Hur vi gick från fem till fyra ~ One Direction

Kapitel 1

Den igenkända luften av alkohol smög sig in i mina näsborrar. Jag stirra ut i luften, vad fan ska jag göra nu? Det var inte meningen att det skulle bli såhär. jag känner hur blodet rusar till huvudet och jag får panik. Jag smäller spritflaskan i väggen, det flyger glas överallt och jag märker inte ens av såren på handen. Jag sätter mig på golvet och luftar ryggen mot väggen, några glasbitar skär i den men jag orkar verkligen inte bry mig.Jag blickar ut över rummet, det är smutsigt. Bakom smutsen i väggarna kan man ana en mörk grön färg och dubbelsängen i mitten är klädd i en mörk lila-brun nyans. Hur kunde jag hamna här? Hur fan hamnade jag här? Jag känner hur något vått rinner nedför mina kinder och jag gömmer ansiktet i händerna. Hur fan kunde jag inte märka? Hur kunde jag vara så blind? Allt hände mitt framför ögonen på mig och ändå missade jag det. Jag lutar huvudet uppåt och låter mina händer hänga över knäna. Taket ser ut att ha varit ljust en gång, nu är det mest brunt av smuts och damm. Jag tittar ned i golvet bara för att mötas av mitt eget ansikte speglat i en  glasskärva. Det bruna håret är yvigt, ansiktet orakat och hela han skulle behöva tag en dusch. Jag blundade långsam och kände en ensam tår rinna ned längs min ena kind. Hur kunde jag inte märkt det den där dagen med mötet? Hur kunde jag inte ha sätt?

 Jag smällde igen bildörren bakom mig och rusade in i våningshuset, rakt igenom lobbyn och stormade in i hissen. Jag tryckte snabbt på nummer 13 och ställde mig med armarna över huvudet för att återfå andan. Jag dunkade huvudet i väggen, irriterad på mig själv. Att jag försov mig idag av alla dagar, han undrade så vad Elinor skulle säga när hon fick chansen att tala med honom ensam. Skulle hon vara arg, besviken över att han hade försovit sig och behövt be Zayn hämta henne på flygplatsen? Han suckade djupt, han kunde bara föreställa sig hennes besvikna, sårade ögon borra sig in i skälen på honom samtidigt som hon försäkrade honom att det var okej. Hiss dörren öppnades och Louis sprang in i en 40årig man med grå kavaj, en svart portfölj och massa papper i handen. Fan tänkte han högt i sitt huvud, jag har inte tid för att att plocka upp några papper.

"Unge man se vart du springer", sade kavajgubben surt. Louis böjde sig ned och tog upp några papper men fick genast ett slag på handen av kavajgubben.

"Rör inte mina papper, du bara viker och förstör dem", sa gubben ännu surare.

Även om Louis gärna hade sagt emot gubben var han tacksam över hans sura humör och inställning eftersom han inte behövde slösa bort tid på att plocka upp alla papper. Han började springa igen och var snart framme utanför dörren längst bort i korridoren. På den gråa dörren satt en lapp upp tejpad med texten "upptaget mellan 9.30 am - 12.00 am. Endast personal och de deltagande i mötet med pass får komma in. Vänligen skanna ditt pass här nedanför" med snirkliga svarta bokstäver. Louis grävde i fickorna efter passet men hittade det inte.

Men för helvete tänkte han, jag la ju det här någonstans när det slog honom att sist han såg det låg det på köksbordet bredvid hans plånbok och han kom snabbt på sig själv med att dunka huvudet mot väggen och mumla idiot åt sig själv. Hur kunde han glömma passet, hur kunde han glömma Elinor och hur kunde han glömma att ställa klockan? Han var så arg på sig själv att han inte kunde tänka klart. Han gled ned mot golvet med ryggen mot väggen, sträckte ut benen och suckade djupt. Hur skulle han göra nu? Ropa skulle inte gå eftersom väggarna var ljudisolerade och killarna hade fått tillsägelse av Paul att stänga av mobilerna under alla möten. Han suckade igen och blundade medans han tänkte för sig själv. Efter ett tag började tankarna snurra åt helt andra håll och det dröjde inte länge förrän han var djup ned sjunken i en orolig sömn med den mardröm han haft natten innan.

