Det står skrivet i stjärnorna

1. När du kom tillbaka

Tristan, 6 juni 2014

"Tristan?"

Jag har hört den rösten så många gånger i mina drömmar den sista tiden att jag inte längre reagerar.

"Tristan?", hör jag igen. Någon kommer upp bakom mig och lägger sina blöta armar om min hals, och det luktar salt hav och tång. Jag vrider på nacken och finner mig själv stirra in i Siennas stora blå havsögon. Havet ligger blankt som en spegel i dem. Hon har kommit tillbaka!
Jag säger först ingenting - utan drar henne bara oförsiktigt ner i den varma sanden och kysser henne hårt. Hon andades häftigt och besvarar mina kyssar. Jag far desperat med mina händer över Sienna, vill känna varje del av hennes kropp. Hennes hud känns elektrisk under mina fingertoppar. Hon stönar när jag strör kysser över hennes hals, och jag känner hur hennes hud brinner under mina läppar.

"Jag har saknat dig", mumlar hon mot min hals.

Jag tar tag i hennes handleder och lyfter hennes händer ovanför huvudet och tvingar henne att se på mig.
"Du glömde mig!", säger jag allvarligt, men när hon möter min blick intensivt, liksom brännande, glömmer jag bort att fortsätta vara arg på henne.

Hon frigör sina armar och lägger dem om min hals - och skakar trotsigt på huvudet: "Jag glömde dig inte! Hur skulle jag kunna glömma den enda människa jag någonsin älskat? Fast, om du skall vara arg på mig - kanske jag gör bäst i att ge mig av igen?..", Tillägger hon och ler retsamt.

"Du skulle bara våga!" Jag himlar med ögonen. Jag vet att jag inte skulle överleva om hon lämnade mig en gång till..
Ofrivilligt återupplever jag smärtan jag kände när jag förstod att hon hade gett sig av. Jag hade sprungit ner till stranden och skrikit hennes namn! Vadat ut i det kalla vattnet, och slagit med handflatan mot havets hårdhet i ren desperation..
Hade farbror Joe inte hittat mig den kvällen hade jag förmodligen dött, helt enkelt förfrusit på stranden. Inte för att det hade spelat någon roll just då. Jag var redan död!

Jag tvingar bort mina mörka tankar och fokuserar återigen blicken på tjejen som ligger under mig. Sienna tittar fortfarande på mig. Ser mig. Som bara hon kan! Kärleken är en spegel av din själ, och i Siennas spegel tycker jag om det jag ser. Jag tycker om killen som har gjort allting fel. Han som var född att misslyckas! För i hennes reflektion utav mig duger jag gott. Mer än bara duger, jag är speciell. Jag hoppas verkligen att hon ser detsamma i mina ögon.

Jag lägger händerna om hennes ansikte och kysser henne igen, hennes läppar får hela min kropp att reagera och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade desperat efter att få komma in i henne..
Plötsligt öppnar sig himlen och regnet öser ner över oss. Våra kläder och hår blir våta och i sanden omkring oss bildas små pölar av sandblandat regnvatten, men det spelar ingen roll om världen skulle översvämmas idag! Det är som att allting har stannat upp, som att själva universum håller andan. En hel värld finns till bara för att göra det möjligt för sjöjungfrun att återvända till sin människa...