5) Adeline//
7 maj 10.50 torsdag
Andrew och jag började med att flytta ved närmare lägret. Därefter gick vi in i den djupa skogen, för att hitta mer ved. Det var väldigt kallt i den här skogen på natten, så det var väldigt viktigt att ha mycket ved.
Vi var i skogen ända tills mörkret sjönk ner på skogen och la sig som ett tjockt lager tillsammans med en kall dimma. Det var väldigt svårt att se in i skogen, på grund av den tjocka dimman. Men som tur var var inte Andrew och jag så långt bort från varandra.
När vi kände oss klara med den hög vi samlat, begav vi oss tillbaka till lägret. Det var väldigt svårt att hitta vägen tillbaka och ju längre vi befann oss i skogen, började jag minnas drömmen jag hade haft. Den iskalla vinden som nuddade min hud när den där varelsen kom. I det ögonblicket kom jag ihåg min bok och teckningen som fanns i den. Jag hade glömt den i UKA byggnaden. Mitt huvud började verka på grund av all panik som fanns inom mig just nu. Plötsligt hörde jag en röst skrikandes mitt namn och någon som höll i min hand.
"Adeline, Adeline!" skrek Andrew och höll min hand lite hårdare. Jag tittade på honom, han satt ner på huk och försökte få kontakt med mig. Veden låg i en slarvig hög till vänster om honom och han skrek för fullt, för att få kontakt med mig. Jag fick tillbaka medvetandet från mina tankar, när jag såg hans blåa ögon fyllas med tårar. Han stod på huk nedanför mig, darrande av rädsla och tårar som föll ner på grund av oro. Förvånad av hans beteende, tog jag min hand och la den på hans axel. Han märkte det och hans sorgsna ansikte ändrades till ett lättat leende.
Han reste sig upp och jag drog bort handen från hans axel. Därefter tog vi med oss veden och fortsatte till lägret i den tjocka dimman.
När vi gick där sjönk jag ännu en gång i mina tankar, men den här gången tänkte jag på något annat. Jag tänkte på hur Andrew reagerade, att han brydde så mycket om mig när vi precis hade träffats. Det gjorde mig förvirrad att någon kunde bry sig så mycket. Men det jag visste var att Andrew skulle bli min nya vän.
Efter en lång stunds vandrande hittade vi äntligen till lägret. Dom hade tänt facklor, som sken upp runt lägret. Det var ganska fint, när man såg lågorna vaja i mörkret. Lågorna på minde mig om tjejen, jag och Peter såg här om kvällen. Bearnice, med hennes blonda hår. Jag kollade runt i lägret, men såg inte en skymt av henne. Men jag såg Peter ståendes vid elden. Så jag lämnade veden vid ett av tälten och började gå mot Peter. Han stod och pratade med en kille och jag var ganska säker på att det var Will. När jag kom fram till dom, slutade dom sin konversation och istället riktade sina blickar mot mig. Peter sken upp med ett leende när han såg mig och innan jag hann reagera kramade han om mig. Därefter släppte Peter taget om mig och vände sig åt Will.
"Det här är tjejen jag talade om." sa Peter till Will, medan han la sin hand på min arm.
"Aha!" sa Will och tittade på mig. Hans blick åkte över mig, från top till tå.
"Hej." sa jag vänligt och för att stoppa den pinsamma tystnaden.
"He...hej." sa Will och drog genast bort blicken från mig.
"Så, vad fick du för arbete?" frågade Peter och log sedan ett litet leende, samma söta leende som förut.
"Åh, vi eller jag fick hämta ved med Andrew." sa jag lite hastigt.
"Jaha, Andrew." sa Will och log.
Plötsligt då började människor springa fram till några, som hade anlänt till lägret. Nyfiken som alla andra började jag gå längre fram, för att få en skymt på vad som hände. Det var tre killar, som såg ut att vara utmattade och skadade. En låg på marken och skrek av smärta, medan han tryckte på ett blödande sår på högra benet. Dom andra två stod upp och ena av dom lutade mot den ena, för att inte stödja ett av benen. Killen som låg på marken hade fått en pil i benet och såret blödde otroligt mycket. Klungan blev allt tätare, men när Talon kom springandes flyttade alla på sig.
"Ge lite andrum och hämta första hjälpen lådan!" skrek Talon och sedan hukade han ner till killen, som låg på marken. Efter en stunds väntan kom en tjej med en låda. En sådan låda som var i de ryggsäckarna, som Peter och jag tog med.
