Jag hörde hur tåget kom susande, men ändå så stod jag där fast frusen.
Jag väntade på honom.
Väntade på att han skulle ta tag i min arm och dra in mig i sin varma famn.
När jag insåg att det inte skulle hända kände jag hur en tår föll ner. Jag visste att det aldrig skulle hända efter vad som hänt idag, men ändå så stod jag där och hoppades på det.
Jag skakade på mitt huvud och såg att dörrarna till tåget hade öppnats.
Jag ville titta mig omkring för att leta efter hans bruna lockar och underbara gröna ögon.
Men jag kunde inte, nu var det min nacke som var fast frusen istället för hela jag.
Jag tog ett hårdare grepp om min resväska och lyfte den försiktigt för att gå in i tåget som var två meter framför mig.
Jag tog ett djupt andetag och började gå.
När jag skulle ta det sista stegen in i tåget grep två armar tag i mig.
Den ena armen höll för min mun och det andra höll fast runt min midja. Jag försökte skrika men den svarta klibbiga handske gjorde att jag varken kunde skrika eller andas.
Figurens hand var stor, den täckte halva mitt ansikte, så jag kunde gissa på att det var en man.
Jag fick panik och började sparka åt alla håll men inget hände.
Jag försökte skrika efter hjälp med det ända som kom ut var ett litet ljud.
Tåget hade redan åkt iväg och det var ingen som kunde hjälpa mig.
Jag började gråta samtidigt som jag försökte skrika. Men inget funkade.
Den svarta figuren bakom mig sa inte ett ljud, den bara stod där och försökte hålla fast mig. Vilket han lyckades väldigt bra med för att jag kunde inte röra mig en centimeter.
Efter flera minuter att försöka ta mig loss den svarta figurens grepp gav jag upp.
Jag lät tårarna falla medans figuren började dra mig mot trapporna. Jag försökte dra med min väska men den svarta figuren sparkade på den så att jag tappade mitt grepp om den.
Någonting jag inte förstod var vad den svarta figuren ville.
Var det mig? Mina väskor? VAD VILLE DEN?
Jag blev argare och argare för varje meter drog mig.
Jag började sparka och slå med mina armar. Jag fick till några slag på figuren.
Den svarta figuren släppte taget om min mun. Jag försökte vända mig om men mannen höll fortfarande i min midja.
Jag försökte vända mig om igen men mer han jag inte göra innan jag ramlade ner på något hårt och vasst.
Allt blev svart.
YOU ARE READING
Don't let me go | I won't
Fanfiction17 åriga Alison ska till Stockholm för att studera. Men innan hon åker så råkar hon ut för en olycka och hamnar i bråk med sin pojkvän Harry. Kommer Harry att stanna kvar i Göteborg medan Ali är i Stockholm? Eller kommer han att följa med till Stock...