Jag älskar dig<3 (Zayn Malik fanfiction) ~AVSLUTAD~

Kapitel 18

Kapitel 18

Minnas Pov.

"Okej, det så det här är allt ni behöver veta, och om det är några problem, eller frågor så kan ni bara ringa" sa Petra med en glad min.

Jag rykte till lite, och kliade mig trött i ögonen. "Mhm" svarade jag trött med en liten nickning och sneglade bredvid mig, på Zayn, som somnat efter dem första minuterna som Petra pratat.

Klockan var 6.39 på morgon, då Petra hade kommit in, och börjat gå igenom allt som vi skulle behöva veta. Och eftersom, Aiden hade vaknat tre i natt, och vägrat somnat om. Så jag och Zayn hade varit fått, cirka, fyra timmars sömn..

Petra hade snart pratat klart, och gick ut från rummet. Med en suck lade jag mig ner bredvid en sovande Zayn och det tog bara några minuter innan jag hade somnat.

Några timmar senare, vaknade jag av Zayn röst. Jag öppnade sakta ögonen och såg att han inte längre var bredvid mig, utan på kanten med Aiden, i hans knä.

Han hade ett stort leende på läpparna, och kollade ner på honom med kärlek i ögonen. Och jag kände hur mina egna mungipor gick upp, från synen.

"Hej" sa jag, trött och gäspade. Zayn kollade upp mot mig med ett leende.

"Godmorgonen"

Jag satte mig upp och kysste hans läppar, innan jag kysst Aidens panna.

"Hur mycket är klockan?" Fegade jag och lutade mitt huvud mot Zayns axel.

"Den är.. Kvart över elva" svarade han och jag nickade.

"Jag smsade med dem andra förut, och dem kommer vid tolv" sa han och jag nickade, samtidigt som jag ställde mig upp. Jag sträckte ut mig och gick intill badrummet för att göra mig iordning.

Jag borstade ut mitt hår och gjorde en slarvig bulle av det. Jag tvättade av mig, och borstade mina tänder, innan jag bestämde att jag var klar.

Jag gick tillbaka, och lade mig ner i sängen, bredvid Zayn som också gjort sig i ordning.

Vi satte oss ner i sängen, och väntade tills klockan var tolv då vi båda gick ner till 'besöks rummet' för att träffa alla.

Vi hade lagt Aiden, i sin 'vagn' men så fort vi lade ner honom började han skrika, så det slutade med att Zayn var tvungen att bära ner honom.

När vi kom ner, såg vi min och Zayns familj sitta där, eftersom vi hade bestämt att vi kulle träffa killarna och tjejerna imon istället, så det inte blir så många på en gång.

Min och Zayns mamma, som blivit väldigt bra kompisar, var dem första som kom fram, med våra syskon och pappor hack i häll.

"Aww" utbrast Donyia lyckligt, när hon höll honom i sitt knä "Han måste vara den sötaste bebisen jag någonsin sätt!"

"Mm" svarade jag henne, med ett leende, och nickade.

Jag lutade mig tillbaka i Zayns armar, och log upp mot honom.

Några timmar senare, var dem alla tvungna att gå, eftersom Aiden började bli trött, och inte ville sluta gråta.

Jag tog honom i min famn, medans vi sa hej då, till våra familjer, och kramade om dem alla innan jag och Zayn fick upp till rummet, igen.

"Shh, gråt inte" tröstade jag Aiden och han slutade tillslut att gråta och öppnade istället sina, stora vackra ögon, och kollade upp mot mig.

"Hej baby" sa jag och kysste honom lätt. Han gav ifrån sig ett 'gurglande' ljud som svar, och stängde sen sina ögon. Jag log ner mot honom och lutade mig tillbaka i sängen.