Det var en motorväg vi körde på just nu, då brukade jag köra med hastigheten 190. Självklart tittar jag efter poliser innan jag gasar på.
"Ash kan du räcka mig tuggummi är du snäll? " frågade Courtney snällt. Jag orkade inte fråga Adriana om hon kunde göra det eftersom hon var så inne i musiken. Jag tittade framför mig för att se till så att ingen bil körde framför, en olycka just nu är ingeting jag suttit och önskat.
Jag orkade inte sakta ner, jag böjde mig ner försiktig men snabbt och fick tillslut tag i tuggummi paketet. Jag vände mig om och räckte över de till Court, men innan hon tog emot de hörde jag ett skrik. Jag vände mig genast om. Ett ord beskriver allt. OMG.
~¨
Ashleys perspektiv
De här har inte hänt. Det får inte ha hänt. Det är omöjligt. Jag stod med vid öppna ögon, stora som bowlingklot, munnen hade fallit ner till marken. Den här dagen asså.
"vad hände precis? "
Shit. Jag blinkade några gången med ögonen för att komma ur från min chock. Jag gick snabbt ut ur bilen. Med snabba och arga steg gick jag fram till bilen framför mig.
Personen som satt i den bilen gick också ut och var på väg mot mig. "DU FUCKING KVADDA MIN BIL! " skrek jag åt killen.
Han var runt 19-20 år. "JAG KVADDA DIN BIL?! SKULLE INTE TRO DE! " skrek han tillbaka.
Jag var så arg vid det här laget att jag kunde slå till honom. "DE VAR DU SOM SAKATDE NER! "
" DE VAR DU SOM INTE HADE ÖGONGEN MOT VÄGEN"
" MEN DE VAR DU SOM INTE KÖRDE TILLRÄCKLIGT SNABBT SOM DE STÅR "
" MEN DU KÖRDE FÖR SNABBT " Nu blev de ord mot ord, jag orkade inte med dem. Han ska fan betala för min kvaddade bil. Han kör ju runt på en Fisker karma, självklart har han råd att betala för min bil. "Ashley lugna ner dig " jag hade inte ens märkt att Adriana kommit ut ur bilen av all min ilska. Jag har inga problem att betala för att fixa den men rätt ska vara rätt. "OMG VAD HAR HÄNT MED MIN BIL?" alla vände sig mot Courtney, t.o.m. idioten som total kvaddade huven till MIN bil. Jag hade ingen ork att deal med Courtney, jag valde att Adriana fick göra de istället. "Okej min huv är kvaddad din bakredel av bilen är kvaddad, båda anser att de är den andres fel, vad ska vi göra?" sade jag hur lugnt som jag bara förmådde. Mitt huvud började redan värka.
Killen kliade sig i nacken och öppnade sedan sin stora käft: " du tjejen jag vet att de är ditt fel eftersom tjejer inte kan köra bil, men ge mig ditt nummer så ringer jag dig när båda inte är så... " Jag lyfte på ena ögonbrynet. Vadå tjejer kan inte köra bil? vi är fan bäst. Killar bryter om alla bilregeler vilket inte tjejer gör.
Jag valde att ignorera det för att inte göra en större sak av hela situationen.
"Varför ska jag ge dig mitt och inte tvärtom?" undrade jag lika kaxigt som jag vart hela tiden vi talats.
"Du tjejen jag har en tid att passa, antingen ger du mig ditt nummer eller så tar jag min bil och kör iväg" sa Killen. "Kör du iväg ses vi i rätten nästa vecka senast. "sade jag kallt och självsäkert.
"lek inte kaxig med mig, vet du ens vem jag är? Ut ur min mun kom bara ett ' pft ' ljud, tillsammans med att jag himlade med ögonen.
