När hat blir till kärlek

Those blue eyes

Från förra kapitlet:
Hennes sista lektion var Historia. Precis när hon hade satt sig ner så pep mobilen till av att hon hade fått ett sms. Hon öppnade sms:et och det hon såg var...

---------------------------------------------

...sig själv.
Bilden som en av killarna hade tagit på henne i matsalen. Under bilden hade han skrivit 'Snart kommer hela skolan veta vem pyjamastjejen är'.
När jag tittat upp från mobilen hade jag mött flera blickar, flera flin och många skratt. Jag hade rest mig hastigt från stolen och rusat ut ur klassrummet. Det var inte förens då jag kollat ner på mina kläder, såg dom verkligen ut som en pyjamas? Eller hade dom bara sagt det för att få folk emot mig?

Ute i korridoren hade det också varit fullt med folk, alla hade kollat och skrattat åt mig så jag antog att alla hade sätt bilden. Jag hade skitit i att hämta mina grejer i skåpet och hade sprungit rakt ut ur skolan och hela vägen hem.

***

Och här var jag nu, gråtandes i min säng.
Hur kunde jag göra bort mig så mycket? Varför kunde jag bara inte kommit i tid från början?
Jag hade inte fått en ända vän än och jag hade redan fått alla att tycka att jag var pinsam och klumpig.

High school startade inte bra.

Jag låg i min säng och grät och tänkte i säkert en timma innan jag kände att ögonlocken började tyngas ner. Tillslut kunde jag inte hålla ögonen öppna så jag föll in i en orolig sömn.

***

Jag vaknade av att min pappa drog upp rullgardinerna och solen lyste upp hela rummet. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till garderoben för att ta fram kläder. Pappa kollade på mig och sa 'Vaknat på rätt sida?'  Jag skulle precis svara ja när jag kom och tänka på gårdagen. Mitt leende försvann och jag kände mig inte längre särskilt glad.
Pappa såg det och frågade 'Har det hänt något?'.

'Nej, jag kom bara på att vi har en läxa tills imorgon.'

Jag ville inte förstöra pappas förväntningar på min tid i high school.

'Aha, okej.'

***

När jag gjort mig iordning och ätit frukost tog jag på mig mina skor och gick ut genom den mörka trädörren. Jag visste att jag redan var sen men ändå så gick jag sakta med blicken på mina skor.
Eftersom skolan låg rätt så nära vårt hus så tog det bara 10 minuter innan jag såg den stora byggnaden torna upp. Det var fortfarande ett tiotal elever kvar på skolgården så jag antog att jag inte var jätte sen i alla fall.
Min första lektion var historia.
Den lektionen jag igår hade rusat ut från pågrund av sms:et.
När jag kom fram till klassrummet var dörren redan stängd och jag suckade trött, ännu en gång var jag sen och alla blickar skulle vändas mot mig.
Jag knackade lätt och öppnade sedan dörren och som jag hade förutspått så vändes allas uttråkade blickar mot mig.
Jag tittade upp och mötte ett par blåa ögon och ett hånflin och slog direkt ner blicken på mina skor igen.
Jag satte mig vid en tom bänk längst bak.
Efter lektionen kände jag hur någon tog tag i min arm och drog iväg mig till en enskild plats. Jag kollade upp och mötte samma blåa ögon och flin som tidigare.

'Jag har något viktigt att berätta, kom'

---------------------------------------------

Här har ni kapitel två.
Inte jätte långt, inte jätte bra men hoppas ni gillar det ändå.

Kram