The second life

Kapitel 1, Hej jag är Luke

Annabeth stirrar på de två barnen som bråkar om någon som heter Zeus och Hades. Plötsligt så känner Annabeth att en nysning är på väg!

" Nej inte nu." viskar hon, atscho!. Nysning studsar mot plåten så att det börjar att eka. Tusen också.

" Hörde du också det där?" frågar Thalia Luke

" Ja, det kom där i från." säger Luke och pekar mot plåten där hon gömmer sig. Annabeth spänner kniven hon håller i sin hand och tittar mot Luke som börjar att närma sig. Han står precis framför plåten när Annabeth hoppar fram med kniven i högsta hugg.

" Wow easy." säger Luke och ler mot Annabeth.

" Hej vad heter du?" frågar Luke vänligt.

" Annabeth." säger Annabeth, hon är fortfarande på sin vakt.

" Annabeth, vilket vackert och unikt namn. Jag är Luke." säger Luke och räcker fram en hand mot Annabeth. Hon tar tag i den och reser sig upp.

" Du ser hemsk ut. Föresten jag är Thalia." säger Thalia och tittar på henne.

" Ni är inte monster eller spindlar?" säger Annabeth misstänktsamt

" Nej varken eller. Vi är halvgudar. Jag är son till Hermes och Thalia är dotter till Zeus. Och jag misstänker att du också är en halvgud." säger Luke

" Halvgud?" säger Annabeth förvånat.

" Ja och jag tror att du är en krigare också." säger Luke och flinar på ett pojkaktigt sätt mot Annabeth

" Jag kan använda kniven väldigt bra." säger Annabeth blygt

" Du Annabeth vi skulle behöva en som dig i vårat team. Det är fart i dig." säger Luke

" Får jag följa med er?2 säger Annabeth chockat

" Visst du tillhör vår familj nu." säger Luke

" Lovar du?"

" Jag lovar på heder och samvete." säger Luke. Kom nu!

Annabeth hoppar glatt omkring och ler stort.

Och sen börjar Luke att gå tät följd av Thalia. Annabeth måste springa för att hinna i kapp dem. Men hon bryr sig inte, hon har en familj. Som verkar bry sig om henne.