"Men tänk om du inte ringer utan bara struntar i dem?" Gick jag rakt på sak med att säga. Han suckade vilket irriterade mig en aning. Bilen jag hade måste man special beställa för att få, inte världens lättaste att hitta en sådan här skönhet som min Mercedes. Jag stampade med foten upp och ner mot marken för att stressa upp honom. "okej jag ger dig mitt ord på att jag ringer eller smsar dig " lovade han. "men tänk om du inte håller ditt ord? " fortsatte jag dels för att irritera honom. "om jag inte håller mitt ord ses vi väll i rätten" sade han och blinkade med ena ögat. Jag gav upp och gav honom mitt nummer, han sparade de som "kvaddad". Inte för att jag frågade utan för att han sa de högt medan han skrev ner de. Jag stod kvar tills hans bil började köra iväg, sedan gick jag långsamt tillbaka till min egna kvaddade bil. "Du Ash jag känner igen den där killen! " började Adriana att säga misstänksamt. Jag tittade på henne skeptiskt men orkade helt ärligt inte bry mig om hon känner igen han eller inte. "Adriana du känner igen allt och alla" var mitt kalla svar. Hon himlade bara med ögonen och tog upp sin svarta iPhone ur sin väska. "och du Courtney, du är skyldig mig en fet tjänst ska du veta, allt började med ditt tuggummi." Konstaterade jag. Jag fick inget som helst svar av Courtney, hon var nog för förstörd för "sin" bil. Efter ca 15 mins bilresa efter olyckan var vi framme vid det majestätiska huset. Det här huset är nog finare än de som vi har hemma i Miami. Huset hade vitt tegel, med ett enormt tak. Taket utanpå var beige medan taket inne i huset var av glas och man kunde se vatten. Typ ett vatten tak. Grinden var hur stor som helst. Bassängen var också hur stor som helst. Denna utsikt går inte att beskriva. Helt klart det finaste huset i hela området. Många tjejer säger typ att de är rika men vill inte visa de på något sätt, de ända jag har att säga om de är BULLSHIT. Om man har pengar då ska man köpa hus som dessa. Helt klart. Jag parkerade bilen utanför garaget och tog sedan ut min väska. Bagaget lät vi stå kvar i bilen än så länge. Alla är nog deppiga av vad som hade hänt tidigare idag. Ingen hade sagt något under hela bilturen, vilket faktiskt var skönt. Inredningen i huset hade inte ändrats alls, inte konstigt eftersom att ingen har varit här. De var iallafall vad jag trodde innan jag såg lappen vid soffbordet. Jag tittade runt om mig, men fann ingen. Sakta och försiktigt gick jag fram till det fyrkantiga soffbordet. Det var ett oöppnat kuvert med namnet Ashley på. Jag tvekade inte en ända sekund. Snabbt rev jag upp de och tog upp innehållet. Pappret var vitt och texten var fint skriven. 'C ya soon baby - LOL ur babe' jag förstod inte exakt vad de stod på brevet, jo jag förstod men visste inte riktigt vad de menade med dem. Vem har tillgång till huset? Ingen förutom jag. Jag känner 0.00 personer här i LA. Genast började jag känna mig obekväm i mitt egna hus. Att någon som jag inte vet har brutit sig in i mitt hus, mitt privata område, utan att jag vet något. Babe? Vem är min babe? LOL? Självklart förstår jag att med LOL menade "hen" Lots of love. Men babe?
"Ashley vi går ut en sväng ska du med? " ropade Adriana åt mig från övervåningen. Jag la snabbt in brevet i fickan, jag ville hålla de för mig själv så att de slipper bli oroliga.
"ja självklart" svarade jag och gick mot dörren. Efter att ha vetat att någon varit i huset skulle jag inte våga vara 1 sekund ensam här. Aldrig. "hm vaaaaad ska vi göra nu då? " undrade jag och drog ut på a: ett. Ingen av hos hade direkt planerat vad vi skulle göra, vi bara gick ut och hittade på något, oftast var de att gå ner till Stan och shoppa eller gå ner till stranden och bada. Men ingen av oss har någon ork att gå och shoppa eller att leta efter våra bikinis, som säkert låg längst ner i resväskorna. "Jag har en idé " sa Adriana och vände sig om mot mig och Courtney så att hon stod mittemot oss. "Kan inte jag och Courtney lära dig åka skateboard? " fortsatte hon förhoppningsfullt.
