My BADBOY Crush (PAUSAD)

Kapitel 5

*Ellie's P.O.V*
Jag lämnade argt huset. Ibland kan hon va så himla otacksam för vad man gör mot henne. Det plingade till i mobilen och på skärmen stod det 'Alex❤️'. Jag gick in och kollade hennes sms. 'Snälla kom tillbaks, jag vill be om ursäkt! Det va verkligen inte meningen' stod det. Jag börjar genast skriva. Men vad? Efter det hon gjort, kan jag verkligen lita på henne? 'Det är lugnt! Jag går hem nu. Jag är trött. Men du är förlåten' skrev jag, även fast jag inte vet om jag ska lita på henne. Jag älskar Alex och jag vet att hon kan vara otacksam och envis men när hon blir så arg när man ordnar en fest för henne då kommer droppen som får glaset att rinna över. Jag gick hem och la mig på min säng. Jag blundade snabbt men somnade direkt.

*Nästa dag*

Jag vaknar av att solen sken träffar mina stängda ögon. Antar att jag glömde dra för gardinerna igår kväll. Jag öppnar trött mina ögon och reser mig upp. Det plingar till i min mobil och på skärmen står det 'Abi'. Jag öppnar osäkert sms:et och läser vad det står. 'Är du glad nu? Alex har bett lilla dig om förlåtelse. YAY. Bara så du vet, Alex och jag ska hänga idag. Så försök inte kontakta henne. Hon vill inte vara kompis med dig mer. Hon har äntligen fattat att hon inte kan få en kille om hon bara umgås med dig. Hon vill umgås med någon som är cool. Inte en tönt som spanar efter killar hon inte kan få. Hon är trött på att umgås med dig. /Abi

Jag började gråta. Hon kanske har rätt ändå. Jag är den blygaste tjejen i skolan och kär i en äldre kille. Som inte vet vem jag E. Och Alex är alltid med mig. Så ingen kille ser henne heller. Jag reste iallafall på mig, tog på mig ett par jeans och en simpel T-shirt och släpade iväg min trötta kropp till skolan. Va jag tvungen att följa med henne igår?

Efter 5 minuter kunde jag se en skymt av skolan och Alex med Abi. Jag struntade i deras blickar och gick raka vägen mot mitt skåp. Jag tog mina saker och gick mot min lektion. Jag satt bredvid Alex, juste. Hon kom och satte sig bredvid mig och började genast prata med mig. "Snälla Ellie, jag är så ledsen. Men du vet att jag alltid velat bli cool och synas i skolan. Och med dig syns jag aldrig. Jag är så ledsen" säger hon. "Nej, du är inte ledsen! Bara så jävla självisk!" Jag reser mig och springer gråtandes i skolans korridor. Jag råkar springa in i någon. "Se dig för!" Säger en ganska mörk röst. Jag kollar upp och ser Michael. Nej va pinsamt. Fast han bet ju ändå inte vem jag E. Jag springer förbi honom och viskar ett 'Förlåt'. Hela mitt liv är förstört.
-
Hej! Vi är tillbaka! Vi har inte haft så jättemycket tid att skriva. Skolan slutade förra månaden så vi har tagit det lugnt. Sen så har vi varit på 5SOS konsert den 1 juni. Men nu är vi tillbaka!