Dream world

~2~

Jag öppnade sakta ögonen och gäspade.
"Är det redan morgon?" tänkte jag.
Jag reste mig upp och märkte att jag inte var hemma. Jag stod i ett vitt, litet rum med guldiga dekorationer på väggarna och ett stort fönster som såg lite ut som de som fanns i kyrkan.
Jag gick sakta fram till spegeln framför mig. Då såg jag att jag hade på mig en ljusgrön glittrig klänning, med ett långt släp. I håret hade jag på mig en guldkedja som sträckte sig från ena sidan av huvudet till den andra. Jag var vackrare än någonsin. Men vart var jag?
Jag smög sakta ut genom den vita dörren, då kom jag in i ett stort rum. Väggarna var vita med stora tavlor på, det stod lyxiga röda möbler därinne och ett stort bord med en ljusstake i guld på. Då kom det in en kille i rummet. Han såg ut att vara ca 19 år gammal, han hade brunt, lite lockigt hår, hans hy var blek, han hade på sig en vit kostym med några smycken på och han var väldigt vacker.

- Vem är du? frågade jag förvånat.

- Prins Hime, välkommen till mitt kungarike, svarade han och log.

- Kungarike?...

- Ja, svarade han.

Jag var så förvirrad, hur kunde jag ens ha kommit dit?

- Har du kidnappat mig eller något sånt!?

- Nej, sa han förvånat, jag hittade dig i skogen och tog dig hit.

Jag gick snabbt till ett stort fönster i rummet och öppnade det. Utsikten var fantastisk, det var en stor skog med starka höstfärger som sträckte sig längre än mina ögon kunde se. Solen sken och luften glittrade nästan. Då insåg jag att vi var i ett stort, högt, slott.

- Drömmer jag? frågade jag Prins Hime.

- Nej, sa han, det hoppas jag inte. Men vad vet jag.

Han ställde sig bredvid mig och kollade på den fantastiskt vackra utsikten.

- Det var längesen jag såg någon här, vart kommer du ifrån? frågade han mig.

- En annan värld tror jag, men jag vet ju inte ens vart jag är. Finns det några andra människor här?

- Nej, jag är den ända, svarade han ledsamt.

Jag kunde inte ens tänka mig hur det kunde kännas att vara så ensam.

- Vad kallas ditt kungarike? frågade jag nyfiket.

- Cadent.

Jag förstod inte hur jag hade kommit dit eller hur jag kunde komma tillbaka, om jag ville komma tillbaka? Var jag kanske där för att hjälpa Prins Hime på något sett? Jag hade ingen aning.

- Och vad heter du? frågade han mig.

- Jag heter Denise.

- Denise, det var vackert, sa han och kysste min hand.

Han betedde sig precis som en prins, en sådan prins man läste om i sagor när man var liten.