Don't let me go | I won't

Don't let me go | I won't 7

Alisons perspektiv:

"Harry, sluta!" skrek jag, tänk om han gör något dumt? Som att klappa till Liam, jag kan inte låta honom göra det. Han kan ju bli fängslad då!

"Din jävla idiot, kan du svara eller? Varför står du och flö..." Mer hann han inte säga innan jag avbröt honom.

"Harry! Nu håller du käften och kommer hit!" Skrek jag, men han kom inte. Han och Liam bara stod där och gapade stort. Jag har ingen aning varför Liam var så förvånad, men Harry kunde jag förstå. Jag svor aldrig, han har aldrig hört mig svära.

"Jag sa kom hit." Sa jag lugnt och gick fram till honom och tog tag i hans arm. Jag gick med honom några meterifrån polis bilen innan jag gick tillbaka till Liam.

"Och du, om du så mycket som tittar på mig en enda gång till så ska jag se till att du får sparken!" Sa jag och han tittade ner snabbt. Jag gick tillbaka till Harry och kramade om hans arm, men han skakade snabbt bort mitt grepp och gick fram till Liam igen. Han ställde sig bara några centimer ifrån Liam.

"Jag vill aldrig mer se dig nära henne igen, förstått? Och va fan tänkte du med när du började flörtade med min flickvän? Du avbröt oss när vi hånglade.." Väste Harry i hans öra. "Idiot.." mumlade Harry när han var påväg tillbaka till mig.

Liams perspektiv:

Jag hoppade snabbt in i bilen utan att titta på någon av dem.

Tur att jag tog det här passet själv, annars hade det blivit trubbel...

Jag vet inte varför jag började flörta med Alison, hon var bara.. bara så vacker. Även fast hon var skadad så såg hon otroligt vacker ut. Så vacker att jag inte kunde kontrollera mig själv.

"Liam, sluta att tänka så!" Sa jag till mig själv. Du är en polis och du löser ett fall.

Fan, varför händer alltid detta mig? Jag ska lösa ett fall, träffar en söt och fin tjej och blir kär? Varför? Är jag för ung för att vara polis? Jag är ju trots allt bara 20 år, singel och bor ensam.

Att vara polis kanske inte är menat för mig, jag kanske ska göra något stort istället. Få folk att komma ihåg mitt namn.

Mina lärare sa ju alltid att jag skulle stort eftersom att jag hade högsta betyg i alla ämnen. Men jag ville aldrig lyssna på dem, för att jag hade ju min dröm om att bli polis och hjälpa människor. Det hade varit min dröm ända sen jag var liten.

Kanske det är dags att hitta nya, vettiga drömmar? Någotdera anpassat efter vad jag vill idag?

Jag skakade bort mina tankar och insåg att jag redan var på motorvägen.

Men vart jag var påväg, det visste jag inte...

Hoppas att ni gillade det! :)

Ni får gärna kommentera om vad ni tycker om novellen! Har redan fått massa fina kommentarer och dem gör mig så glad!

Om ni har någon fråga så är det bara att kommentera, jag svarar alltid på frågor. :)

Och rösta gärna!

<3