In love with a stranger

kapitel 12

Hannahs perspektiv

Jag bestämde mig för att gå till Cleo. Jag behöver någon som vill lyssna på mig också, det är inte så lätt att alltid vara lyssnaren som förväntas komma med bra tips och råd. Hon kan kanske inte ge mig några råd och jag inte säker på om jag vill ha något tips från henne heller. Men när man gillar en person måste man kunna vara öppen och berätta saker som får en att må sämre. I mitt fall att mina bästa vänner inte mår så bra. Det kan tyvärr tynga en mer än man egentligen vill. Jag vill att de ska må bra av att kunna prata med någon som lyssnar. Jag tror dock inte att varken Matt eller Sam hade blivit speciellt glada om de fick veta att jag skulle berätta för Cleo som de inte har någon speciellt bra relation med någon av dem. Hon förstörde den för länge sedan. Undrar om hon skulle kunna be om ursäkt för min skull?

När jag knackar på dörren öppnar ingen mindre en Cleos överbeskyddande storebror som ger mig en ganska mörk blick. Jag känner inte honom men jag tvivlar på att han inte vet om mig och Cleo. Men jag vet att hon inte berättat det för honom så han måste ha fått reda på det på egen hand. Kanske bara listat ut det när jag varit här så ofta eller sett någon bild, vad vet jag.

"Vad vill du?" säger han med en skarp  röst som skär som ett spjut genom luften. Jag pillar nervöst på silver ringen runt mitt långfinger. Jag vet inte vad jag ska svara honom när hans gräsgröna ögon möter mina. Andas.
"Är Cleo hemma?" frågar jag och sneglar in mot vardagsrummet. Han skakar trött på huvudet.
"Hon kan inte träffa dig just nu." Säger han i en uppenbar lögn, så uppenbar att han vill att jag ska veta att han ljuger. Men just då uppenbarar sig Cleo bakom honom och bryter den konstiga stämningen.
"Kim, du kan gå" säger hon och ser på mig med ett snett leende spelandes på hennes ljusrosa läppar med ett tunt lager läppglans. Kim suckar högljutt och ger mig en till dödande blick innan Cleo tar tag i min hand och stänger dörren. För att ha så korta ben är hon väldigt snabb när hon för mig upp för trapporna och in på hennes vita rum. När jag säger vitt menar jag verkligen vitt. Varenda litet föremål är vitt. Sängen är stor och ser väldigt mjuk ut från mitt avstånd. Hon har några vita prydnadkuddar som ligger utspridda över täcket. Mer ser jag inte innan Cleo smäller igen dörren och trycker upp mig mot den innan hennes läppar pressas mot mina. Jag sluter ögonen och lägger en hand om hennes nacke och trycker henne närmare. Hennes händer letar sig under min tröja och stannar vid min mage. Utan att släppa hennes läppar, visar jag vägen till hennes säng och hon faller ner bland kuddarna. Jag lutar mig mot henne igen och våra läppar möts ännu en gång. Hon drar mig närmare henne och lägger benen runt min midja. Men sedan känner jag att vi inte kan gå längre. Jag lägger en hand på hennes bröstkorg och släpper hennes läppar. Hon slår för första gången upp ögonen och ser ner på mina läppar med en suktande blick.
"Inte nu" säger jag och lägger mig ner bredvid henne. Hon ser på mig igen men inser att det inte är någon idé att försöka. Hon lägger sig intill mig och tar min hand i sin.
"Det är okej" säger hon och smeker med tummen över mina knogar. Jag fortsätter att inspektera hennes rum, vi har bara varit här några gånger, för det mesta har vi träffats på fester eller ibland hos mig. Cleo vill fortfarande att det ska vara en hemlighet att vi träffats, det vill jag också delvis. Just nu känns det som att det är det bästa att göra.

