My BADBOY Crush (PAUSAD)

Kapitel 1

(Alex P.O.V)

"Jag kan inte fatta att du lämnade oss, för en kille" skriker Ellie och kollar på Abigail.

"Inte jag heller, vi lovade varann att aldrig låta en kille komma emellan oss" skriker jag.

"Det var tre år sen, kom över det." säger Abi med bitchig röst och vänder sig om och går iväg.

"Förresten" hon vänder sig om och tittar på mig och Ellie. "Jag lovade det bara för att jag inte trodde att jag skulle få en kille."

Abigail vänder sig om och vi ser henne gå iväg.

(Tre år tidigare)

Vi sitter på uteserveringen till det lilla cafét i vår lilla by jag, Abi och Ellie. Vi kollar ut mot trottoaren och tittar på alla killar som går förbi och rankar dom 1-5.

"Han är en 5:a"säger Ellie och tittar på en kille som sitter 6 meter ifrån oss. Jag och Abi kolla mot honom och skakar på huvudet.

"Nää, han är  en 1:a!! Du har så konstig killsmak Ellie" säger jag och Abi samtidigt och börjar skratta.

Jag och Abi är så lika varann att det nästan är läskigt. Vi har samma humor, vi säger samma sak samtidigt och vi båda ÄLSKAR badboys.

Det går förbi en kille i svarta kläder som röker.

"Han är en solklar 5:a" säger jag och Abi och Ellie bara skakar på huvudet. Vi skarattar åt henne och tittar på varann.

"Okej vi måste lova varann" säger Abi och tittar på mig och Ellie.

"Vad?" frågar jag och hon ler.

"Att aldrig låta en kille komma emellan oss." Jag nickar och vi tittar på Ellie som har ögonen på killen som sitter bakom oss. Jag kollar bakom mig och känner genast igen vem det är.

"Det där är Michael Clifford. Han går i 9:an. Du har inte någon chans på honom." säger jag till Ellie och hon tittar besviket ner i hennes te.

"Ska vi lova varann eller inte?" skrattar Abi. Jag och Ellie nickar och vi tar tag i varandras händer och lägger dom på bordet.

"Vi lovar och svär att föralltid vara bästisar och aldrig låta en kille komma oss emellan" säger vi och släpper sedan varandras händer.

Men det löftet höll inte länge.
(Flashback slut)

"Kommer hon någonsin gå tillbaks till den snälla Abi?" Frågar Ellie och suckar.

"Vi får väl hoppas på det" säger jag.

Jag och Ellie vänder oss om och går iväg. Vi ska till det lilla cafét som vi alltid gick till förr. Vi var 13 då, löftet varade i 3 år. Vi trodde det skulle vara föralltid, men vi hade fel.

••••••

Då var första kapitlet slut! Det är ganska kort men det duger som en början!! 😝👍🏼😉

Om ni vill ha något att läsa, läs gärna vår bok Good Girls om ni inte gjort det!!
LOVE YA ALL!❤️❤️//Amanda & Julia! ❤️