Worth it||Grayson Dolan

13.

När jag kom tillbaka till deras hus så satt Grayson på yttertrappan.
"Jag åker till London!" Säger jag snabbt och går in för att hämta mina grejer.
Grayson reste snabbt på sig och tog tag i min arm.
"Då följer jag med dig!" Sa han och kolla mig i ögonen. Mina ögon brände jag ville gråta, länge och mycket.
"Nej, Grayson. Vi gör slut vi får lära känna oss själva och kanske blir tillsammans när jag kommer tillbaka" sa jag och rykte åt mig min arm.
"G-g-g-gör slut......?" Sa han och titta ner i golvet.
"Det blir bäst så, jag älskar dig över allt annat och vill tacka dig för allt. Men jag vill inte att du ska sitta och vänta på mig för vem vet hur länge jag ska vara iväg. Jag lovar det finns massor av tjejer som vill vara tillsammans med dig, du klara dig" Jag sprang in i hans rum och börja packa.
"Men ingen är som du!" Skrek han ifrån hallen.
Nu börja mina tårar rulla långsamt ner från min kind. Grayson slängde upp dörren och tog tag om mig.
"Lämna mig inte snälla. Du har gjort mig till en bättre person" sa han och torka bort en tår från min kind.
"Grayson jag måste. Allt blir bättre" sa jag och titta på hans rödsprängda ögon. Jag gör detta för hans eget bästa.
"Men kan vi inte bara kalla det en paus och prata så ofta som möjligt? Jag vill inte att du åker. Jag vill ha dig här i min famn, känna din värme och ha dina läppar mot mina. Cara du är mitt allt, ingen i världen skulle kunna ersätta dig. Du har fått mig att se världen på ett annat viss" sa han och börja gråta. "Snälla Cara lämna mig inte" han släppte mig och gick ut ur rummet.
Ska jag springa efter han eller fortsätta packa? Jag kommer ändå förstöra allt.

Jag packa det sista och leta sen fram ett paper och en penna.

Grayson. Jag älskar dig så obeskrivligt mycket, men jag lovar dig jag kommer förstöra allt. När jag gav dig en ny chans så visst jag att du skulle klara det fint, men jag? Jag var alltid osäker. För ditt hjärta är det sista jag vill krossa. Tro mig att lämna dig är det hemskaste beslutet jag har tagit. Du gör mig lycklig, att veta om att ha dig vid min sida gör mig glad. Imorgon kommer jag vakna och du kommer inte vara vid min sida, du kommer vara flera mil iväg. Men du ska veta att du alltid har en stor plats i mitt hjärta. Jag vill tacka dig för allt, ge dig en sista kyss. Men det kommer bara bli svårare att säga hejdå sen. Därför vill jag att du ska veta att jag kommer aldrig glömma dig, du är den snällaste och mest underbaraste kille jag har träffat. Jag älskar dig.
Cara xxx.

Jag släppte pennan läste igenom det en gång och gick sen för att ge det till Grayson. Han satt i trädgården med knäna upp till hakan och grät. Jag räckte fram brevet och satte mig en bit ifrån. Han öppna det och läste.

Det dröjde en stund för han att fatta att det är över.
"Jag kommer vänta på dig" sa han och försökte le "jag vet om att det är över, men jag kommer ändå vänta" sa han och krama om mig hårt.

Nu satt vi där båda två på gräsmattan och grät. Varför ska allt vara så svårt.

"Jag älskar dig" sa han och gav mig en sista kyss.
"Och jag dig" sa jag och reste på mig.
Jag vände på mig snabbt innan jag ändra mig.

Dörren till Ethan var stängd men jag knacka lågt.
"Jag är inte här!" Sa Ethan.
Min hand tog tag i dörrhandtaget och öppna.
"Jag åker till London" sa jag innan han sa något.
"Är det pågrund av mig?!" Svara han med en oro i rösten.
"Självklart inte, det är för allas bästa. Vi måste lära känna oss själva mer. Men det löser sig. Men hej då" sa jag och log mot han. Han log osäkert tillbaka och reste på sig för att ge mig en kram.
"Hej då" sa han och log.

Nu är det värsta över, att ta förväll.  Jag gick ut ur huset med min väska efter mig.
Nu är det nya äventyr, ny framtida historier att upptäcka. Jag ljuger om jag säger att det inte är spännande. Visst jag kommer alltid sakna tiden här, tiden med Grayson. Men det är nu eller aldrig.

Nästa stop, Flygplatsen mot London.