The second life

Kapitel 3

Kapitel 3

Lukes POV

Jag stirrar in i ett par bruna ögon, de ser vänliga ut. Bara kroppen förstör det uttrycket, han är täckt med brun lurvig päls, de ända kläderna han har på sig är ett par Captain America kalsonger. Jag drar snabbt mitt svärd och går till attack mot monstret. Jag inser ganska snabbt att jag inte klarar av monstret själv.

" Annabeth! Thalia! Hjälp mig!" skriker jag

Thalias POV

Vi vänder oss skrämt om och ser ett fasansfullt monster. Luke håller på att slåss mot det, genast tar jag fram mina vapen och går till attack mot monstret. Annabeth står vid sidan om och kollar på oss, hon ser livrädd ut. Jag förstår henne, två av hennes vänner håller på att dö i strid mot ett fanboy monster. Jag menar Captain America kalsonger? Då är man nog en fanboy. Jag svingar mitt svärd mot monstret och lyfter min sköld, sen kallar jag på blixtarna.

" Snälla pappa hjälp mig, hjälp mig och mina vänner." viskar jag, jag vet inte om han hörde, men jag känner en ny kraft som strömmar i mig. Jag slår svärdet som en galning mot monstret och försöker få min några bra träffar. Tillsammans lyckas Luke och jag få in en fullträff i munnen och monstret exploderar. Jag ger Luke en highfive och tillsammans går vi tillbaka till Annabeth.

Annabeths POV

Jag ser hur Luke och Thalia besegrar monstret med sina vapen. Kan jag lära mig att slåss så också? Jag hoppas det, jag vill kunna hjälpa dem nästa gång vi hamnar i strid.

" Ska vi leta upp lite nya kläder till dig?" frågar Luke mig

" Okej." svarar jag och tillsammans börjar vi att springa bort från stället där de dödade monstret.

Det känns som vi har sprungit i evigheter, jag håller på att svimma av utmattning.

" Kan vi stanna en stund?" frågar jag anfått.

" Tyvärr inte, vi har en lya en bit bort. Orkar du eller ska jag bära dig?" frågar Luke mig.

" Jag kan försöka." viskar jag matt'

" Luke kolla på henne hon är ju helt slutkörd, du får bära henne." säger Thalia, då känner jag hur jag lyfts upp i ett par starka armar. Sen börjar Luke och Thalia att springa, jag sluter ögonen när jag ligger i Lukes famn.

Plötsligt stannar de och jag öppnar yrvaket ögonen. Vi är vid någon liten grotta ut med havet, det är väldigt vackert.

" Så du kan lägga dig där." säger Thalia och pekar mot en hög med filtar i grottan. " Vi kommer snart tillbaka" sen går de ut ur grottan och jag lägger mig bland filtarna och så fort mitt huvud luddar vid kudden så somnar jag.

Jag står ut med havet och ser Luke och Thalia i vattnet. De håller på att drunkna. Jag springer ner mot vattnet, jag har helt glömt att jag knappt kan simma. Jag gillar inte vatten men jag måste hjälpa Luke och Thalia. Jag går i vattnet, det är iskallt. Jag försöker simma ut mot dem, men strömmarna är för starka och snart dras jag ut i havet. Jag försöker hålla mig flytandes ovanför vattnet, men tillslut låter jag dem ta mig och jag hamnar under ytan.

Jag ser en uggla och ett starkt ljussken, det står en vacker kvinna där. Hon har samma hår som jag och likadana ögon som jag.

" Mamma" viskar jag

" Annabeth jag älskar dig mer än du tror. Jag måste varna er, ni måste akta er när möter jägarinnorna." säger hon och putar undan en hårlock från min panna.

" Vilka?" säger jag

" Det kan jag inte avslöja, jag tämjer redan på reglerna genom att prata så här med dig." säger hon

" Vad heter du?" frågar jag

" Det får du veta i sinom tid min dotter." svarar hon och försvinner i en explosion av ljus. Då vaknar jag... 

Förlåt jag är världens sämsta författare! Jaja här har ni en ny del.

RÖSTA
KOMMENTERA
DELA
FÖLJ! 

:)