Internet chatten

Kapitel 7

Extra långt kapitel :) här ovanför så har ni en bild på Madison Beer som ska "spela" Anja.

Anjas perspektiv:
Jag kunde inte urskilja vem det var som höll för min mun, men paniken bara blev värre och värre.
Allt började bli svart för ögonen, då personen vilket jag uppfattat var en kille inte tog bort sin hand från min mun.
***
Simons perspektiv:
Vart fan tog Anja vägen? För en stund sen stod hon ju och dansade loss några meter ifrån oss.
•••
- Öjhh Leo har du sett Anja?
- Jag tror hon gick upp till övervåningen för en stund sen.
- Okej jag går och kollar.
•••
Jag försökte snabbt ta mig till övervåningen, men var nära på att snubbla antal gånger. Antagligen av all alkohol jag fått i mig.
När jag äntligen var uppe efter några om och men så är det bara några få människor på övervåningen.
Ett par som ser ut att äta upp varandra pågrund av deras intensiva hångel scen. Men ingen Anja sågs till.
Jag kollade toan och de övriga rummen. Det enda jag hittade var människor som stod och hånglade i rummen.
Fan, hur kunde jag låta detta hända. Jag måste hitta henne.
***
Anjas perspektiv:
Jag vaknade upp och hade världens huvudvärk, jag mindes inte hur eller när jag gick hem igår.
Helt plötsligt väller minnena in, och paniken uppstår igen. Jag öppnar mina ögon och befinner mig i ett hyfsat stort vitt rum med ett fönster med galler och en byrå. Sedan en säng som jag förmodligen sovit i nu, samt övrig inredning.
Vart är jag? Varför är jag här?
Så många frågor men inte en enda gissning på svaren.
Jag går upp ur sängen och ser att jag har på mig min klänning från igår. Min mobil låg på ett litet nattygsbord vid svängen, jag grabbade tag i den och granskade rummet lite till.
På vänster sida ser jag en dörr, jag går så tyst som möjligt upp och kollar om dörren är öppen. Vilket den är, Gud vilken lättnad. Men vad finns bakom dörren? Jag antar att jag får se för mig själv. Handtaget trycks sakta ner av min hand, det första jag ser är en trappa brevid dörren och några andra dörrar på andra sidan.  Väggarna var målade i vitt och en av väggarna var tapetserade i nåt blommigt mönster med blåa detaljer. Ganska hemtrevligt, men jag behövde bort härifrån och ta mig hem.
Jag började gå ner för trappan och det knakade till, varje steg lät, hur försiktigt jag försökte gå.
När jag precis kommit ner så andas jag ut. Jag ber t alla gudar att ingen är här, att jag inget blir upptäckt. Just då öppnas en dörr framför mig och där ut kommer en kille.
•••
- Godmorgon min sköna, säger han och flinar lite halvt, då han uppenbarligen precis vaknat.
- Vem är du?! Fick jag ur mig
- Vart ska jag börja...
- BÖRJA MED VARFÖR JAG ÄR HÄR OCH VEM DU ÄR KANSKE?!! Halvskrek jag mot honom.
- Du kommer få svar på dina frågor inom kort, jag lovar, sa han helt lugnt och log.
- Driver du eller, kan du åtminstone säga vart jag är? Svarade jag grinigt.
- Du är hos mig.
-  Kan jag få gå hem eller?
- Varför vill du det? Sa han och man såg att han blev lite mindre glad av min fråga.
- Om det är det du vill så..
- Ja! Sa ja ännu surare.
- Kom så kör jag hem dig, sa han och gjorde en gest mot dörren.
•••
Jag svarade dock inte, jag tog bara på mig skorna eftersom att hallen bara låg en halvmeter därifrån. Och gick sedan ut med honom bakom mig.
Bilturen var tyst tills han ställer en fråga.
•••
- Vad heter du? Frågade han medan han fortfarande hade ögonen på motorvägen.
- Anja, svarade jag kort utan en enda känsla eller ansiktsuttryck.
- Vackert namn, sa han sedan och log och kollade han lite snabbt på mig.
- Vart bort du? Sa han sedan.
- Newlane gatan 32, svarade jag och såg att vi började närmare oss "stan".
•••
Vi var äntligen framme vid mitt hus och han stannade bilen.
Jag öppnade dörren och var påväg ut, då han greppar ett lätt tag om min handled.
- Vad? Sa jag och vände blicken mot honom.
- Vi ses, svarade han nästan som en fråga, som att han ville få det bekräftat.
- Nej, svarade jag surt och granskade hans utseende precis innan jag tog bort min handled ifrån hans hand.
Han såg lite halvt ledsen ut när jag svarat och stängt dörren efter mig. Han hade bruna ögon och skarpa käkben, hans magrutor var väldigt synliga då hans vita tröja var lite genomskinlig. Jag kunde ju inte direkt säga att han inte såg bra ut, men de faktum att han inprincip kidnappade mig på en fest är ganska..
Ja, fel om du frågar mig.
Jag börjar gå mot min ytterdörr då jag ser hand bil försvinna. Eftersom att mina föräldrar vet att jag är duktig på att tappa bort saker, så fanns alltid en nyckel under dörrmattan. Jag tog upp nyckeln och satte den i nyckelhålet och vred om, med hopp om att ingen skulle vara hemma.
Gissa vad, där sitter Isak och hela hans gäng och spelar FIFA vid tv'n.
Allas blickar vänds mot mig, och dem bara stirrar. Alla utom min bror, han får typ spel.
•••
- VART FAN HAR DU VARIT?! Halvskrek Isak.
- Jag sov hos en kompis bara, svarade jag enkelt då jag inte ville berätta om vad som hände.

