Under ytan

2.

När vi äntligen kommit fram till stugan, som tydligen ligger på en ö så att vi var tvungna att ro över flera gånger med alla saker, så börjar vi packa upp våra saker i stugan.
Det finns två våningssängar och en dubbelsäng.
"Pax för dubbelsängen!" Skriker jag och springer till sängen.
"Fan då, pax för en översäng!" Ropar Nils.
"Pax för den andra översängen!!!" Skriker Daniel och kastar upp sina saker i sängen.
"Är ni på riktigt? Jag vill fan inte ha nån jävla undersäng" säger Måns besviket och sätter sig på sängen.
Gustav säger inget utan sätter sig bara på sängen som blir kvar.

•••

Jag vaknar av att solen lyser in på mitt ansikte. Klockan är 9. Jag är den första som vaknar.
Jag går ut ur stugan och kollar på havet. Vattnet är helt stilla och träden speglar sig i det.
Helt plötsligt ser jag ett enormt plask nära bryggan och en stor fena, jag hoppar till av rädsla. Vad var det?
En enorm fisk?

Jag bestämmer mig för att inte säga något till de andra killarna när vi en halvtimme senare sitter och äter frukost.

Efter frukosten springer Gustav, Måns och Nils ner för bryggan och hoppar ner i vattnet.
"Akta er för hajarna!" ropar Daniel på skoj och jag skrattar lite, men tänker på det stora plasket jag såg.

Senare på kvällen sitter jag ute på verandan och tittar på havet. De andra killarna har gått och lagt sig.
Jag ser ännu ett stort plask och samma enorma fena.
Jag tar mod till mig och går ner till bryggan. Jag sitter där ett tag, kanske tio minuter innan jag bestämmer mig för att också gå och lägga mig.

"Gå inte"
Jag vänder mig om för att höra den otroligt vackra rösten.
Ingen där.
Jag måste ha inbillat mig.
Men när jag går igen hör jag en otroligt vacker sångröst.
Jag måste veta vem det är.
Jag vänder mig om och ser henne.

Långt ute på en sten som sticker upp ur vattnet.
Långt rött hår och en underbar kropp.
Hon hoppar ner från stenen och dyker ner i vattnet.
"Nej!" ropar jag, men hon hörde nog inte.
"Gå inte" viskar jag och lägger mig på mage på bryggan och tittar ner i vattnet.

Då ser jag två gröna ögon. Djupa som hav och jag drunknar i dem.
De försvinner igen och jag går och lägger mig.
Men den natten kan jag inte sova.