Jag går lugnt in på caféet och ser mig nyfiket omkring. Lägger märke till att alla sitter i grupper och hur varenda person fundersamt, nyfiket eller rent av fientligt studerar mig ingående. Att flytta till en småstad där alla känt varandra sedan barnsben är ungefär som att vandra in på ICA spritt språngande naken. Det är helt enkelt varken acceptabelt eller lätt.
Inte ens tjejen bakom kassan lyckas undgå att stirra när jag beställer en vanlig kaffe och sedan slår mig ner längst bort vid bordet i hörnet som är det enda som står tomt.
Jag slår upp datorn och sätter på mig hörlurarna och försöker stänga ute allas blickar. Men nästa gång jag blickar upp så är det inte mig de iakttar och viskar om. Det är killen som just steg in genom dörren in till det hemtrevliga lilla caféet.
Till skillnad från resten så betraktar jag honom nyfiket. För under de rödsprängda ögonen, de mörka påsarna under ögonen, de stora slitna kläderna och det rufsiga håret så är han attraktiv, vacker.
"The freak is back" uppfattar jag en kommentar från en kille ur gänget som precis passerar mig och de andra skrattar instämmande, hånfullt vilket får mig att förvirrat följa dem med blicken. När de passerar killen så går en av dem medvetet in i honom så att han dunsar in i disken och grimaserar över smärtan medan gruppen skrattandes försvinner.
Jag reser mig ur stolen och går försiktigt fram till killen som verkar ha skakat av sig händelsen och med blicken i marken försöker han rätta till sina kläder lite.
"Hej, jag såg vad som hände. Är du okej? Jag heter oscar förresten.." yttrar jag vänligt och placerar försiktigt handen på hans axel.
Det är som att han får en stöt av min beröring och skakar snabbt av sig min hand och backar hastigt undan.
"Du borde inte prata med mig.." är allt han säger med en lågmäld röst innan han rycker tag i påsen med det han beställt och sedan försvinner ut genom dörren.
. . .
Tankar?? 🙈❤
YOU ARE READING
freak // foscar
Fanfiction"passa dig för honom, han är ett freak...till och med bögarna är bättre"
