4) Adeline//
7 maj 10.00 torsdag
Jag vaknade nästa morgon av ljudet från fåglar som sjöng. Peter var redan uppe och började packa ner packningen igen. Jag reste mig upp och gäspade lite lätt.
"Godmorgon, har du sovit gott?" sa Peter, medan han packade ner det sista.
"Ja" sa jag och började leta efter min pilbåge. Jag ville inte ljuga, men jag ville inte att han skulle bli orolig för mig. Så jag höll tyst om drömmen, hela vandringen vi gick.
Vi stannade ett tag för att hitta något att äta. Jag var så hungrig att jag kunde äta vad som helst. Men lyckligtvis hittade vi en buske med röda bär, innan vi hann svälta ihjäl. Vi roffade åt oss så många vi kunde och åt dom på vägen, igenom skogen. Det var ganska skönt att bara gå där i den lugna skogen, det fick mig att sluta tänka på den drömmen jag hade och tänka mer på situation jag och Peter var i. Jag undrade faktiskt var vi var på väg. Peter hade inte sagt något och vi fick inga specifika instruktioner av Dianna, kvinnan i den vita kostymen. Så vi strövade nog mest omkring, i hop om att hitta några andra människor. Båda jag och Peter visste nog att vi kunde inte överleva utan några andra. För två människor är mer sårbara än en hel grupp med människor. Så det var bäst att leta reda på några andra.
När vi kom fram till en bäck, så stannade vi för att dricka och vila. Jag satte mig på den hårda marken och lutade mig mot ett träd, nära bäcken. Peter hade plockat upp två vattenflaskor ur en av ryggsäckarna, som han tänkte fylla med vattnet från bäcken. Vi hade vandrat ganska länge nu, så en stunds vila var helt perfekt. Jag stängde ögonen och jag fokuserade på ljuden som ljöd i skogen. Ännu hade jag inte berättat för Peter om min dröm och jag kände att det var inte direkt bästa tillfället just nu att göra det. Så jag slappnade av och tänkte på något annat.
Plötsligt hörde jag en kvist brytas. Jag öppnade snabbt ögonen och tittade runt omkring mig. Jag antog att det var ett djur som rörde sig någonstans i den stora skogen, så jag lutade mig igen mot trädet. När jag precis skulle stänga ögonen, såg jag ur ögonvrån något röra sig bland träden. Men det var inget djur, utan en människa. Direkt försökte jag få Peters uppmärksamhet. Han såg på mig och jag pekade på trädet där människan stod. Peter vände sig ut trädet, för att få en blick av personen. Det var ganska svårt att se hur personen såg ut, men jag var ganska säker på att det var en tjej med långt ljust hår. Peter reste sig och det fick flickan att reagera. Jag gjorde det samma och reste mig upp från marken. Vi tog upp packningen och började gå mot platsen, där flickan gömde sig. Hon märkte att vi var på väg mot henne och började springa där ifrån. Men vi följde efter henne, en bit bakom henne.
-x-
Vi följde henne fram till ett stort läger, där det var ca 15 stycken andra personer. Peter och jag iakttog dom, gömda bland träden.
Alla dom verkade veta vad dom gjorde, när dom gick runt i lägret. Visa hämtade ved till den stora brasan, andra sorterade mat och andra hade koll så att alla arbetade. Det verkade som att alla visste sin plats och det var tydligt vem som var ledaren. Talon var hans namn. Han var ganska lång, svart hår med lite skäggstubb, mörkbruna ögon och muskler ,som syntes tydligt under hans svarta kortärmad.
När det började bli mörkt, så smög vi tysta närmare lägret. Alla hade gått in i något av dom två stora tälten och det var bara några kvar ute för att stå på vakt. En av dom var en tjej och resten var killar. Bearnice hette hon. Jag hade hört många ropat på henne, så jag lärde mig hennes namn på grund av det. Dom delade upp sig, tre stod och vaktade var sitt tält, två andra stod vid den brinnande elden. En av dom var Bearnice. Till vapen hade dom spjut och någon enstaka hade en större kniv. När jag såg på dom ifrån skogen, så såg dom ganska hotfulla ut. Men när min blick landade på Bearnice såg hon mer åt det snälla hållet. Hennes blonda hår lös som eld, på grund av ljuset från lågorna som kom fram i elden. Och hennes blåa ögon såg ut som den vackra himmelen. Hon såg snäll ut, jämfört med dom andra som stod på vakt. Jag tror Peter såg det med.
Peter och jag bestämde att vi skulle vänta till soluppgången, innan vi klev in i lägret. Jag var rädd, men samtidigt lättad att vi hittade en grupp som vi har en chans att gå med i.
