Unforgettable (The Fooo Fanfic)

Kapitel två - Fifa

Killarna tittar på oss såfort vi alla tre klivit in genom dörren. Det blir en pinsam tystnad innan Omar rycker till och ropar surt på dom andra killarna.
"Men vafan guys ni måste ju pausa spelet!" Han kastar sig över kontrollen och trycker på en knapp som gör att spelet pausas. Killarna börjar skratta vilket lättar på stämningen lite. Tillslut hänger jag och Agnes på och Vilma kan inte hålla sig hon heller. Så vi alla skrattade högt med varann åt Omar, eller ja han skrattade ju också. Efter några minuter slutar vi alla långsamt skratta och hämtar andan. Jag slänger en blick på Agnes och Vilma som ler stort, jag förstår dom och om jag känner mig själv rätt ler jag ännu större än dom just nu.
Jag kan inte tacka Agnes nog för att hon fixat detta. Det är seriöst det bästa som hänt mig!

Ogges perspektiv:

Jag reser mig upp för att gå och ge tjejerna en kram. Dom andra killarna gör samma sak och kaos uppstår när vi alla samtidigt ska gå till dom genom den smala gång som bildats mellan soffan och soffbordet. Vi snubblar på varann och det tar inte många sekunder innan vi alla ligger i en hög i soffan. Jag hör tjejerna skratta åt oss och jag kan inte låta bli att göra samma sak. Det har knappt gått 5 minuter och vi har redan fått 2 skrattattacker, jag får en känsla av att det här kommer bli en kul kväll.
Nu försöker vi vara smarta så Oscar, som ligger överst i "högen", reser sig upp och går fram till tjejerna efter att snabbt fixat frisyren tillrätta. Efter det gör Felix samma sak och sedan jag, Omar går sist upp lite halvt mosad haha.
Jag ger tjejen närmast mig en kram, hon har långt brunt hår med blonda toppar, ganska snygg faktiskt men inte riktigt min typ. Nästa tjej med brunt lockigt hår får också en kram, hon var också väldigt fin, jättefina ögon. Den sista tjejen, med kort mörkt hår, ger mig ett brett leende när jag ska krama henne. Vad vacker, är det enda jag kan tänka. Jag menar allt med henne var så fint, ögonen, leendet, kroppen, håret, ALLT.
Det är inte först Felix petar på min axel jag märker att jag kramat henne väldigt länge nu. Jag släpper henne långsamt, vill krama henne längre men tror vet ju inte om hon vill.

Alicias perspektiv:

Åhh vilken perfekt kram, precis en sån som jag drömt om, lång och mysig. Han släpper sakta kramen när Felix petar honom på axeln och skrattar. Jag vill krama honom längre men han vill säkert inte det, varför skulle han liksom. Han backar ett steg ifrån mig och lämnar plats åt Felix som kramar om mig hårt, han verkade så glad, fast det gör han väl alltid iförsig. Jag kramar om felix tillbaka och sedan släpper vi kramen och dom säger åt oss att tränga ner oss i soffan med dom. Agnes är snabbt framme bredvid Omar som satt sig så långt ut det gick på soffan, hon gillade honom, mycket. Det visste jag på riktigt nu efter alla våra nätter vi suttit uppe länge och skrivit med varann. Vilma var inte långsamare att sätta sig bredvid Oscar som satt sig bredvid Agnes, han lägger en arm om Vilma och ett stort leende sprids på hennes läppar. Jag blev så glad av att se dom glada och jag var så inne i mina egna tankar att jag inte ens märkte att jag stog på samma plats som Felix lämnat på för 2 minuter sen.

-Kommer du? Alicia var det va? Det var Ogges lena röst som väckte mig ur mina tankar. Jag gick snabbt fram och trängde ner mig på den lediga platsen mellan Ogge och soffkanten. Han ler sitt fina leende mot mig och det var tur att jag satt ner för mina ben blev som kokt spagetti av hans leende. Jag kunde inte hjälpa det utan det var bara den inverkan Ogge hade på mig.

*

-Fan! Felix röst ljöd högt genom det lilla rummet. Han hade precis förlorat mot Agnes på Fifa.

-Nybörjartur, säger han tjurigt till Agnes och sätter armarna i kors. Haha vilken dålig förlorare han är, fast iförsig är jag ärligt talat inte så förvånad över att Agnes vann, hon hade alltid tur i spel vilket oftast brukade sluta med att alla killar som var helt säkra på att dom skulle vinna, hon var ju trotsallt tjej, blev sura och inte ville spela mer.

-Komigen Felix såå mycket förlorade du inte med, säger Agnes i försök att muntra upp honom. Men han fortsätter sura och slänger en kudde på henne.

- 19-8 Agnes! Jag förlorade med 11 poäng! Säger han sedan och alla skrattar. Nu hade vi vart här i snart 3 timmar och jag och Ogge hade suttit och pratat under den korta tiden han inte körde Fifa match mot Omar. Det var riktigt mysig och det känndes verkligen som vi hade kommit varann ganska nära.

-Här Alicia kom och sätt dig här istället, säger Ogge och klappar i sitt knä. Jag kollar osäkert på honom innan jag långsamt flyttar min kropp närmare hans. Jag satt mig tillrätt i hans knä och kände sedan han armar runt min midja. Det känndes så rätt, just nu var livet perfekt.