När jag kommer in i klassrummet stirrar vartenda öga på mig. VARTENDA.
-åh, hejsan! Du måste vara Alina? Säger en tjej som står längst fram i klassrummet. Det är min mentor och det vet jag eftersom att jag träffade henne när jag hämtade klasslistan och schemat.
-Ja det är jag, svarar jag tyst.
-Varsågod och sitt, på bänken längst bak jämte Wille. Jag nickar och går bakåt mot bänken där en kille redan sitter, som tydligen heter Wille. Han ser rätt bra ut, mörkt hår, kortklippt på sidorna och lite längre uppe på huvudet. Standard frisyren som de flesta killar i dagens samhälle har. Han har bruna ögon och rätt tydliga käkben. När jag kommer fram ler han mot mig och försiktigt sätter jag mig på stolen.-Sådär, då var vi alla samlade. Jag tänkte att vi kan börja med att var och en presenterar sig. Namn, ålder, familj och eventuella intressen. Alina, du kan väl starta, säger Marie och ler mot mig.
-Ja okej, mitt namn är då Alina Lindh och jag är sjutton år. Jag går bara i ettan eftersom vi bodde i USA när jag var liten så jag började i skolan här ett år senare. Jag bor här på Värmdö med mamma, pappa och min storebror Leo. På fritiden dansar jag och tränar en del. Ja det bar väll det mesta om mig, säger jag och lutar mig tillbaka på stolen. Jag hatar sånt här när man ska berätta om sig själv fastän att typ ingen bryr sig.
-Tack Alina, Wille din tur.
-Jag heter Wilhelm men kalla mig Wille, jag är sjutton jag med och går här på grund av att jag gick om nian. Jag bor med min morsa, min pappa bor i Italien och jag har inga syskon. På fritiden spelar jag fotboll och gymmar.När Wille pratat klart är det en tjej vid namn Amanda som ska presentera sig och sedan går det laget runt. Många utav killarna och två tjejer spelar fotboll, vissa gymmar bara och en tjej som heter Klara går i friidrott. Hittills är jag nöjd med min klass även om jag inte känner en enda, då de flesta av mina kompisar går i idrottsgymnasium eftersom att de spelar fotboll. Jag däremot vill bara ha mitt intresse som just ett intresse och inte senare som ett jobb.
Vi gjorde inte så mycket denna dagen utan fick mest information, vi träffade några av våra lärare och hade rundvisning på skolan så att man vet vart allt ligger, salar, matsal samt idrottshall. Just nu är jag påväg mot parkeringen som ligger på andra sidan av skolan, där Leo ska hämta upp mig. Precis när jag öppnar glasdörrarna för att gå ut ur byggnaden, hör jag någon ropa mitt namn.
-Eyy, Alina!
Jag vänder mig om och ser en kille komma gående. Det är killen som visade mig till mitt klassrum, Felix tror jag han hette.
-Hej! Säger jag och går emot honom.
-Hej, hur gick det idag? Frågar han
-Jodå, det gick bra.
-Så bra, vart ska du nu? Hemåt eller?
-Ja Leo ska hämta mig på parkeringen. Den på andra sidan.
-Jaså, pojkvännen eller?
-Va?
-Leo, är det din pojkvän?
-Jaha, nej Gud, det är min bror, säger jag och skrattar till.
-oj, jaha!
-Men jag måste gå nu, vi ses Felix!
-Absolut det gör vi, hejdå!Jag vänder mig om och börjar gå mot parkeringen och när jag kommer fram står Leo redan där med pappas vita bil så jag går fram till den, öppnar dörren och hoppar in.
-Vad tog sådan tid? Frågar Leo och kollar frågande på mig.
-Jag pratade lite med Felix svarar jag och knäpper fast säkerhetsbältet.
-Felix?
-ja han hjälpte mig att hitta till mitt klassrum och nu träffade jag honom påväg hitåt.
-Jaha, gick det bra idag? Träffade du någon intressant?
-Jodå, det gick bra. Snackade inte med så många, jag pratade med Felix som är lika gammal som dig och sen utbytte jag några ord med en kille i min klass. Wille hette han och var också sjutton. Han gick om nian.
-Bara killar?
-Men sluta, jag pratade lite med dom.
-jaja, vill bara se vad de är för några innan du blir tillsammans med någon. Du vet hur det gick sist
-Lugna dig, jag tror inte d är några mördare precis. O jag har inga planer på att bli tillsammans med någon utav dem.
-Det är bara det att jag bryr mig om dig Alina, du är min syster och jag vill inte att du ska bli sårad som du blev av Kevin.
-Jag vet och jag är tacksam för det.Efter en liten stund stannar bilen utanför vårt hus och jag går in för att ta någonting att äta. Det enda som lockar är en Redbull som står i kylen, så det får bli den istället för mat. Jag öppnar burken och tar en klunk när Leo kommer in i köket.
-Du jag sticker till gymmet, glöm inte att låsa efter dig om du går någonstans, säger han.
-Kan inte jag åka med dig till dansstudion då, jag tänkte träna lite?
-Jo, men då får du byta om och komma nu.
-Ja, jag skyndar mig, säger jag och springer upp på mitt rum för att ta fram mina träningskläder. Ett par svarta träningstights och en svart adidas t-shirt. På fötterna har jag skorna jag alltid dansar i, mina vita Nike air Max. Både snygga och bekväma, alltså perfekt.
När jag satt på mig sätter jag upp mitt hår i en hästsvans och går ner till Leo.När vi kommit fram till studion släpper han av mig och jag går fram till dörren och slår in koden som jag så många gånger förr slått in.
0124. Jag hör det klickande ljudet när dörren öppnas och går in för att gå till salen jag nästan alltid dansar i. Den är rätt liten, därför är den nästan aldrig upptagen och det är den inte idag heller. Den duger mycket bra åt mig, så länge det finns speglar och högtalare så bryr jag mig inte så mycket om utrymmet.
Jag kopplar in min telefon i högtalaren, klickar på appen Spotify och går in på min danslista.
Låten jag precis gjort en koreografi till är Worth It med Fifth Harmony.
När låten börjar strömma ur högtalarna börjar jag med det första danssteget.
Fan vad jag älskar att dansa!-------------------------------------------------------
Sådär, ännu ett kapitel. Lite längre än de andra faktiskt. Nu har hon pratat lite mer med Felix och ni har fått veta namnet på killen hon blev sårad av. Den där Kevin! Ni kommer få reda på mer om det sen, antingen i en Flashback eller att hon berättar för ngn, får se hur det blir!
Hoppas ni gillar det!Puss o kram
YOU ARE READING
om det är så du vill ha det - F.S
Fanfiction"han är helt jävla perfekt" Nej alina, ingen är perfekt. Utsidan är bara en fasad, på insidan döljer sig mer än vad du tror! - Läs om du vill trots denna otroligt tråkiga lilla texten