Worth it||Grayson Dolan

3.

Grayson är en sån kille somman vill ha och som man vill undvika.
Scott är en sån person som man inte vet vad man tycker om han, visst han är snäll men jag vet inte.
Jag hade ringt min mamma så att hon hade hämtat min bil, jag vill ut och gå en bit.
"Tack för idag" sa Zara och log.
Jag gick snabbt ut.
"Cara, Cara!" det lät som Scott.
Jag stanna och vänta tills han kom.
"Vad?" fråga jag.
"Vad ska du göra nu?" fråga han.
"Inte mycket, gå hem. Vad då då?"
Grayson och hans vänner gick förbi oss, jag kände Graysons ögon mot mig men jag försöket bara glömma bort det.
"Ehm inget" Scott såg nervös ut.
"Okej" sa jag och börja gå.
"Du Cara, du har väll hört om Grayson?"
"Nej vad?" nu blev det intresant.
"Försök att hålla dig borta från han"
"Varför?"
"Jag har gått på denna skolan innan, jag vet vad han kan göra"
Vi var tysta en stund.
"Okej" sa jag och gick ut.
För varje varnig jag får ju mer vill jag lära känna han mer.
Vem är den där Grayson egentligen?
Jag vill veta.
Det börja bli tomt i koridoren.
Jag ut genom dörren, mot hem.

Jag var hemma på ungefär 10 minuter.
När jag väll kommit hem och skulle ta upp hus nycklen så kommer det där fantastiska ögonblicket när man glömmt husnycklen i skola.
Men tur har jag, min bilnyckel låg fortfarande kvar I väskan, mamma hade tat en annan nyckel.
Jag hoppa in i bilen och körde tillbaka.
Det gick fort tillbaka.
Några killar stod stod fortfarande utanför skolan, dom kolla konstigt mot min bil.
Jag hoppa ut ur bilen och sprang in mot skolan, in mot skåpet.
Springa ut snubbla på trappstegen mitt framför killarna, check på den ja.
Skit det gör ont.
Jag kolla ner på knäet, ett stort stort sår.
"Dumma skit" sa jag för mig själv.
"Hur gick det?" någon satte sig brevid mig.
"Ehm bra tror jag" jag reste mig upp men jag kunde inte gå.
"En liten stucknig bara" jag trilla ihop igen.
"Får jag hjälpa dig?" fråga denna person som satt brevid mig.
Jag kolla upp på personen som satt brevid mig, det var Grayson.
"Ja tack" sa jag och log stelt.
Han lyffte upp mig i hans famn och gick bort med mig mot bilen.
"Jag tror jag får köra dig" sa han och lyffte in mig på passagerar sättet.
Han stängde dörren och gick över till förrar(stav) sättet.
Han starta motorn och börja köra.
"Var bor du?" fråga han och körde ut från skol området.
"Kör till vänster hör upp till madison street" jag peka dit han skulle.
Han körde väldigt bra.
"Nummer 16" sa jag och peka på vårt hus.
"Wow det är stort" han såg ut som han aldrig sett ett hus innan.
Jag bara skratta åt han.
Han körde in på upfarten och stanna motorn, han gav mig nycklen till bilen.
Jag öppna dörren för att gå ut.
"Vänta" sa Grayson.
Han sprang runt bilen och lyfte up mig i sin famn igen.
"Asså jag hade inte tänkt min första dag så här i skolan" sa jag och jag kännde hur mina kinder blev röda.
"Cara det är okej" sa han lugnande.
"Tack" sa jag och skratta.
Han gick med mig till dörren så jag låste upp.
Han gick in.
"Vart ska jag nu då?" fråga han och kolla runt med stora ögon.
"Uppför trappan, sen till höger, Och sen framme" jag log och skratta.
"Okej" sa han och börja gå.
Vi kom upp för trappan.
"Wow är hela dena vånigen din?" fråga han.
"Nästan, rummet där borta till vänster är vinden. Mina föreldrar har sina rum på första vånnigen"
Han gick in mot min säng och satte ner mig på den.
"Tack så jättemycket, hur kan jag tacka dig?" jag log stort.
"Bara att få hjälpa dig var en stor ära" sa han och log.
"Kan jag stanna här en stund?"
"Visst, jag kommer endå ingen stanns" sa jag och skratta.
Han satte aig ner brevid mig.
"Du det där med att du skolka" sa han och flina.
"Ja ja jag ljög men det har du säkert gjort innan också"
Han skratta.
"Jag fattar inte" sa jag samtidigt som jag satte på lite musik.
"Vad?"
"Alla varnar mig för dig, ALLA"
Han sucka.
"Asså jag har typ en stämpel för den där "badboy", och ja jag är kanske det men jag har en insida också. Men alla vet inte vem jag verkligen är"
Han sucka och kolla ut genom fönstert.
"Aha" sa jag bara.
"Tack igen"
"Ingen problem"
Jag krama om han som tack jag vet inte om det är bra eller dåligt men aja.
Han bara log.

Vi satt och snacka skit i någon timme sen gick han hem.
Imorgon är det lördag, yass.
Dörren öppnades där nere.
"Var är du?" skrek min mamma.
"Här uppe!"
Hon kom upp för trappan.
"Hur var skolan?"
"Super Bra, jag stucka foten" sa jag och skratta.
Hon sucka och skratta.
"Hur illa?" fråga hon och koll på min fot.
"En kille fick hjälpa mig gå så han fick köra mig hem. Så ja ganska illa" jag skratta.
Min mamma titta argt på mig.
"Inga pojkvänner, det vet du!"
"Ja jag vet"
Hon nicka och gick ner.
Inga pojkvänner men hon sa inget om att ge ut mitt nummer till en badboy sa jag och log.

*lördag kväll*

Min mobil skärm lysste upp,
Det stod: Grayson.
Jag svara, såklart.
"Hej" svar jag.
"Hej, kan jag komma?"
Mamma och pappa satt ner i vardagsrummet, dom kommer nog göra det ett tag till.
"Kan du klättra upp för fönstret?" sa jag och skratta tyst.
"Jag kan försöka, bye bye"
"Bye" sa jag och la på.

En stund senare knacka någon på fönstret, jag såg Grayson utanför.
Jag gick snabbt och öppna fönstret.
"Du klara det" sa jag med ett leende.
Asså är det möjligt?
Han är snygg i månskenet också!
"Ja du, dessa armar klara allt!" sa han och skratta.
Han hoppa in i rummet.
"Jag tog med mig några filmer" sa han och la fram dom.
Vi satt oss ner och lätta upp vilken vi skulle titta på.
Jag hörde fotsteg i trappan.
"Fort! In i gaderoben!" sa jag och putta in han.
"Hej Cara"
"Hej pappa"
"Hur var skolan?" fråga pappa.
"Bara bra faktiskt"
"Hur gick det med vänner?"
Eh ja....
"Jättebra" ljög jag.
"Din mamma berätta att du skadade foten, vem var det som hjälpte dig?" fråga han intresant.
"En kille" sa jag och log.
"Gick han på skolan?"
"Ja från min klass"
"Vabra, jag får nog gå nu. Hejdå" han log och gick jag stängde dörren till mitt rum fort.
Grayson kom ut ur gaderoben.
"En kille" sa han och skratta.
"Vad?" sa jag och skratta

Vi kolla två filmer, sen somna jag.