om det är så du vill ha det - F.S

Kap 1

2 veckor kvar. 2 veckor av frihet. Sen börjar det igen. Fast denna gången är det annorlunda, helt annorlunda. Denna gången börjar jag ettan på gymnasiet och trots att jag funderat en del, en HEL del över detta, vet jag inte hur det känns. Att lämna tryggheten bakom sig, öppna ett nytt kapitel i sitt liv. Lämna sina högstadie vänner och sina gamla lärare som vet allt om en. Det låter läskigt, men ändå har jag en känsla av att detta kommer bli bra. Jävligt bra.
Jag älskar min skola, eller gamla skola nu, men det känns ändå skönt att slippa se samma personer dag ut och dag in, samma lärare, samma svin till killar och samma tjejer.
Ja, det ska bli skönt, det ska bli skönt att börja ettan på gymnasiet och detta kommer bli jävligt bra.

-Alina kommer du eller? Hör jag min bror säga, han står utanför min badrumsdörr.
-Ja förlåt, fick inte till sminket riktigt, svarar jag, öppnar dörren och går ut.
Idag ska vi till stan. Det var faktiskt Leo som föreslog detta. Fastän att han hatar att gå i affärer med mig, så fick jag ett sms i förmiddags när jag var och tränade, där det stod att han skulle till stan om jag ville följa med.

-Vi kan inte stanna så länge idag, jag har en jobbintervju senare, säger han.
-Jaså, vad är det för jobb?
-Assistent på kontor, kopiera papper, hämta o lämna saker, ringa samtal och sånt skit.
-Vadå sånt skit? Varför söker du ett jobb du inte tycker om? Säger jag och tittar frågande på honom.
-Jag behöver pengarna Alina. Vill jag ha en bil får jag köpa den själv säger pappa, och det vill jag ju.
Jag nickar och går ner för trappan, ut i hallen och tar ner mina skor från skohyllan. Leo har alltid sagt att när han tar körkort vill han ha en mörkgrå BMW och nu när han tog sitt körkort sitter han hela kvällarna och kollar på bilar. Svindyra sådana, som jag aldrig hade lagt mina pengar på. Men han är 18 år och har all rätt att köpa en snygg bil om han vill det. För snygga är dem, annat kan jag inte säga.

-Ska du verkligen ha dem skorna idag? Det är fett varmt, säger Leo och ser ner på mina Nike sneakers jag precis satte på mig på fötterna.
-Dem är la inte så varma? Eller? Det är ju vanliga sneakers?
-Nej okej, men vi måste gå nu om jag ska hinna till intervjun. Den börjar klockan 4 och klockan är redan halv 2, säger han, öppnar dörren och vi går ut i sommarvärmen, som fortfarande finns kvar trots att det är mitten på augusti.
Jag hoppar in i framsätet på pappas vita bil, som står parkerad på uppfarten till vårt hus. Han och mamma är i Italien, på någon jobbresa. De båda är advokater och skulle på ett möte med någon jätteduktig jurist som jag inte vet namnet på. Jag är inte så insatt i deras jobb, det ända jag vet är att de är iväg på jobb uppdrag var och varannan dag.

-Leo kan jag fråga dig en sak?
-Absolut, vad är det?
-Hur var det första dagen på gymnasiet för dig? Jag är fett nervös, ekonomiprogrammet är ju svårt och jag är ensam från klassen att börja där.
-Det var jag också, och det är nog ingen som inte är det. Ekonomi är svårt, det håller jag med dig om, men du är smart syrran. Du klarar det fint.
-Ja men var du ensam? Hade inte du Sami med dig från din klass?
-Jo, det är sant. Fast du har nog inga problem med att skaffa vänner. Det har du väll aldrig haft innan?
-Nej, det ska nog gå bra hoppas jag, jag bara funderade lite.

-------------------------------------------------------
Sådär, första kapitlet. Helt okej nöjd, ni vet lite mer om Alina. Tråkigt nu, men kommer förhoppningsvis bli bättre, och jag hoppas på att jag utvecklas i mitt skrivande :)

Har ni några önskemål om vad som ska hända? Skulle vara kul att få höra från er! Har inget planerat ännu om det.

Jag har fem färdigskrivna kapitel och vill alltid ha några i lager, så kommer släppa då och då beroende på hur många som jag skriver.

Puss o kram