Känslokall

3

03.46

Hela huset är knäpp tyst. Ska smyga ut och se vad dom har som man kan ge till gubben. Fan va jag hatar han. Aldrig är han nöjd heller, han hittar alltid nya saker att använda för att få mer pengar. Alltid står man i skuld även när man inte gör det på riktigt.

Dock suger han på att hota, han kan inte göra något, han vet inte vart jag bor? Ingen vet det förutom jag, familjen och Kevin. Julius vet att jag ännu en gång har flyttat men han vet inte vart. Så vad ska han göra? Men man borde alltid vara på den säkra sidan när det gäller han. Han har bättre koll än man tror.

Jag tände flicklampan på mobilen och öppnade försiktigt dörren till "mitt" rum. Jag smög ner för trappan och gick till vardagsrummet där jag innan såg att det fanns massa dyra saker.

Min blick sökte sig igenom hela rummet och den fastnade på en av bokhyllorna, bredvid alla böcker fanns en massa små saker, dyra små saker. Längst in fanns det några dyra klockor, alla såg likadana ut. Vad är det för mening att ha flera klockor av samma sort? Dom har nog pengar så det räcker och blir över så varför inte egentligen. En sån kan jag ta, dom märker nog inte att den försvinner och den ser ut till att vara värd massor.

Jag tog en, la i min ficka och gick upp till mitt rum igen.

Till okänt nummer:

Imorgon. Har inga pengar löst men några saker att ge dig med mycket värde.

Hann inte ens lägga ner mobilen innan den Pep igen.

Okänt nummer:

Okej, sista chansen grabben. Möt mig i gränden 23.00. Samma gränd som alltid.

Tjuriga jävel, inte ens ett godnatt, puss kram får man. Nej jag är inte allvarlig, Jag skämtar okej. Jag låste mobilen och la den på bordet som fanns bredvid sängen.

Kastade av mig mina kläder och slängde ner huvudet på kudden. Dax att sova, godnatt alla som sticker från mitt liv, jag hat-älskar er. Inte en jävel som orkar stå ut med mig mer än Julius. Men är det så konstigt? Mina föräldrar lämnade mig av en anledning, det visste antagligen att jag bara skulle leda till trubbel. Redan som spädbarn var jag odräglig.

08.53

"Upp" drömmer jag eller vem fan pratar? "Upp!!" Nu skrek rösten som tidigare var snäll och vänlig. Jag öppnade ögonen och där stod Bianca bredvid min säng och stirrade på mig. "Snygga tatueringar, skit samma. Kom nu, du ska äta frukost med oss, order från mor." Jag skrattade "1. Tackar, det är inte bara tatueringarna på mig som är snygga vet du. 2. mor? Hahaha hur gammal är du? 98?" Hon himlade med ögonen "jag har i alla fall någon att kalla mor till skillnad från dig och nej jag är 18 och brukar kalla henne mamma." Hon slog handen för munnen. "Gud förlåt, jag menar inget illa. Men du, kom nu" ännu en gång skrattade jag. "Jag känner inte min "mor" så det stör mig inte att du sa så, det är lugnt för min del men akta vad du säger till andra, det brukar vara ett känsligt ämne har jag hört" "bryr du dig?" Jag ryckte på axlarna "nej inte ett dugg så säg vad du vill, fritt land trots allt"

Jag drog av mig täcket och ställde mig upp i enbart kallingar med Bianca ståendes framför mig. Hon kommer ändå bli van vid denna synen förr eller senare så. Hon täckte över ögonen. "Förvarning nästa gång tack" sa hon och gick ut. "Så det blir en nästa gång? Trevligt, ikväll?" Hon skrattade och gick vidare men sa "i dina drömmar" precis innan hon försvann ut ifrån min syn.

Jag sträckte på mig och gäspade. Jag behöver ingen skönhetssömn som dom flesta tjejerna tjatar om men jag måste medge att jag är ganska trött. Men vem bryr sig, get your shit together och gå ner nu. Juste kläder kanske skulle vara passande. Inte för att jag har något emot att gå halvt naken bland folk, jag snarare föredrar det. Vem vill inte se min sexiga kropp liksom. Men kommer jag ner såhär kommer dom förmodligen bli arga.

Jag slängde på mig en t-shirt och jeansen från igår. Och gick ner.

"Godmorgon Tristan, sovit gott?" Gud snälla, hur orkar hon? Människor som är trevliga på morgonen, usch. Eller ja, överlag. "Godmorgon Eva, faktiskt har jag det." Lögn. Men kan ju inte precis säga eh nej, har knappt sovit alls för jag stal lite från er. Hahaha. "Va bra! Ja, idag får du vara här själv, vi måste jobba och Bianca har skola, men jag ska prata med hennes rektor idag på lunchen och om vi har tur kan du nog börja redan imorgon" jag spärrade upp ögonen "skola? Hahahah jag? Nej tack" hon la armarna i kross över bröstet och kollade strängt på mig. "Ska du bo här så ska du gå i skola, precis som Bianca och precis som vilken annan tonåring som helst, slut diskuterat"

-----------

Hej! Hoppas ni gillar berättelsen, har några färdig skrivna delar på lager och om jag hinner ska jag skriva mera under dagen. Kanske kommer ut ett imorgon, får se. Rösta och lämna en kommentar så skulle jag bli glad :)