Complicated texting ||f.s

27

Felix POV:

Mina fingrar dansade nervöst över bokstäverna på skärmen. Hon skulle komma över, bara hon skulle komma ut ur huset utan att någon märkte det. Klockan var trots allt något över elva, men till min tur var inte mina föräldrar hemma.
Ett litet svagt knack fyllde tystnaden och jag trippade fort ner till dörren. Där stod hon, med rödsprängda ögon och darrande händer. Innan jag hann säga något hade hon redan slängt sig i min famn. Utan tvekan omslöt jag hennes lilla kropp med mina armar. Några små snyftningar fyllde lyften och försiktigt strök jag hennes rygg.
"Vill du komma in?" viskade jag och visste redan svaret. Hon torkade hastigt bort några rinnande tårar och log lättat. Ingen kunde skada henne här.
Vi satte oss ner på min säng, utan att säga ett ord. Hennes tårar slutade dock aldrig välla över och jag log medlidsamt mot henne. "Kom här" viskade jag och försiktigt lutade hon sig mot mitt bröst. Kroppen skakade fortfarande en aning medan hon stängde ögonen.
"Vill du prata? Berätta?" frågade jag tyst men fick ett nekande svar. En skakning på huvudet som tydde på nej.
"Kan vi- Kan vi ta det någon annan gång" viskade hon och jag nickade. Utan att desto vidare tänka gav jag henne en mjuk kyss på pannan. Till min förvåning reagerade hon inte så protesterade, i verkligheten så slappnade hon av och stängde sina ögon igen.
Innan sömnen hann fånga henne kunde jag höra henne mumla tyst för sig själv. "Lova att jag är trygg här"
"Ingen kan skada dig här, jag lovar" svarade jag tyst.