Worth it||Grayson Dolan

9.

Sen den dagen har jag och Grayson dejtat i 3 månader, han har träffat mina föräldrar och dom tycker om han.
Men just nu är det väldigt spänt mellan mig och mina föräldrar, vi bråkar nästan varje dag.
Jag har hört dom snacka om att skicka mig till London, eftersom denna staden har dåligt inflyt på mig. Men jag trodde aldrig dom mena det innan en sen lördags kväll.
"Cara, vi har bestämt att flytta dig till London, du får egen lägenhet. Men du ska stanna där, tills du vet att du beter dig bättre. Denna staden, skolan och vännerna har dåligt inflyt på dig" sa Mamma besviket.
"Slänger ni ut mig?!" Skrek jag, ja jag visste att detta skulle hända men inte nu.
Pappa nicka.
"Var snäll och packa dina grejer, ditt plan åker på tisdag" sa dom och peka mot mitt rum.
"Men Grayson? Skolan?" Sa jag.
"Grayson är ditt problem, men har dåligt inflyt på dig!" Sa pappa med en arg röst.
"Grayson är det bästa som har hänt mig, så säg det till någon som bryr sig!" Mina ögon sved, tårarna var på väg.
Mamma och pappa blev sura och skrek åt mig att gå och packa.
Så fort jag kom till mitt rum så slängde jag mig på sängen och smsa Grayson.
"Snälla kom" det dröjde inte länge innan han svara.
"Vad har hänt? Jag sätter mig i bilen nu!"
Jag svara inte, mina tårar bara rulla ner från mina kinder. Min resväska låg i hörnet av mitt rum och jag börja packa lite.
Efter några minuter packning hörde jag hur dörren öppnades.
"Grayson" sa pappa artigt.
"Hej" hörde jag Grayson säga, sen skynda han sig till mitt rum.
Jag hade inte tänkt mig att han skulle komma när jag satt mitt i min garderob packa underkläder och gråta.
"Cara" sa han och krama om mig hårt.
Han kolla ner i min hög av underkläder och min resväska.
"Vart ska du? Till en victoria secret show kanske?" Sa han och skratta.
Jag kämpa fram ett litet skratt.
"Dom slänger ut mig. Jag åker till London på tisdag" sa jag och brast ut i tårar. Grayson stod där och såg chockad ut.
"Men varför?" Sa han och tog tag i mina händer.
"Dom säger att denna staden har dåligt inflyt på mig och jag måste fixa mitt beteende. Och att du har dåligt infly på mig också" sa jag och grät mer. Grayson andades djupt och släppte mina händer. Han gick snabbt ut ir mitt rum och ner på mina föräldrars kontor.
"MED ALL RESPEKT, MEN VA FAN SKA NI MENA MED ATT JAG HAR DÅLIGT INFLYT PÅ HENNE?"
Pappa och mamma skratta.
"Hon är aldrig hemma nu mera, när hon väll är det så är hon arg" sa dom båda två.
"OCH NI SLÄNGER UT HENNE PÅ GRUND AV DET?"
"Nej. Det handlar om att vi vet att hon har varit på fester, hon har varit full, hon har sovit hos dig. Har du känt hur mycket cigarett rök hon luktar?!" Sa mamma argt.
"VAD FÅR ER ATT TRO DET?" Skrek Grayson.
"Tror inte vi bor i denna staden utan att känna en människa? Hon skämmer ut oss, alla kommer och berättar att dom såg hon vid den festen och var stupfull. Vi kan inte leva med det ryktet. Vi är mycket besvikna över hennes beteende och vi vill inte ha med henna att göra om hon ska vara så här" sa Pappa och mamma nicka.
"Ni är idioter, Cara flyttar in hos mig och eftersom ni har slängt ut henne så har ni inget att säga om det!" Grayson gick ut ur deras kontor och slängde igen dörren.
Han kom tillbaka till mitt rum och börja hjälpa mig packa.
"Du får bo hos mig" sa han och log mot mig.
Jag krama om han hårt.
Vi hjälptes att packa och var klara inom en timme.
Innan vi åkte skrev jag en lapp till mina föräldrar eftersom jag inte vill prata med dom.
Jag skrev:
Hej, hoppas ni är nöjda av att nu få ryktet om att slänga ut sitt barn istället för att hjälpa mig. Ni kollar så sällan upp från ert jobb och därför fattar ni inte vad som händer med mig. Ska jag vara helt ärlig, så trodde jag att ni visste bättre.
Jag flyttar till Grayson, jag kontaktar er när jag känner att jag är redo. Innan den dagen är här var snäll och ring eller smsa mig inte. Jag vet att jag kanske är  jätte hård mot min föräldrar men jag behöver börja om från ruta ett. En dag hoppas jag att ni förlåter mig för mitt beteende och framför allt, er själva.
//Cara.

-----
Ett kapitel med massa drama. Hur tror ni att detta kommer at gå? Skriv gärna en kommentar om vad jag kan göra bättre och vad ni tycker ska hända i kommande kapitel.
//liv