Jag har inte gjort det

S J U T O N

"Jag måste till Daniel" säger jag snabbt när vi går genom parken som nästintill gränsar till hans hus.

"Okej" ler hon och klappar mig på axlen som en tröst.

Jag hade princip gråtit hela vägen ifrån mitt hus då jag hade hört hur min mamma hade sagt att "hon ville att jag skulle komma hem" ifrån nedanvåniningen.

Jag har fått veta vad Felix är kapabell till att faktiskt göra. Felix är faktiskt inte så mycket äldre än mig. Han är ungefär bara 19 år äldre än mig. Det är äckligt av honom att utsätta mig för detta när han är 33 år, är det inte i den åldern man faktiskt ska vara vuxen och kunna bete sig?

Jag stod utanför Daniels hus. Elina väntade i parken lite längre bort.
Jag ringde på ringklockan som satt upphängd sidanom den bruna dörren.

Det tog knappt en minut innan dörren öppnades av Daniel med bar överkropp.

"Hej?" frågade han med ett leende och jag svarade inte. Utan jag slängde mig i hans famn.

"Jag måste åka" mumlade jag mot hans bara axel.

"Vart då?"

"Till Göteborg, det är en lång historia" säger jag och vi slutar hålla om varandra.

"Men vafan, då följer jag med" säger han och jag skakar på huvudet.

"Det är farligt. Jag måste veta att du är trygg" säger jag och han suckar.

"Jag kan inte låta dig åka iväg till Göteborg?" säger han.

"Jag ska åka med Elina" mumlar jag.

"Det spelar fan ingen roll. Ni är fjorton år! Vad säger era föräldrar ens? Har du ens funderat på att dem har varit oroliga över dig och sagt åt alla i kvarteret att leta efter dig? Och nu ska du lämna dem"

"Daniel.. Jag måste. Det är farligt för mig här" säger jag tyst.

"Prata med en vuxen om de och få hjälp. Jag kommer inte att låta dig åka härifrån. Att åka till en annan stad är ännu farligare och fly ifrån ditt hem är ännu farligare"