Copy that. ft Magcon boys

Kap 2. Not Meant For Yah.

Mr.Bennet På Bilden.
{ smile, happy looks good on you. }

Innan har jag aldrig bott i en storstad, okej kanske. Men Stockholm är inget igemnförelse med New York. I Stockholm så bodde jag och Hannah i studentlägenheter, pågrund av våra familjer. Det finns inte så mycket att säga om våra familjer, eller jo förutom att jag blev misshandlad och Hannah våldtagen.  Ugh.
I gymnasiet trodde alla att mitt liv var perfekt, en snygg tjej med egen lägenhet samt världens bästa familj. Det är svårt att säga att jag är perfekt, liksom har jag kroppskomplex och har haft ätstörningar... Perfekt
Här i New York är takvåningarna lika höga som Globen, om inte högre förstås. Så det är en stor skillnad från Stockholm.
BOSS Models ligger i centrala NYC, vilket som sagt bara är några minuter ifrån vår lägenhet.
Nu står vi utanför den stora byggnaden, Hannah om Madison, två småtjejer från Sverige, redo att börja sitt första jobb, någonsin.
På glasfönstren sitter det affischer från modemagasin som VOGUE och SEVENTEEN, och vid ingången är det som guldstolpar.
Vi går in genom skjutdörrarna och kommer in till en stor sal och längst bort finns det en reception, som på ett hotell. Vi går fram till den blonda receptionisten som sitter med telefon mellan axeln och örat, och håller på och skriver någonting.

"Tack för att du ringde, BOSS hör av sig." Säger hon tillslut efter att vi stått där i några minuter. Sedan kollar hon upp på oss med ett leende och säger "Hallå flickor, vad kan jag göra för er idag?" Hon tittar först på Hannah och sen på mig, "Vi har bokat ett möte med Mr.Bennet, under namnet Madison Parker?" Säger jag tveksamt med ett leende och hon tänker en stund innan hon säger "Jaha okej, kom bara med mig här då." Innan hon reser sig och går med snabba steg mot hissdörrarna. Åh Gud hjälp.

Hissen stannar på våning 12 och vi går ut genom dörrarna, receptionisten öppnar munnen och säger "Flickor, kom ihåg att le mycket! Han kommer vilja se vilket omslag för tidningar ni skulle kunna passa i. Du-" säger hon och pekar på mig "har ett mycket vackert leende, om du ler mot honom kommer han genast att älska dig och boka dig!" Den komplimangen får mig att le stort, dock kan hon inte se det. Vi går med snabba steg genom en lång korridor och kommer fram till två stora dörrar.
"Flickor, var er själva också. Låt inte branschen förstöra er. Lycka till!" Är det sista hon säger innan hon går tillbaka mot hissarna igen.
Jag och Hannah tittar på varandra med osäkra blickar innan jag försiktigt lyfter handen och knackar löst på dörren.
"Kom in!" Hör man inifrån, så vi tar tag i varsin dörr och öppnar upp till det stora, glamorösa rummet. Det ser nästan ut som på film.
Människan i den stora läderstolen snurrar i vår riktning så att han kan se oss. "Ni måste vara Madison och.." Sa han och pekade frågandes på Hannah, jag fattar vinken och säger snabbt "Hon heter Hannah." Och ler, han besvarar mitt leende och säger "Flickor, sätt er." Med en allvarlig ton.
--
"Okej, sista frågan. Vart ser ni er själva om 10 år? Madison, du börjar." Säger han och pekar på mig, "Jag har gått visningar överallt i världen! Jag har lyckats nå alla rika bolags uppmärksamhet, så alla vill ha mig. Jag är en av världens mest kända modeller och folk kallar mig "Smile" för att jag ler hela tiden. Jag vet helt ärligt inte vad jag annars skulle va om jag inte hade valt modellinjen på gymnasiet." Säger jag med ett drömmande leende. Mr.Bennet ler svagt och nickar, "Och du Hannah?" Frågar han och pekar på henne. "Jag sitter på ett kontor med en massa magasin som jag är producent till, efter alla år i branschen slutade jag som producent." Säger hon uttråkat, både mitt och Mr.Bennets leenden försvinner, jag förstår inte vad det är med henne. Vi har ju alltid drömt om att vara modeller, hon får branschen att låta som snofsig och oanvändbar. Jag tittar tillbaka mot Mr.Bennet som ser förvirrat på mig, han ger mig den blicken som säger "vafan-gör-hon-är-om-hon-inte-ens-vill-jobba-här?"
"Hannah..." Börjar Mr.Bennet och Hannah skiner upp, fuck hon tror hon kommer få jobbet. "...jag tror inte att denna branschen är rätt väg att gå, du passar nog mest vid ett kontorsbord. Å andra sidan Madison, jag bokar ett möte med dig här kl 17:00 imorgon. Klä upp dig, redaktörerna kommer hit."
--
Hannah har leget och sovit hela eftermiddagen, hon är alldeles för ledsen för att prata eller se på mig just nu så jag ska låta henne vara.
"Jag går och shoppar lite, ring om det är något!" Ropar jag till henne och sätter på mig min gröna bomberjacka och mina vita Vans.
Med håret svängandes på ryggen går jag in till alla möjliga affärer. LV, VS, Zara, RL och GANT. Jag köper en aprikosfärgad klänning som slutar vid mitten av låren, inte för lång, inte för kort, alldeles perfekt.

Efter att vandra omkring i några timmar vibrerar det i min jackficka

Från: BabyH<3
-När kommer du hem? Känner mig fett ensam :(<3

Till: BabyH<3
-Precis shoppat klart, tänkte gå till någon mataffär o handla lite bara. Vill du ha något?<3:)

Från: BabyH<3
-Köp choklad och jordgubbar, har lingonvecka. <3

Till: BabyH<3
-Men bubben då, okej vi ses sen. Puss <3
Med det smset stänger jag mobilen och börjar gå mot någon butik som heter Whole Foods, om det inte är som på typ ICA eller Coop i Sverige kommer jag fan tappa bort mig, och då kommer jag se ut som en turist haha.
--
"Hannah, I'm back!" Ropar jag högt och låser dörren, när jag kommer in i vardagsrummet ligger Hannah där med en kudde vid magen. Jag börjar skratta och hon stönar, "Skratta du, din kommer snart." Hon blickar mig men ler.