Under ytan

3.

På morgonen dagen efter går jag och gör en macka och sedan sätter jag mig på bryggan och tittar ner i vattnet samtidigt som jag äter.
Jag kan inte sluta tänka på den där tjejen.
Hon var så vacker.

Plötsligt känner jag bryggan skaka och det är Måns som kommer och hoppar i vattnet.
"BOMBEN" ropar han högt.
"Vad fan gör du?" Skriker jag på honom när hans huvud sticker upp ur vattnet igen men han bara skrattar åt mig.
"Chilla" säger han och går upp för stegen som sitter fast på ena sidan av bryggan.
Det är ju lätt att chilla när någon precis har:
1. Skrämt livet ur mig.
2. Blött ner mig.
3. Blött ner min macka så att den inte går att äta.
Men visst jag ska chilla.
Not. I ain't.

Måns hoppar i igen och denna gången skvätter det ännu mer och jag blir så arg att jag hoppar i efter honom.
Måns märker det och simmar ut.
"Din dumma åsna" skriker jag åt honom.
Jag orkar inte simma och jag är inte så bra på det heller så att jag simmar in till bryggan igen.

På kvällen så sitter alla killarna i stugans uterum och vi har grillat hamburgare. Jag lägger på ett par gurkskivor och killarna snackar om vad de ska göra om de träffar några tjejer imorgon, vi ska nämligen på en fest och festa loss. Jag är inte riktigt en fest-kille men det kan väl ändå vara kul.

När alla har gått och lagt sig senare in på natten så går jag ner till bryggan, som igår och tittar ner i vattnet.
Jag vet inte om hon bara existerar i mina tankar eller på riktigt, men hon är i vilket fall den vackraste människan jag har sett.
Ett stort plask syns ute på havet och jag tittar upp.
"Är det du?" Frågar jag. "Dig jag såg igår?"
Jag tittar ner i vattnet igen när jag inte får något svar, och där är hon.
Hon är så vacker.
"Vad heter du?" Frågar jag, för jag måste veta.

"Dolphin"

"Jag heter Wilmer"
Hon ser in i mina ögon och det känns igen som att jag ska drunkna när jag ser in i hennes djupa, gröna ögon.
Hon dyker ner i vattnet och jag som känner mig helt förtrollad, tar av mig mina mjukisbyxor och min tjocktröja och hoppar ner i vattnet efter henne.

Vattnet är grumligt och jag ser inte mycket, men jag känner en hand ta tag i min och jag dras med.
Vi åker djupare ner och jag får panik, luften börjar ta slut och jag måste hämta ny. Jag släpper handen och börjar simma uppåt men kommer ingenstans.
Handen tar tag i mitt ben och drar mig neråt igen.
Jag börjar sparka och försöker ta mig ur greppet, paniken blir värre och värre och där tror jag att jag svimmar.