De salta tårarna som rinner ner för mina kinder tar inte slut förens jag torkar bort dom med baksidan av min hand. Men lika snabbt är dom tillbaka och dubbelt så många.
Va det så här när du skulle dö också tänkte du på mig som jag tänker på dig eller var det någon annan som snurrade runt i dina tankar.
Utan att jag visste det så va våra dagar räknade allt skulle sluta i ett dumt bråk.
Bråket om vad som skulle hända när du skulle byta skola. Du skulle flytta till en annan stad och jag kunde inte få dig att stanna. Men i mitt huvud skulle du iväg men inte för alltid. Du skulle komma tillbaka till mig. För utan dig kan jag inte leva, det saknas en bit då.
En bit som jag bara fick ta del av under fyra år. 4 år för lite.
Hur blev det så här. Hur kan alla ha lämnat mig, varför?
Min bästa vän, min saknade vän.
Du lämnade mig och jag stängde ute alla. Jag förlorade alla på grund av dig. Inte för att det var så många det va min familj. Dom ända som skulle finns kvar idag. jag lämnade dom för att det var det du gjorde mot mig. Är du stolt över mig nu.
