freak // foscar

0.7

Jag tar hans hand utan att bry mig om vad han tycker om det. Försiktigt hjälper jag honom upp på fötter och leder honom ut ur butiken där vi båda stannar upp och han möter min blick.

"Du fick sparken" yttrar han aningen panikslaget som för att själv faktiskt skapa sig en förståelse över vad som precis hände. Jag i min tur rycker lite på axlarna och hummar tyst samtidigt som jag betraktar hans sår i läppen och stryker lite med tummen över hans underläpp vilket får honom att stelna till.

"Jag förstår inte...gör dem såhär ofta?" frågar jag fundersamt och han ser ner i marken. "Varje dag" mumlar han bara uttryckslöst och jag skakar lite på huvudet för mig själv.

"Men jag förstår inte...varför gör dem såhär? Varför accepterar du det bara?" utbrister jag frustrerat då jag förgäves försöker att förstå.

"Vad ska jag göra Oscar...ser jag ut som att jag kan försvara mig?" yttrar han känslokallt och jag reagerar på mitt namn vilket får honom att humma lite. "Du sa vad du hette första gången vi såg varandra" förklarar han lugnt och jag hummar igenkännande.

"Snälla, kan jag bara få veta vad du heter?" frågar jag bedjande och han ser tveksamt på mig innan han suckar lite och ser sig omkring.

"Felix, men du får inte säga det till någon.." yttrar han så tyst han kan och jag rynkar lite på pannan. "Va varför, det är fint.." yttrar jag tyst och försöker ge honom en komplimang men han skakar på huvudet och ser stressat omkring sig.

"Nej nej det blir värre då, vet de mitt namn så, nej bara nej" yttrar han panikslaget och jag ser förvirrat på honom men bestämmer mig för att släppa det, för nu.

Istället lutar jag mig lite fram för att betrakta hans sår i läppen och ögonbrynet. "Det kommer bli infekterat om du inte tvättar det på rätt sätt" mumlar jag fram och han ser förvirrat på mig.

"Hur vet du allt, hur visste du hur du skulle parrera deras slag?" frågar han fundersamt och jag rycker lite på axlarna.

"Utbildade mig till läkare men hoppade av, och ska jag förklara resten av min bakgrund så krävs det lite mer tid.." yttrar jag bara enkelt och han ser fundersamt på mig innan han överraskar mig totalt genom att ta min hand och utan ett ord börja gå med mig efter sig.

. . .
Ni är fina ni, sååå underbara ❤