Don't let me go | I won't

Don't let me go | I won't 2

Harrys perspektiv:

Jag sprang igenom den stora centralen med hopp om att hitta trapp nedgången till tågen som går mot Stockholm.

Jag tittade mig omkring ordentligt tills jag hittade vad jag sökte. ' TÅG MOT STOCKHOLM ' stod det på en skylt ovanför en trappa.

Jag började springa det fortaste jag kunde fram till trappa. Jag stannade och tog ett djupt andetag innan jag började gå ner försiktigt.

När jag var halvvägs nere såg jag att tåget redan hade åkt.

Det var försent, hon var redan borta.

Jag tog ett steg till ner på trappan. Det var tomt på perrongen, det ända som var syntes var en man helt klädd i svart. Svart huva, svart jacka, svarta byxor, svarta skor.

Allt svart.

Den svart klädda mannen drog på något...

Han drog på en flicka. Flickan försökte ta sig loss. Långt blont lockigt hår hängde ner mellan mannen och flickan.

Klädstilen var bekant...

Var det.. Det kan det inte...

Jag tog ett par ljudlösa steg till ner på trappan tills en vit resväska syntes till. Den låg tre meter ifrån flickan.

'Alison' stod det på väskan.

Det var hon.

Jag rös till.

Mannen som höll i flick.. Alison kom närmare och närmare trappan. Vad skulle han göra med henne?

Jag rusade i panik ljudlöst ner för trappan.

När jag kom ner för trappan stod den svart klädda mannen redan på första trappsteget.

Sakta men ljudlöst så ställde jag mig bakom mannen.

Jag började med att sätta min hand för hans mun. Sedan så tog jag tag i den armen som höll för Alis mun. Jag drog bort armen så att Ali kunde andas ordentligt.

Hon försökte vända sig om med det gick inte. Mannen höll fortfarande sin andra arm on hennes midja.

Jag la mannens arm mot hans rygg, väntade några sekunder innan jag snabbt tryckte upp hans arm så att hans fingrar nuddade hans nacke.

Jag kände hur han skrek emot min hand. Men mitt fasta grepp om hans mun gjorde att det knappt hördes.

Jag släppte taget om hans arm och tog snabbt tag i den andra. Jag drog bort den från hennes midja samtidigt som jag drog honom bakåt.

Ali försökte vända sig om men istället ramlade hon ner på trappan och slog i huvudet.

Mannen hade hakade fast sin fot i mitt ben vilket gjorde att vi båda föll ner på marken. Jag visste vad som hände med Ali, men jag kan inte släppa taget om mannen och låta honom gå.

Jag måste få bort honom innan jag kollar hur Ali mår.

Jag måste få bort honom snabbt.

Snabbt så satte jag mig upp på hans rygg. Mitt ben gjorde ont efter fallet, det hade kommit under hans ben. Men jag kunde inte bry mig mindre, adrenalinet rusade igenom min kropp.

"Vad fan ville du min flickvän?" Skrek jag in i hans öra, fem centimeter ifrån det.

"No Swedish." Sa han med en sådan ful dialekt att jag knappt hörde vad han sa.

"Do you speak English?" Sa jag frustrerad.

"No English." Sa han med samma äckliga dialekt.

Jag tappade mitt tålamod och tog tag i toppen av hans huvud och drog upp hans huvud så högt upp jag kunde innan jag skrek:

"What the fuck do speak then?"

Jag väntade några sekunder men fick inget svar.

Jag släppte taget om hans huvud och lät det falla ner på marken med en dunst.

Jag drog ner mannens huva för hans ögon så att han inte kunde se något.

Jag ställde mig halvt upp och tog tag i mannens svarta jacka. Jag lyfte lätt på honom och puttade på mannen så att han låg på rygg.

Snabbt så satte jag mig ner på hans magen så att han inte hann göra något mot mig.

Vad ska jag göra med honom? Jag kan ju inte bara låta honom gå. Och vad hade han tänkt att göra med Ali? Hemska tankar far igenom mitt huvud och innan jag ens hann tänka så gav jag honom en knytnäve rätt ovanför kindbenet.

Jag gjorde det igen, igen, igen och igen. Ända tills han var medvetslös.

Jag ville dra av huvan och se hur mannen såg ut. Men jag hejdade mig.

Jag visste att jag bara skulle drömma hemska mardrömmar om jag gjorde det.

Istället så tog jag tag i mannens jacka och drog honom ända till hissen. Jag slängde in honom och sparkade jag honom i magen.

Jag tryckte på knappen så att hissen skulle åka upp en våning innan jag stängde dörren.

När jag såg att hissen var halvvägs uppe så tryckte jag snabbt 10 gånger på 'hit' knappen och hissen fastnade.

Det var ett knep som min pappa lärt mig när jag var liten. Han sa att det var en bugg som alla hissar på stationer hade.

Jag torkade av mina blodiga knogar på mina svarta jeans medan jag vände mig om och såg att hon låg kvar.

Ali! Jag hade nästan glömt bort att hon låg där. Men var hon vaken? Eller var hon...

Jag rös till.

Jag sprang haltades fram till henne. Hennes huvud låg på det tredje trappsteget, hennes rygg mot det första och andra och båda hennes ben vilade mot marken.

När jag kom fram till henne satte jag mig på första trappsteget. Jag la min hand under hennes rygg och drog mig själv närmare till henne.

"Ali, han är borta. Du kan vakna nu." Sa jag och klappade henne på kinden.

Jag väntade några sekunder men jag fick varken ett svar eller en reaktion. Kanske skojade hon bara med mig för att hon var arg på mig.

"Ali, vakna nu!"

Inget svar.

"Alison, om du bara driver med mig nu så svär jag på att jag drar härifrån på direkten!"

Inget svar igen.

Jag lutade mig närmare för att höra om hon andades, med jag kunde inte höra eller känna något.

Det kändes som att ett hink med iskallt vatten hälldes över mig. Jag kände hur tårarna började komma men jag kunde inte hålla dem inne.

"Ali, Alison! Kan du höra mig? Ali, Ali, Ali!" Skrek jag panikslaget medan tårarna forsade ner.

Det här kan inte vara slutet, det får det inte! Hon kan inte vara död.

Jag släppte taget om henne när jag insåg att det var det.

Det här var slutet.

Hon var död, min Alison var död.

Orden ekade i mitt huvud om och om igen.