När jag mötte mamma och pappa så berättade jag vad som hänt. De sa att vi borde åka till sjukhuset fort. Jag hade sett Lunas jack i bakhuvudet och det såg illa ut det behövde säkert sys alla fall fem stygn.
Vi mötte ambulansen på vägen som tog Luna och la ner henne på en bår. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till jag var så ledsen allt var mitt fel, jag hade tagit med henne till kojan jag hade gjort satt hon hade fått det stora jacket i huvudet allt var mitt fel. Gråten kom igen men jag ville inte gråta jag ville inte visa att jag var ledsen. Ambulansen körde iväg med mamma och Luna till sjukhuset. Jag och pappa joggade till vårt hus där vi mötte farmor, farfar, mormor, morfar, min och Lunas lillebror Adam och vår lillasyster Maja .
"Hoppa in i bilarna vi har bråttom, sa pappa till de andra."
Jag satte mig längst fram. Jag kunde bara tänka en tanke och det var att Luna kanske var föd och det var mitt fel. Jag tog upp halsbandet jag hade köpt till henne de stod Systrar för evigt på det. Det var lite larvigt men ändå gulligt vi hade kollat på det men aldrig köpt de. Jag skulle ha ena halvan av hjärtat och hon skulle ha den andra det var som ett BFF halsband.
Närbild hade kommit fram gick vi snabbt in och frågade henne i korridoren vart Luna Andersson låg.
"Följ korridoren ner och ta sen vänster så kommer ni se henne, sa hon bakom disken."
Vi gjorde som hon sa och när vi hade svängt vänster så kunde vi se mamma. Hon var helt chockad. Jag frågade vart Lunas rum var och mammadag att det var andra dörren på vänster. Jag gick dit men dörren var stängd. Jag kollade på mamma men hon sa att hon inte visste någonting. Vi satt och väntade i en timme och när läkaren kom ut och sa att det var okej att gå in sprang jag till dörren. Jag möttes av en doft av blod jag fick kväljningar. Jag såg hur Luna låg på sängen hon hade stängda ögon och någon grej som gick in i näsan så att hon skulle få luft. Nu kom gråten och jag kunde inte stoppa den. Tårarna rann ner för mina kinder och ner på golvet. Jag gick fram till Luna och klappade hennes arm. Jag satte mig på stolen bredvid sängen och tog upp halsbandet ur fickan. Jag la ena halvan på bordet bredvid henne och gick sedan därifrån.
Tack så mycket för att ni läste jag blir jätteglad om ni tyckte om den. ledsen att det tog så lång tid att skriva kapitel två men jag har haft massa annat att göra. Skriv gärna en kommentar om ni vill att jag ska skriva mer. MVH: Humlan1
