Lulu har flyttat till en ny skola, i en ny stad. Hon får både vänner och fienden.
Följ henne genom glädje, tårar, ilska, drama och en jävla massa skit.
Lulu börjar i 2:an ( gymnasiet) och är 17 år!
Klockan ringde in och alla elever sprang ut ur klassrummet, jag gick till mitt skåp och tog på mig Gustavs jacka som jag fått låna. Jag kände en hand runt min midja, jag vänder mig om föratt se vem det kan vara... Till min förvåning är det Gustav! #sarkastisksomalltid. - Jag måste bara göra ett par saker innan vi kan sticka hem till mig! - Jaha okej... - Vart bor du? - Forsvägen 6A, hurså? - Jag kommer och hämtar dig när jag är klar med några grejor - Okej! - Det tar nog inte föör lång tid så du behöver inte vänta för länge - Vad bra! - Okej då hämtar jag dig sen - Okej - Okej Vi skrattade lite och sedan vinkade han och gick mot sin bil, Gustav är 18 år (han gick om någon klass) så han har körkort och sånt, jag vinkade och började gå hem. Jag hörde Gustav gasa på med sin ur snygga bil, en gul Lamborghini hade han, jag som älskar den modellen så sjukt mycket.
Deze afbeelding leeft onze inhoudsrichtlijnen niet na. Verwijder de afbeelding of upload een andere om verder te gaan met publiceren.
Jag gick till den närmaste busshållplatsen och väntade på en buss som stannade nära huset jag bor i. Jag satte mig ner på en av bänkarna vid busshållplatsen och tog upp min mobil från byxfickan. - Vart var du ens när det var rast? Sa en bekant röst. Jag kollade up. Spectra. - Jag såg inte er så jag var med Josh och hans gäng. - Jaha men nästa gång får du vara med oss eftersom att jag saknade dig! Sa Angelica och fnissade. Det blev en pinsam tystnad. Men den bröts hyfsat snabbt. - Så hur var det att snacka med dem mest populära killarna? Sa Spectra och lät äcklad. - Fantastiskt! Dem är jätte snälla och roliga faktist. Angelica såg orolig ut och Spectra såg arg ut. - SNÄLLA?! Halvskrek Spectra. Jag gav henne ett ''mm" till svar. - Dem är populära och därför är dem HEMSKA, plus, att det gänget anses som det klassiska bad boy gänget där alla är players och rent ut jävla idioter, Skrek Spectra. - För det första är det ju inte något fel på att vara populär? Och för det andra så verkade dem inte vara players och bad boys...... Inte alla i alla fall... - Hon har sina anledningar att hata dem och jag tror att hon bara vill det bästa för dig Lulu, du kanske ska lita på henne eller i alla fall tänka på det... Sa Angelica vänligt. Jag tycker om Angelica, hon är snäll och lugn. - Okej jag får tänka på det, sa jag. - Tack! Sa Spectra och verkade vara lugn. - Vad ska du göra idag Lulu? Vill du hänga? Sa Angelica och verkade väldigt exalterad. - Tyvärr kan jag inte hänga eftersom att jag ska jobba på kemiprojektet med Gustav, jag ska hem till honom. Båda tjejerna kollade på varandra och sedan på mig och skrek ett ljust skrik. - OMG OLALA! Sa Angelica. Vi skrattade alla tre. Buss 37 rullade in och stannade vid busshållplatsen. - Jag måste ta denna buss, ses imorgon tjejer! Sa jag och log. Båda sa hejdå och Angelica gav mig en slängkyss. Jag gick in i bussen och satte mig. Dörrarna stängdes och bussen började rulla iväg. Gata efter gata. Hållplats efter hållplats. Till sist så gick jag av på hållplatsen "Forsholmen". Dörrarna gled isär och jag gick ut. Jag andades in den friska luften och började gå bort till mitt hus som var typ 7 minuter ifrån hållplatsen. När jag kom fram så letade jag fram nycklarna, jag hittade dem ganska snabbt. Jag låste upp och gick in. - JAG ÄR HEMMA! Skrek jag. Mamma kom nerför trappan och ner i hallen. - Hej sötis! Sa mamma och gav mig en kram. Efter vi kramats så kollade hon på min jacka, eller snarare Gustavs jacka. - Jag glömde att ta med mig min jacka, så en kille från min klass var snäll och lät mig låna hans jacka. - Jaha, har möjligtvist denna kille ett namn? - Gustav, han är jätte trevlig! - Vad kul att du fått en kompis! Har du fått mera? - Jepp, MASSA! - Berätta! - Sorry men jag och Gustav blev valda att göra en kemi uppsats grej ihop, så jag ska göra mig iårdning och sedan kommer han och hämtar mig och sedan sticker vi till honom! - Okej ha det så kul! Sa mamma och sedan gick jag upp till mitt rum och fixade mig. Vad ska jag ha på mig... Antigen det jag har på mig nu, svarta jeans och en vit t-shirt där det står: Carpe diem. Det är fint men jag har haft på mig det idag så... Kanske något annat. Eller mjukis byxor och en kofta... Hmm... Det är bekvämt men inte så snyggt.. Eller ett vitt urringat linne och några ganska tajta och lite slitna jeans... Det är jävligt snyggt... Jag tar på mig det. Jag tar en dusch och tvättar mig noggrant, när jag är klar tar jag på mig svarta string trosor och en svart bh med lite push-up. Sedan tar jag på mig det vita linnet och jeansen. Jag står framför spegeln och borstar mitt hår som fortfarande är lite fuktigt. Jag låter det vara utsläppt. Jag lägger i ett par örhängen i mina öronsnibbar som föreställer två blekrosa rosor. Jag borstar tänderna och ser till så att dem ser vita ut och tar munskölj för en garanterad bra andedräkt. Jag lägger deo under armarna och sprutar lite parfym på mina armar och min hals. Jag lägger lite mascara på mina ögonfransar och läppglans på läpparna. Innan jag går granskar jag mig själv i spegeln lite. Japp, det ser bra ut. Jag går ner till hallen och sätter på mig några klackade kängor, men det är inte föör höga klackar, don't worry. Och hans jacka tar jag också på mig. Jag passar i den. Det är en brun parkas med ljusbrun päls runt luvan. Men den är inte speciellt tjock vilket är bra för höstkylan. Jag satte mig ner på en pall i hallen och väntade. Jag fiskade upp mobilen ur byxfickan och kollade instagram. 30 följ förfrågningar? Jag kollar på personernas profilbilder och det är bara folk från klassen. Jag sa inte ens vad jag hette på instagram men ändå lyckades ALLA hitta mig. Haha, vilken skum klass jag hamnat i. Först av alla förfrågningar var en från; GustavBerg. Jag log för mig själv och accepterade, jag kollade hans bilder och gillade ett par bilder. *KNACK KNACK*. Någon knackade på dörren, Gustav, tänker jag. Jag låste upp dörren och mamma kom ner för att kolla. Som jag tänkte stod Gustav där. - Hej! - Hej Gustav! Mamma kom fram till oss. - Annika, Lulus mamma, du måste vara Gustav? Sa mamma. - Det stämmer! Sa han och log. En pinsam tystnad slöt sig.