"Vad gör du här?" frågar hon med en mjuk stämma. Hon ser på mig, svarta ögonfransar ramar in hennes isblå ögon. Små fräknar sprider sig från näsan ut på kinderna, jag stryker med tummen över dem och vågar inte möta hennes ögon. För jag vet att om jag gör det, kommer jag aldrig kunna släppa dem igen.
"Jag ville träffa dig" säger jag och smeker hennes kind ömt. Hon ser upp på mig, vill att jag ska fortsätta prata. "Det har varit några tuffa dagar så jag vill bara.....vara här" Jag påminner mig själv om att andas. "Med dig". För första gången idag vågar jag möta hennes ögon. Det är något i de som ger mig en känsla av att hon har skuldkänslor. För vad, vet jag inte. Hon sluter ögonen och kysser mig igen, denna gången mjukt och omsorgsfullt. Som att hon tycker synd om mig. Jag kysser henne tillbaka och låter henne lägga sig ovanpå mig med händerna på varsin sida av mitt huvud.

"Det är Sam och Matt ellerhur?" frågar hon fingrar på mitt armband. Jag fick det av min pappa för fem år sedan. Det betyder en hel del för mig även fast vi inte har en så bra relation. "Vad har hänt?" Jag tvekar på om jag ska berätta, det är ju egentligen deras ensak. Hon verkar märka det och söker desperat efter att få ögonkontakt med mig. Hade Sam fått reda på att jag berättat om hennes relation med Matt för Cleo som var en bitch mot henne i gymnasiet hade vi nog inte varit vänner speciellt länge till. Men jag måste få berätta för någon så att det inte tynger mig så att jag mår dåligt, är det själviskt? Förmodligen.
"Ja" säger jag och börjar berätta varenda liten detalj av vad som har hänt den senaste veckan. Allt som Matt har sagt till mig, allt som Sam har sagt lämnar mina läppar och försvinner ut i luften. Cleo lyssnar, nickar förstående ibland och kysser mig på kinden i mellanåt.
"Du måste förstå att det inte är ditt fel att de bråkar." Hon suckar och tvingar mig att möta hennes blick. "Du borde inte prata om det med de ifall det gör att du mår dåligt" Jag nickar svagt. "Ibland är det inte bra att vara för snäll, Hannah" sättet hon säger mitt namn på får mig att rysa längst med ryggen. Så mjukt och omsorgsfullt.
"Man kan aldrig vara för snäll Cleo" säger jag och kysser hennes hals.
"Du är det" Hon pussar mig på pannan en sista gång sedan sätter hon sig upp i sängen.
"Du kanske borde gå innan mamma och pappa kommer hem." Säger hon och smeker min kind. Jag nickar förstående och tar mina grejer.

Matt's perspektiv

Jag hör ett svagt knackande på dörren och mamma verkar inte gå och öppna så jag antar att jag får göra det. Min blick vänder sig mot köket i en millisekund och jag skymtar det höga berget av räkningar. Vi kommer bli vräkta och det vet jag. Såvida inte mamma gör något åt sitt liv men det tror jag inte längre.
"Hej" säger Hannah när jag öppnat dörren. Jag försöker le men hon upptäcker ganska snabbt att det är något som är fel. "Kom vi går upp" säger hon. I ögonvrån kan man se några gamla spritflaskor och ölburkar. Kanske en och annan cider här och där. Jag hoppas att hon inte ser det.

När vi stänger dörren efter oss in på mitt rum kan jag inte hålla tillbaka det längre. Tårarna börjar en efter en rulla ner för mina kinder. Varför? Jo för att jag vet att hon är här för att prata om Sam och bara tanken av henne får mig att vilja sjunka genom jorden.

Jag vill bara säga hur mycket jag uppskattar att ni vill att jag ska uppdatera för det får mig att vilja göra det. När ni skriver när nästa kapitel kommer och så vidare❤
Tack😍
Ha en toppen dag Hejdå ❤❤❤💕