Då jag knappt själv inte förstår varför jag hamnade hos den där killen.
Lite lättnad såg jag i hans ögon, men han var fortfarande lite frustrerad.

- Nästa gång kan du gärna säga vart du är syrran okej? Sa han och försökte lugna ner sig.
- Jaja, sa jag och började bege mig mot vår övervåning.
Jag stannade tvärt och vände mig om mot killarna som fortfarande stirrade på mig då jag hade en klänning som hade åkt upp en aning.
- Bara för att min klänning har åkt upp en aning behöver ni inte stirra, jag vet att jag är snygg men det är ändå oartigt att stirra, sa jag och log samtidigt som jag rättade till klänningen.
•••
Min bror bara satt och skrattade mesans hans polare såg en aning skamsna ut.
Jag gick upp till mitt rum och bestämde mig för att ta en dusch då jag kände mig väldigt ofräsch efter allt.  Eftersom att jag var ganska trött så duschade jag bara lite snabbt och bytte till ett par mjukis short med matchande linne.
Efter nån timme bestämmer jag mig för att gå ner och äta något, klockan var ca 1 på dagen.
Jag väljer att bara laga ihop en pastasallad, efter att jag ätit så går jag upp på mitt rum.
Min mobil hade jag lagt på nattygsbordet, så jag tog upp den och såg att jag hade 17 missade samtal 10 sms av Simon, Leo och Isak.
Isak hade jag redan snackat med så det var inget jag behövde oroa mig över.
Men Simon & Leo måste vara en aning oroliga, eftersom att det var dem som jag gick dit med.
Jag skicka ett sms till dem då jag inte orkade ringa, smset löd såhär:
"Hej förlåt för att jag inte hört av mig, jag gick hem igår, för jag var så fruktansvärt trött. Och försökte kolla vart ni var men såg er inte, så då gick jag hem. Sen har jag typ sovit tills nu så ah. Men tack för en rolig kväll igår, kram Anja"
Skickade jag till dem båda fast ändrade dock ordvalen lite så att det inte skulle vara exakt samma.
Jag fick svar ganska fort från båda och dem sa inprincip att det var bra att jag var hemma.
Det kändes fel att ljuga, men vad ska jag skriva, att en okänd kille bara tog med mig hem och jag sov där.
Han gjorde dock inte illa mig på något sätt, vad jag vet just nu.
•••
Resterande av dagen satt jag och kollade på massa filmer och serier, för idag var jag för trött för att hitta på något.
När klockan slagit ca 9 så blir mina ögonlock tyngre och tyngre och tillslut somnar jag.

Ja jag kände för att göra kapitlet typ 3 gånger så långt som jag brukar Hihihi men det känns bra. Hoppas ni gillar det kram// Queen J❤️