Jag låste upp hotellrummet med kortet och stampade argt in i sviten. Jag slängde min väska utan att bry mig om vad den hamnade. Jag stampade direkt in till rummet där vi sov i och stängde igen dörren med en rejäl duns.
Fan Justin. Varför gör han alltid fel? Jag himlade på ögonen åt mina tankar och klädde av mig mina kläder. Tröjan slängde jag iväg någonstans och shortsen orkade jag inte ens ta upp. Med endast underkläder på mig tog jag tag i ett täcke och en kudde och slängde ut de framför dörren och LÅSTE dörren efter mig så att Justin inte skulle kunna komma in.
Jag stampade tillbaks in till rummet och slängde mig på sängen utan att borsta håret eller tvätta bort sminket. Jag lade täcket över min kropp och tittade upp på taket. Jag bara låg där och stirrade.
Jag vände och vred mig i den stora sängen i försök om att kunna sova, men det funkade inte. Jag tittade på klockan. Den var 00:00 alltså hade jag legat och försökt i mer än en timma. Dessutom borde Justin vara här vid det här laget.
Jag satte mig bestämt upp i sängen och suckade. Det var ingen idé att sova, det gick ju inte.
Jag ställde mig och gick trött mot min resväska som jag öppnade.
Jag drog ut ett par mjukisbyxor och en huvtröja som jag satte på.
Jag lade luvan på mitt huvud och böjde mig sedan ner och knöt mina rosa free runs 3.
När jag var klar tog jag min plånbok och drog försiktigt ner handtaget. Utan att ställa till med ljud lyckades jag öppna dörren. Sängkläderna jag lagt utanför dörren var borta, vilket tydde på att Justin säkert låg och sov just nu.
Jag tippade sakta ut genom vardagsrummet där han sov i, det knakade till en smula. Jag tvärstannade och höll för andan. Jag kunde höra Justin mumla något men återgick sedan till sin sömn. Jag pustade ut och återgick till att smyga ut. Jag log överlyckligt när jag lyckats tagit mig ut NÄSTAN ljudlöst.
Jag visste precis vart jag skulle nu.
Den varma vinden blåste mig på ansiktet och fick nästan min luva att ramla av. Palmerna svajade fram och tillbaks och gatorna var nästintill tomma. Det var bara några folk härochdär som gick på promenad eller skulle till någon fest.
Jag svängde in till ett ställe och log åt mig själv när jag kommit rätt. Jag drog ner handtaget och gick in.
Affären var tom, det var bara en gammal man som stod bakom disken och såg uttråkad ut. Jag bet mig själv nervöst på underläppen och stegade bestämt mot kassan.
"Ehm... Hej har ni cigarett paket?" Frågade jag lågt, även fast det inte var någon annan än vi i affären.
Mannen tittade med en undrande blick på mig och förstod ingeting av vad jag sa. Mannen förstod alltså inte engleska. Och jag var Inge vidare på spanska. Jag fick komma på något vi båda skulle förstå.
"Me no speak english" jag nickade att jag förstod det och fortsatte at fundera tills jag kom på en idé.
Jag lade pekfingret och långfingrat framför min mun och putade ut lite med läpparna för att visa att jag menade cigaretter. Han nickade glatt, förmodligen för att han lyckades förstå.
"cuál es el paquete?" Frågade han mig sedan sakta. Jag rynkade på pannan men förstod sedan vad han menade efter att jag upprepat meningen i mitt huvud flera gånger.
"Marlboro" bad jag. Han vände sig om och tog fram ett paket marlboro.
Jag gav honom summan och gick sedan därifrån. "Gracias" sa jag innan dörren stängdes efter mig.
