freak // foscar

0.6

Jag suckar uttråkat och fortsätter packa upp varorna ur de fullpackade kartongerna. Efter alla jobb jag sökt är jag väl inte överlycklig över att få jobba på ICA men något jobb är bättre än inget alls.

Jag svär tyst för mig själv då jag ofokuserat råkar välta ett flingpaket som sedan får hela raden av flingpaket som jag precis ställt upp att falla till golvet.

Aningen irriterat böjer jag mig ner och börjar ställa ordning de på nytt. I bakgrunden uppfattar jag plötsligt hånfulla skratt och förvirrat vrider jag på huvudet för att pricka in exakt det ögonblick då tre killar knuffar in killen vars namn jag ännu inte vet, the freak, som de kallar honom, mot hyllan med konserver som faller ner över honom.

Snabbt rätar jag på mig och iakttar dem allvarligt, håller mig en bit på avstånd då jag vet att han sagt åt mig att hålla mig undan. Men så fort det första slaget placeras tvärs över hans kind så skiter jag i alla hans varningar. För att de fritt använder våld mot honom tänker jag inte acceptera.

"Vad fan tror ni att ni håller på med?!" yttrar jag hårt och orkar inte bry mig om att vara artig eller väluppfostrad, är de beredda att använda våld mot en oskyldig så förtjänar de inte min artighet.

Killarna i sin tur ignorerar mig och när den ena hårt slungar knytnäven mot hana mage så knuffar jag hårt in honom i hyllan bredvid och ställer mig emellan dem.

"Jävla idiot" hinner jag uppfatta från en av killarna innan han flyger på mig och lyckas pricka in ett hårt slag mot min mage. Jag flämtar till innan jag lyckas återfå fokus och smidigt avvärjar slagen och vant dämpar hans slag.

"Ey fan chefen" yttrar plötsligt en av killarna och innan jag vet ordet av det försvinner dem snabbt och utan att bry mig om min egna smärta vänder jag mig mot killen de misshandlat.

"Är du okej?" frågar jag lugnt och han betraktar mig storögt innan han utan att svara börjar plocka upp det som blivit nervält på golvet. Jag suckar lågt och sjunker ner på huk och placerar händerna om hans för att stoppa hans rörelser. Han rycker till lite av min beröring och tittar aningen chockat upp på mig.

"Oscar" hör jag plötsligt min chef ilsket utbrista och jag rycker till lite men fortsätter lugnt att möta killens blick.

"Mitt kontor, nu" yttrar han bestämt och jag skakar på huvudet vilket får killen framför mig att oroligt skaka nästan omärkbart på huvudet åt mig men jag väljer att ignorera det, väljer att stanna med honom över att behålla jobbet.

"Då får du sparken" yttrar min chef hårt och jag rycker på axlarna fortfarande med blicken i killens.

"Okej"

. . .
Fick alltså gå av bussen tre hållplatser för tidigt och gå hem pga min jävla ångest som gjorde att jag inte kunde andas och var tvungen att sitta på trottaren i tjugo minuter klockan åtta på kvällen. Fuck.

Kommentera gärna, läser gärna era kommentarer och tankar så att jag har något annat att fokusera på ❤