In love with a stranger

kapitel 1

Min blick vandrar över den stora folksamlingen. Det var två typer av människor, min släkt, sofistikerade människor med dyra kostymer. Det stod med ett glas champagne i ena handen och minglade. Medans Matts släkt och vänner hoppade runt och åt ur godis skålen hela tiden. Det är tråkigt att de inte pratar med varandra. Det är bara min pappa och Matts mamma som pratar. Annars håller alla sig till den släkten de tillhör.

Även fast jag borde vara glad eftersom jag precis tagit studenten, växer endå oron över var Matt är. Jag har inte sett honom på hela kvällen. Det är som att efter denna grejen med pappa, så har jag ett så stort kontroll behov över att veta vart alla är. Annars blir jag väldigt orolig och i värsta fall ringer jag personen och tar reda på vart den är men då framstår jag oftast som en stalker. Men det skadar inte att ringa Matt och fråga vart han är. För nu är jag inte orolig, nu vill jag bara ha honom i min närhet.

Hannah valde att ha en egen student fest till skillnad från mig och Matt. Jag saknar henne.

Efter att ha umgåtts med Matt ett tag bryr jag mig inte lika mycket som min släkt gör, om någonting egentligen. De bryr sig om min framtid och vad jag ska plugga. Sanningen är att jag inte vill plugga vidare. Jag saknar spänningen som fanns när pappa var borta, jag saknar känslan av att åka iväg och inte vara säker på att jag kommer komma hem. Det är inte direkt spännande att plugga. Men jag vill ha en utbildning och jag vill ha en säker framtid. Men jag tror inte Matt känner som mig.

Jag har inte haft tid att ringa Matt under kvällen. Min mamma och pappa har gratulerat mig samt kusiner, mor och farföräldrar, mostrar, fastrar, farbrödrar, morbrödrar.
"Grattis Sam" är den vanligaste repliken som yttrats idag. Även fast alla i mitt blodsband är här önskar jag att Matt höll min hand och sa att det är bara en tidsfråga innan de börjar prata med varandra.

Min blick riktas upp mot klockan på väggen.

20.00

Jag behöver luft.

Jag öppnar dörren och går ut. Jag tar ett djupt andetag och lutar mig mot husväggen.
"Är det högljutt där inne?" utan att jag märkt det står min moster, Maria, på andra sidan vägen. I ena handen håller hon en cigarett som hon snabbt fimpar och går mot mig.
"Nej jag behövde bara lite luft" suckar jag. Efter att pappa kom hem så har han spenderat väldigt mycket tid med mamma. Jag har där av inte kunnat umgås med henne lika mycket och har då varit med Maria. Missförstå mig rätt, jag är jätte glad för deras skull och jag vill att de ska umgås och jag har inget emot att umgås med Maria. Sen så har jag trots allt Matt. Var han nu än är.

"Hur känns det att sluta skolan nu då?" Frågar hon och ställer sig bredvid mig. Hon har en vit blus och en svart skinnjacka. Hennes ögonfransar är täckta av mascara och läpparna av ljusrosa läppstift.
"Inte så bra" Jag drar handen genom håret. Det har börjat skymma lite men om du frågar mig känns det som klockan redan är tolv. "Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv" muttrar jag och ser ner i marken.
"Vad vill du göra?" Jag ser ner på skorna mamma tvingat på mig och inser då hur mycket mina fötter fryser. Trots att sommaren är här är det inte varmt på kvällarna än.
"Jag vill vara med Matt, jag vill resa och upptäcka världen." Jag suckar igen. "Jag vill inte bo kvar här och jobba, skaffa familj och så vidare. Det som är mångas dröm är en mardröm för mig" jag skakar på och skrattar åt hur dum jag låter.
"Har du frågat Matt?" Matt vill inte lämna allt han har här och sticka med mig på en jordenrunt resa som vi dessutom inte har råd med. Han vill stanna här med sin familj och vänner. Jag har inte frågat honom men planerar inte att göra det heller. Vad är det för mening med att göra det om jag redan vet svaret?
"Nej" Det finns en grej jag älskar med Maria. Hon vet när man ska ställa följdfrågor och när man ska vara tyst. Som nu, hon nickar men säger inget för hon känner mig och vet hur jag tänker.
"Så har du planer för sommarlovet?" Frågar hon uppmuntrande. Hennes desperata försök att byta samtalsämne är så roande.
"Jag ska vara med Matt, och med Hannah." Jag avbryter mig själv "och med pappa" Han har varit hemma i lite mer än ett år nu. Vilket betyder att jag fortfarande måste ta igen den tiden vi missat. Maria fattar vinken och omfamnar i en mjuk kram.
"Var är de nu?" Frågar hon. Jag rycker på axlarna.
"Pappa är där inne, men jag har inte sett Matt på hela kvällen." Hon skrattar åt mig som att jag inte gör det uppenbara. Vilket jag inte gör heller.
"Varför ringer du honom inte?" Frågar hon med ett leende på läpparna. Nu flinar jag bara.
"För att någon uppehåller mig!" Skrattar jag.
"Då ska jag inte störa mer" säger hon dramatisk och går inte till de andra.

1.2.3 signaler och inget svar. Anledningen till att jag inte ringt är att jag är rädd att han inte ska svara för då har jag yttligare en sak att oroa mig för. Den personen jag älskar mest i hela världen svarar inte i telefon. Fan vad jag är barnslig. 4.5.6. Även fast att jag vet att han är oskadd kan jag inte hjälpa att pulsen ökar för varje signal han inte svarar på. Men efter vad som känns som femtusen signaler hör jag en svag röst.

"Hallå?" Mitt hjärta slutar slå och pulsen slutar direkt. Jag andas ut av lättnad.
"Hej, Var är du?" Frågar jag och försöker hålla rösten stadig. Det är först nu jag inser hur mycket jag saknat honom. Det är så lätt att förtränga alla känslor i stora folkmassor, förutom glädje såklart.

"Ehm..... Jag är med en vän, men jag kommer så fort jag kan.

Hej!
Remember me?
Inte? Åh, okej.....
Jag bestämde mig för någon månad sedan att jag skulle göra en uppföljare till 'In love with the Player'. Eftersom många tyckte om den boken av någon oförklarlig anledning och att jag saknat att skriva om Matt och Sam. Så här har ni första kapitlet. Handlingen kommer vara lite annorlunda då de precis gått ut gymnasiet och ska ha sommarlov. Denna boken kommer handla lite mer om Matt och hans familje situation men såklart Sams också.

Ha en toppen dag Hejdå💖💖💖