När löven faller, en kärleksroman

~6~

Kära dagbok
Jag märkte att han inte var där, i skolan alltså. Så jag ringde honom. Han berättade att hans mamma blivit sjuk, att hon fått en stroke. Jag märkte att han var riktigt ledsen, men som det ofta är med killar så försöker de inte låtsas om det. Det är som att de försöker upprätthålla någon slags fasad, en person som inte får visa känslor. Det är synd för jag förstår att man måste må väldigt dåligt av att inte kunna prata ut med någon, för vad jag har märkt är det inte många killar som brukar prata känslor med varandra. Det är höstlov nästa vecka och på onsdagen beräknades hans mamma komma hem igen. Det underlättar för hans pappa att det är lov nu, då kan Ludwig hjälpa till hemma på gården nu när hans mamma inte kan det. Vi ska träffas på torsdagen, för första gången utanför skolan.
Melinda

Torsdag. Mamma fick komma hem igår, det är såklart skönt att hon fått göra det men det är verkligen helt annorlunda nu. Hon kan inte gå så bra och sluddrar när hon pratar. Men jag antar att hon blir bättre. Jag har hjälpt till med djuren som vanligt på dagarna men på kvällarna åker jag ut med kompisarna, oftare än innan. Jag har nästan inte varit hemma nån kväll sen lovet började, det är konstigt liksom, det är typ nån spänd stämning här hemma nu. Jag ska in till stan snart, Melinda o jag, vi ska på bio, det var nån film hon ville se.

Filmen var helt okej men det var inte den jag koncentrerade mig mest på utan honom. Han är så fin. Lite gänglig som killar oftast är i den åldern, när de typ blir jättelånga på en gång. Hans blonda, halvlånga, rufsiga hår och de vackra ögonen som varje gång fick mig på fall. Vi gick ut från biografen och lämnade surret av människor som livligt diskuterade filmen tillsammans. Vi gick ut i mörkret på gatan, skattande tillsammans och det var där, i det svaga ljuset ifrån en gatlykta som han placerade en trevande kyss på mina läppar.