Sista dagen jag vet det. Idag händer det jag tänker inte gå runt i min ensamhet. Det va ditt fel, du gjorde det här jag hatar det. Men jag älskar dig!
Ingen mer ensam jul utan dig utan min familj du gjorde så att dom inte va med mig. Alla lämnade mig på grund av dig. Bara för att jag mådde dåligt så blev det så här. Bara för att min ensamhet tog över min svaga kropp och du räddade mig inte. Du hade redan lämnat mig. Jag vet att jag inte kommer komma till dig men jag vet att jag kommer få det bättre.
Ja sa 'det' till min mamma idag men hon svarade inte, meddelandet skickades och hon svarade inte, hon bryr sig inte. Ingen bryr sig om jag skulle lämna. Men vad skulle det spela för roll om någon gjorde det skulle jag stanna då? Nej det skulle jag inte för att smärtan i mitt bröst är för stor. Min kropp är inte gjord för den här smärtan.
3 år, 3 år för mycket har jag levt. 3 år av ensamhet. 3 år utan en familj en familj jag längre inte har en familj och en granne jag inte längre har. En bästa vän jag inte längre har. Det måste ta slut. För jag måste härifrån för inget bryr sig.
Hejdå. Ingen.
