Complicated texting ||f.s

44

(Del 1)
Hon kände något varmt rinna ner från hennes panna. Försiktigt placerade hon fingrarna på den, fastän hon redan visste vad det var. Blod. Fingrarna blev dränkta i en mörkröd vätska och paniken inom henne steg. Armarna var täckta i skråmor och blåmärken, det samma gällde benen. På högra låret fanns även ett tydligt sår. Ett sår av en kniv. Hennes brors kniv.
Haltandes tog hon sig fram på vägen som kändes oändlig. Tårarna rusade ner för kinderna och kroppen skakade i panik. Mörkret hade lagt sig för länge sedan och det ända hon hoppades på var att se Felix mopedlampor lysa upp vägen. Hon ville komma bort. Så långt bort från hennes hem som möjligt. Så snabbt som möjligt.
Han startade mopeden i ren panik. Vad som hade hänt till personen han älskade som mest visste han inte. Men det visste han, att det inte var något att glädjas över. Om hon var skadad skulle han slå ihjäl personen som rört henne. Det hade han lovat sig själv. De bårda huttrade till av kvälls kylan som susade förbi dem med en vind. Hon svepte armarna runt sig och han bet bara i läppen. Denna kväll hade inte alls blivit som planderad. Hon skulle få vara ifred. Han hade lovat att ingen skulle skada henne nu, men det löftet kunde han inte hålla.