Han gick i en mörk korridor, nästan som den hemma hos han och Zayn bara längre och mörkare. På väggarna satt det foton på Elinor och en annan man. Louis granskade bilderna noga, det var för mörkt för att se vem den andra mannen var men han hade svart hår och tatueringar på armen. Han fortsatte längre ned för korridoren och bilder från första dejten och grill kvällar med Elinors familj blev till bilder av deras första lägenhet, deras första hund och... Louis stannade till framför en av bilderna. Där stod Elinor och den andra mannen lutade emot ett palmträd, deras ansikten nuddade inte men var väldigt nära varandra. Elinor hade på sig en stor vit klänning och mannen en svart kostym.

Han slet ögonen från bilden och fortsatte längre ned för korridoren. Där var det en bild på Elinor och mannen, det konstiga var bara att han höll på hennes mage. Elinor såg dessutom ut att ha lagt på sig en del. Med ens förstod Louis och han sprang förfärat ned till slutet av korridoren. Bilderna han hade sprungit förbi var på ett barn som blev allt större.

Han stod nu längst ned i korridoren, på ena sidan var ett foto av en familj med en mamma en pappa ett litet barn och en ny född bäbis, på andra sidan fanns en dörr lite på glänt. Han klarade inte av att stanna kvar i foto korridoren och sprang in genom dörren och smällde igen den efter sig.

Louis snurrade runt och såg att han befann sig i ett persikofärgat vardagsrum. Där stod en stor svart tv, en brun soffa, några krukväxter och massa flyttkartonger. Plötsligt kom en kvinna in vaggandes sakta på en bäbis i famnen medans hon sjöng en vaggvisa för den. Louis plockade genast upp melodin och hörde fort att det var little things, Elinors favorit. Louis stirrade häpet på kvinnans ansikte när hon vände sig om. Det var Elinor fast..... hon såg ut att vara ungefär 20 år äldre än vad hon är. Elinor tittade upp och kollade rakt in i Louis ögon, hon lade ned den lilla bäbisen och gick fram mot Louis.

"El..El...Elinor är det du?", frågade han. Hon svarade honom inte och plockade bara upp en tavla som hade trillat ned från väggen, säkerligen från när Louis hade smällt igen dörren. Louis slog sig själv för huvudet när han såg att glaset var trasigt.

"Förlåt El..jag.. jag borde inte smällt i dörren så hårt," sa han. Hon svarade inte denna gång häller utan gick bort och lade tavlan på en låda. Sedan plockade hon upp bäbisen och började vagga den igen och snart nynnade hon melodin för little things.

"Ursäkta El", sa Louis lite högre den här gången. Jag sa faktiskt förlåt, släpp det nu El, berätta för mig var vi är och vem det där är.

Han gestikulerade mot bäbisen men Elinor verkade inte höra honom.
Han tänkte efter en stund och kom på varför Elinor troligtvis var så arg på honom att hon inte ville prata med honom.

"El, om du är så arg över att jag glömde hämta dig på flygplatsen så ska du veta att", började han. Jag är jätteledsen och förstår verkligen varför du är sur på mig men snälla förlåt mig.

Louis började känna en släng av panik nu, var verkligen Elinor så arg på honom eller var det så att hon verkligen inte hörde honom. Just då rapade den lilla och råkade få sin tomma nappflaska att flyga iväg. Louis rörde sig fram och skulle just ta den när den gick rakt igenom handen på honom. Louis stirrade häpet från handen till flaskan, den hade väl inte just gjort det hans ögon tycktes ha sätt. Han skakade på huvudet och gnuggade sig i ögonen, sedan böjde han sig ned för att plocka upp flaskan men handen gick rät igenom. Han försökte flera gången men det var helt omöjligt att få fäste om den.

Plötsligt hördes en ny röst, en mans röst som sjöng texten till little things. Louis kollade upp och såg att det var mannen från bilderna innan men han kunde fortfarande inte se ansiktet. Mannen hade en fantastisk sångröst och det var något väldigt bekant med den. Plötsligt ställde sig paret upp med den lilla i deras famn och vände sig med ansiktet mot Louis.

Louis satte händerna för öronen och blundade medan han viskade "det är bara en dröm" "det är bara en dröm"
Någon skakade honom om axlarna och där stod han, på huk mitt framför honom. Louis kände ilskan bubbla upp inom honom och innan han hann tänka sig för så slog han....

Hej så Aa det är min första fanfiction så jag hoppas ni gillar den och om ni gör det får ni gärna kommentera här nere så jag vet om ni vill att jag ska fortsätta :) och ja jag vet att Louis och Zayn aldrig bott ihop med de är ju fanfiction o det är la det de är till för att fantisera eller? Och förlåt för då kort kapitel lovar att försöka skriva längre nästa gång
Kram Ofelia