"omg jaa! Bästa idén!" Courtney klappade med händerna och hade ett stort leende på läpparna. Jag tittade mellan de båda två flera gånger. "Jag på den där plankan? Du babe jag är för ung för att dö vid den här åldern. "sade jag och fortsatte att gå mot vad vet jag. "meen koooom iiigeeeeeeen. "bad de båda i kör. "nej." Aldrig att jag går på den där saken och skämmer ut mig framför hela världen.
"Om du inte låter oss lära dig får du inte den här" hotade Adriana mig. Jag vände mig om mot henne för att se vad den "här" saken är. "oh no, nu tar vi det lilla lugna hära." Hon höll i min iPhone, de mest skrämmande var hur hon fick tag på den. Jag är 100 % på att jag hade den i min ficka hela tiden.
Jag började gå fram till henne men hon backade bara viftandes på min iPhone i sin hand. Jag tog snabbare och snabbare steg tillslut började vi båda springa. "okej okej jag ger upp " sade jag andfått. Adriana var dansare vilket gjorde att hon var mer tränad än vad jag var och sprang därför snabbare. "jag hörde inte vad du sa?" hon lade en hand bakom örat för att göra så att hon hör 'bättre'. "tvinga mig inte säga de igen " de var ovanligt att jag gav upp, jag ger aldrig upp vad de än gäller. Men idag har varit en tuff och händelserik dag, vilket har tagit på all min energi. "Vänta låt mig filma detta " sade Courtney medan hon tog upp sin lur ur fickan på shortsen.
Jag suckade men bestämde mig för att säga det, min mobil i deras förvar. Don't Think so. "Jag ger upp" Jag la en arm för var sida om mitt huvud, för att göra de en aning dramatiskt.
"Okej du lägger ena foten på skateboarden sedan lägger du den andra på marken." sade de.
Jag gjorde som de sa, fast jag stod lite ostadigt. "putta nu med foten för att få fart" fortsatte Court att förklara.
Efter ca 5 försök kunde jag faktiskt skejta någorlunda bra, enligt Addie (Adriana) skejtar jag som hennes mormor, vilket jag tror ser hemskt ut. Men det var deras val att lära mig skejta och inte mitt, De får stå ut med denna syn.
"Kan inte vi skejta ner ända till den där saken? " jag tittade frågandes på Court. Ibland kunde hon vara riktigt blond, och saken är att de är jag som är den blonda hårmässigt, och hon brunett.
"Nej men du vet den där saken med en fontän, don't judge Me., inte mitt fel att jag inte vet vad allting här i California heter." Den här gången var de Adriana som suckade. "Okej skejtar väll till den 'där saken', men bara om du leder vägen och inte tappar bort dig efter 5 min. " jag nickade sakta för att visa att jag är på Adrianas sida. "Faktum är att stället ligger bara 5 minuter härifrån." konstaterade hon stolt. Den här tjejen är otrolig.
Vi började skejta i tystnad, först var de Courtney, eftersom hon skulle leda oss dit, sedan var de Addie och sist var det jag. Vi var i en okänd gata. "Är inte vi framme snart" de var typ 7:e gången jag frågade den frågan. Efter den tredje gången jag frågade började hon sluta svara. Jag tror att hon tycker att jag låter som en gnällig 3 åring.
Det hade börjat blivit tråkigt, den här platsen låg verkligen inte 5 minuter härifrån. Jag tänkte efter en stund sedan bestämde jag mig för att lyssna på musik. Ingen hade sagt något om att inte hålla på med mobilen när man skejtar så varför inte. Dessutom så hade ju Adriana pluggat in sina lurar innan vi ens började åka iväg.
Jag drog upp mobilen sedan var de dags att ta ut hörlurarna ur fickan, de var gjort efter 1 milli sekund.
Nu var de det svåra problemet som återstod. Trassla ur hörlurarna från trasslet. Hur trasslas de ens när de bara ligger i fickan, utan att någon rör de eller något.
"OUCH".
En sak är säker, att hålla på med något annat när man åker skateboard är ingen bra idé alls.
~~~~
Enjoy Biatch - Sofia
