mittemot oss.
Det var stelt till en början då ingen sa något. Tills courtney öppnade sin min och började diskussionen, ännu ett tecken på mognad.
" så Justin jag har funderat lite, eller rättare sagt mycket, och kommit fram till att jag vill lägga det bakom oss. Jag vill inte älta på det längre, jag förlåter dig inte men jag vill starta ett nytt kapitel. Och jag hopps att vi kan komma överens och inte vara stela och så utan helt enkelt vara... Vänner" min mun föll nästan ner i marken när jag hörde vad Courtney sa. Helt otroligt hur moget det var av henne att säga något sådant. Jag blev verkligen stolt när jag hörde det. Även otroligt glad.
"Jag skulle mer än gärna vilja det. Men innan vi lägger det bakom oss courtney vill jag bara be om ursäkt en sista gång; förlåt, förlåt för det jag gjorde, från botten av mitt hjärta, förlåt. " courtney ställde sig upp efter det Justin sa. Jag blev nervös, skulle hon gå iväg nu? Courtney gick inte iväg, utan hon böjde sig ner mot Justin och omfamnade honom i en kram. En kram som varade länge, jag kunde känna energin från kramen, den var laddad med känslor. Tillslut släppte de och jag märkte hur courtney tårades upp lite. "Vänner?" Sa Justin och sträckte ut sin hand till courtney. "Vänner" besvarade hon och skakade hand med Honom. Detta måste nog vara bästa dagen i mitt liv. Jag har aldrig känt sådan här stor lycka någonsin. Detta var otroligt. Mina drömmar har blivit Sanna, Justin och Courtney pratar med varandra.
Jag kunde inte stå emot att dra in de Båda i en gemensam grupp kram med mig emellan. Mina två favorit personer i världen skulle ni göra ett försök till att bli vänner.
"Älskar er båda så mycket" sa jag.
"Wow ni är redan vid älskar-stadiet" påpekade Courtney imponerat. Jag log stort.
"En sak till" var det min tur att sägs.
"Mamma och pappa och Mase, hur. Gör vi med de? De kommer antagligen fråga" kom jag på. Courtney Nickade instämmandes. Justin ville inte lägga sig i, vilket nog är bäst för tillfället tycker jag.
"Ehm vi borde nog inte nämna det här jag vill nog inte att de ska veta om det heller så vi får komma på en lögn"
Erkände courntey. Jag nickade.'
"Vi säger typ att Justin hade köpt ett dyrt smycke till mig för att visa att han uppskattade vår vänskap men du blev sur på Justin för att du inte fick något så då började ni bråka osv osv"
Tyckte courntey att vi skulle ljuga om.
Jag gillade idén. Mamma och pappa skulle lätt gå på lögnen med tanke på att jag lätt blir avundsjuk, och att jag alltid vill få presenter när någon annan får det så den här lögnen kommer bli så trovärdig för mina föräldrar.
---------------------
Tadaaa Courtney-Justin dramat är härmed avsluutat ,,, eller? Lol.
Hoppas ni gillar kapitlet:)
