Drömmen som blev sann

Kapitel 18

Fansen

Jag och Martinus stod och höll varandra i händerna och kollade varandra i ögonen.

"Så det var jag som var din bae hela tiden?!" Sa jag och log.
"Ja, det har alltid vært!" Sa han.

Jag hörde hur alla började att gå ut och prata.
"Vi har nog slutat" nu sa jag.
"Ja, men ikke fortelle dette til noen, at vi er sammen. Det ville bare være masse uro blant fans og de som Amanda ville bare gå og snakke dritt. Ok?" Sa Martinus och kollade mig i ögonen med sina valpögon.
"Ja, självklart" Sa jag.
"Men vi kan snakke mer om det hjemme! Vi kan gå hjem til meg. Ok? "Sa Martinus.
"Ja, det gör vi" sa jag och vi kramades, släppte händerna och gick ut ur det lilla musikrummet.

Nu var det precis som om vi inte kände varandra, Martinus gick till Marcus och Magnus och Nicole kom till mig. Men det är bara bägges bästa.

"Nå?!" Sa Nicole nyfiket. Vad gjorde ni? Frågade du chans på honom?

"Nä, vi övade på låten och så" sa jag stolt.
Nicole stog med öppen mun och hennes ögon höll på att ploppa ut.

"SOFIE! Du fick en guldchans! DU var ensam med den du älskar mäst på jorden, i ett rum, och du frågade inte chans?!"

"Nej, det behövdes inte" sa jag.
Nicole stod som ett frågetecken, man såg inte riktigt på henne om hon snart skulle få damp på mig eller ifall hon skulle börja skratt böla. Jag kom närmare henne och viskade:
"Du behöver inte oroa dig, han frågade mig." Sa jag och väntade på hennes reaktion.
Nicole fick glädjetårar och kramade om mig hårt, hårt.
"Grattis Sofie! ÄNTLIGEN! Du måste berätta! Hur? Vad sa han?!!!

Vi gick till våra skåp och på vägen dit så hade vi bestämt att jag skulle ringa henne ikväll efter att jag hade varit med Martinus. Jag sa hejdå till Nicole och såg hur Marcus gick hem till Magnus och Martinus som stod ute ensam. Jag gick fram till honom.
"Skal vi gå da?" Sa han och tog mig i handen.
"Ja!" Vi gick hem, men så hörde jag ett klick! Som om det var en kamera som tog kort! Men jag sa inget, det kunde ju ha varit någon som tog en bild på något eller på sig själv. Eller på oss?! Nej, varför skulle någon göra det? Jag brydde mig inte om det och vi gick hem. Först till mig, jag lämnade min väska och så gick vi till det huset där Martinus bor, 10 meter ifrån. Vi gick in, tog av oss skorna och gick en våning upp. Där uppe var Marcus & Martinus rum. Man såg tydligt vem som var vems! Marcus rum var till höger och han hade en stor affisch på Manchester United medan Marctinus rum var till vänster och där så såg man att han hade en signerad Chelsea T-shirt på väggen. Vi gick in i hans rum, satte oss på sängen och tittade på varandra. Det kändes som en väldigt lååång, stel och tyst minut. Men så började vi att prata och allt kändes bara som en dröm! Men så kom vi fram till att vi skulle hålla det hemligt, att vi var ihop för att det var bäst för oss båda. Just när jag hade tänkt att gå så knackade det på dörren. Martinus hade en dörr till som gick in till ett annat rum, det var tomt och man såg att de renoverade där. Alla väggar var vita och inga möbler fanns där. Vi gick in dit, öppnade fönstret och kollade ner. FANS! Vi duckade och kollade på varandra. Jag stängde försiktigt fönstret så att de inte skulle märka oss. Hur visste de att Marcus & Martinus bodde här? Det var ju tjejer från våran skola!
"Hur vet de att du är här?" Sa jag.
"Jeg vet ikke! Men det er de fra 8a så noen på skolen må ha sagt det. Men hvem? "Sa Martinus.

Jag tänkte efter. Det var bara Nicole som visste det. Hon skulle aldrig berätta till någon! Men vem kan det vara?

"Men ingen vet det förutom Nicole och hon skulle aldrig ha sagt det till någon!" Sa jag

Martinus kollade mobilen och tittade upp på mig.

"Jeg vet hvem det er som har spredt det..... Amanda . "