Tidigt på morgonen där på, började Peter och jag gå mot lägret. Vi hade hittat ett ställe längre in i skogen, dagen innan. Där vi slog läger för tillfället. Men nu var vi på väg till det stora lägret. Peter hade tagit på sig sin ljus blåa långärmad, som han hade vikt upp ärmarna till en trekvarts. Det passade honom bra. Den ljus blåa färgen matchade perfekt med hans blåa ögon. Jag hade fortfarande på mig min röda kortärmad och mina svarta jeans, men jag hade tagit av mig min grå tjocktröja och istället tagit på mig min svarta läderjacka. Vi båda var beredda på att gå in i lägret, det var dags nu.
När vi kom allt närmare lägret, kände jag en klump i magen. Jag var nervös. Mina ben stannade och jag tvekade, men snabbt därpå tog jag ett steg fram och fortsatte att gå mot lägret. Peter tog tag i min hand och flätade in sina fingrar i mina. Jag log mot honom, men vände mig snabbt igen till lägret. Vi hade äntligen kommit fram.
Peter och jag blev direkt angripna av människor med spjut, när vi steg in i lägret. Dom tryckte ner hos på marken, så att vi stod på knä och vi la händerna på ryggen. Vår packning tog dom ifrån oss och vapnen lika så. Dom frågade även frågor, men det var omöjligt att höra dom för att alla pratade i mun på varandra. Den stora klungan splittrades och rösterna tystnades, när Talon kom.
"Vilka är ni? Och vad gör ni här?" sa han och kollade ner på oss. Peter kollade upp på honom och svarade.
"Vi kom hit för att gå med i eran grupp." sa Peter och fortsatte titta på honom. Jag satt bredvid Peter, fast i ett grep som en kille höll och tittade på när dom kollade på varandra. Talon märkte efter ett tag att jag glodde på dom. Min blick landade genast på Talon. Han flina och sa.
"Låt gå då, ta in dom till det första tältet." sa Talon och sedan gick han iväg.
Killen som höll fast mina armar i ett hårt grep, släppte genast greppet och lätt mig resa mig upp från marken. När jag reste mig upp så såg jag att jag hade skrapat upp mina svarta jeans och fått ett skrap sår, som blödde. Det var säkert när dom knuffade ner oss till marken direkt , när vi kom in i lägret. Men jag struntade i smärtan och började följa med några vakter till ett av tälten. Dom öppnade draperiet till tältet och jag och Peter steg in i tältet. Där inne satt Talon på en stock och slippade en kniv. Han märkte att vi hade kommit in och visade oss med handen där vi skulle sätta oss. Vi satte oss på den stock som var framför honom och sedan väntade vi på att han skulle börja prata.
"Så, vad kan ni göra?" sa han och fortsatte att slippa kniven. Innan vi hann svara, så började han på nytt.
"Om ni ska bli en av oss, så måste ni förtjäna det genom att arbeta. Alla här arbetar, dag ut och dag in och om några slutar arbeta förstörs systemet. Vi har samlare, jägare och vakter. Ni får börja som samlare, sen får vi se om ni hamnar högre. Mitt namn är Talon förresten, jag är ledaren här." sa han och la undan kniven. Peter stärkte ut en hand, men han avisades av Talon som gick förbi och ut ifrån tältet. Peter tog ner handen och följde efter Talon ut. Och jag gjorde det samma.
"Du kan börja där borta vid Will." sa han och pekade på ett bord längre bort, till Peter. Peter nickade och började gå bort mot bordet. Killen som satt redan vid bordet var väldigt smal, med ljust blont hår och bruna ögon. När jag hade studerat klart på killen vid bordet, vände jag min blick igen till Talon som stod vid min sida.
"Du följer med mig hit bort." sa han med ett stort flin och han började gå mot ett av tälten. Jag följde med, ganska nyfiken på vad jag skulle göra. Han stannade upp när han hade kommit fram till en kille som stod och höll på med veden.
"Andrew här ska lära dig hur man hämtar ved." sa Talon och tittade fram och tillbaka på mig och Andrew. Andrew tittade upp på mig och det verkade som om han fick en chock när hans blick landade på mig, eftersom han tappade veden han höll i rakt på marken. Jag bet mig i läppen för att hindra ett leende. Han plockade genast upp veden och la dom på en träbänk. Därefter ställde han sig rakt upp.
"Det blir nog bra." sa Talon och gick där ifrån. Jag gick fram till Andrew och log ett litet leende.
"Hej, mitt namn är Adeline West. Trevligt och träffas." sa jag glatt men ändå lite nervöst och sträckte fram handen. Han log tillbaka.
"Mitt namn är Andrew, Andrew Wilson. Ska vi sätta i gång?" sa han med ett leende och började se sig omkring efter veden.
"Okej." sa jag och tittade på honom. Han hade brunt hår, blåa ögon som glittrade i solen, ett leende som varje tjej skulle smälta för och han var även väldigt lång. Även var han lika muskulös som Talon var. Men jag släppte mina tankar på det och koncentrerade mig på arbetet som Talon gav mig.
-x-
Ledsen att det tog lång tid att uppdatera :(
Iallafall, Tack så väldigt mycket att det är några som läser min bok. Det betyder väldigt mycket :)
Rösta gärna och kommentera!
