Copy that. ft Magcon boys

Kap 3 - Dress to impress

                   You know, the haters secretly wishes they're were you baby.

"Mads, varför tittar vi på Disney Channel?" Frågar Hannah skrattandes, jag ler åt hur barnsligt det måste vara, två 19 åringar sitter och tittar på en barnkanal. "Hållkäften, det är nu Snövit äter äpplet. Detta är viktigt!" Säger jag med en fast blick på tv:en, vilket får Hannah att skratta ännu mer.
*Pling*Pling* låter min mobil som ligger på bordet i marmor, vem kan det vara?

Från: Mr. Bennet
- Kom ihåg, kl 17.00 imorgon kväll.

Nervositeten börjar bubbla upp nu, jag är så spänd över imorgon. Mitt första modelljobb, mitt första riktiga jobb. Andra kan kanske tycker att det är no big deal, men för mig betyder detta i princip allt tbh. För om jag sumpar den här chansen kommer jag bli stämplad som kontorskvinna i resten av mitt liv. Aka min mardröm.

"Du kan göra det här, du fixar det!" Säger rösten i mitt huvud. Nej det kan du inte, idiot. Det många inte vet är att jag lider av ångest, och det är hemskt.
Det är bara Hannah som vet, för att hon är den ända som jag berättat för.
Det är så jävla svårt att komma ifrån all stress och ångest, tex ibland när jag får det måste jag göra någonting, som att städa. Då blir jag lugn.
Folk säger alltid att jag har bra självkänsla, men det är faktiskt bara en mask jag bär hela tiden. Jag bygger upp den här slags fantasin om ett perfekt liv, som i en film.
Den ända som känner mig på riktigt är Hannah, och det kommer alltid bara vara hon. (A:N// Det tror du ja)
--
16.30, nästa dag.
"Hannah, jag ska åka nu!" Ropar jag och hon kommer ut till hallen, hon har en tandborste i munnen och har satt upp sitt hår i en messy bun. Hon gör så ibland, går och lägger sig på dagen. Oftast när jag inte är hemma.
"Lycka till nu gumman, I Love you babe." Säger hon och öppnar sina armar till mig, jag nästan kastar mig i hennes famn och suckar "Jag är rädd." Hennes blick förändras från glad till medlidande, hon kupar sina händer om mina kinder och tittar in i mina ögon medan hon säger "Du är den vackraste människan jag någonsin träffat baby, om de är producenterna eller vafan de nu är inte tycker om dig så förstår de inte vad de går miste om! Du klarar det här, det vet jag. Låt ingen annan säga något annat, inte ens ditt undermedvetna." Hon kramar mig en gång till och vi säger hejdå.

--
Hissen upp till Mr.Bennets kontor går snabbt, 16:55.
När jag går igenom den långa korridoren fram till hans kontor och knackar på hör man en svag röst ropar att jag är välkommen in, jag samlar allt mod jag har kvar i mig och öppnar försiktigt hans stora dörrar. Han tittar upp från alla sina papper och skiner upp i ett stort leende när han ser mig. "Hej! Oj vad fin du  är! Jag lovar att de kommer att älska dig, det är mina gamla kompisar förstår du."säger han frustrerat medan han ser ut att leta efter någonting, "Vad letar du efter?" Frågan bara slinker ut ifrån mina läppar av nyfikenhet, han tittar upp mot mig och svarar sedan "Jo, du förstår. Astrid, ena redaktören. Hon gav mig en klocka från Hugo BOSS sist vi sågs och om jag vill imponera på henne så måste jag ha något att smickra henne med något." Han suckar högt av frustration och då börjar jag också leta.
"Aha! Hittade den!" Jublar han och nästan springer ut ur rummet med en svart portfölj i ena handen. 16:59
--
Jag kliver ut ur den svarta limousinen och blicken fastnar på den stora ingången till Empire Hotel där vi ska möta upp redaktörerna men också äta inne på hotellets resturang.
Just nu kan jag bara känna nervositet sprida sig i hela kroppen så att jag får skakiga ben.
Mr.Bennet vänder sitt huvud åt mig och säger "Ta det lugnt, de kommer där borta." Och pekar mot en kvinna med två män bakom sig. Ena mannen har en grå kostym och en vit skjorta under, han  är starkt spraytannad och har kladdat in gelé i håret. Den andra mannen har på sig en svart kostym och har någon slags moppemusche vilket får honom att se ut som någon maffia ledare. Och kvinnan har på sig en lång blå kjol i siden och en blus i marängvitt.
"Ahh, Bennet!" Skrattar mannen i grå kostym och kommer fram och kramar Mr.Bennet. Kvinnan i kjol kommer fram till mig och säger "Ät det du som är Madison? Äntligen har Bennet hittat modellmaterial, tack Gudars för det!" Ler hon och ger mig en puss på vardera kind. Jag ler så stort jag kan, och det här leende var visserligen inte fake. Det är ganska så stort för mig att en stor ikon i New York säger något sånt om mig, en 19 åring ifrån Stockholm liksom. Det är inte varje dag.
--
"Madison, vi har hört ifrån Bennet att du har en stor syn på livet, förklara." Ler Nicolay, mannen i svart kostym. Kvinnan i kjol heter Astrid och den andra mannen i grå kostym heter Thomas. "Jag tycker att man ska leva livet till fullo och ta risker, förstår ni? Jag vill inte behöva titta tillbaka om 50 år och undra varför jag aldrig tog några riskfyllda chanser. Jag vill ta bra och dåliga chanser så att jag kan lära mig av misstag. För vad är livet till för om man inte riskerar någonting?" Se nickar gillandes och Tomas bryter en den lilla tysta stunden med att säga "That's it, Astrid jag tror att vi har hittat vår nya tjej!" Skrattar han och jag förstår helt plötsligt ingenting, vadå nya? Städerska eller heta? Astrid och Nicolay nickar och Astrid säger tillslut, "Vi undrar om du vill bli vår nyaste Victoria Angel?" Omg, de jobbar hos VS?!

*******************************
Funderar på att lägga upp ett till kap imorgon, vi får se!<33